den där gistna dörren du knackar på
och blir insläppt invisad
till ett stort övergivet rum
med tomma garderober
du famlar där söker någonting där
men ingenting fäster, du är bara en aning
lämnad ifred av någon du inte kände igen
i rummet utan fönster
finns det barnkläder där
som läggs på sängen det är - inte ditt
någonting som spricker inom dig
läggs där
du blir kysst sedan
när du går därifrån
och himlen ställer sig på tå
och andas större tvivel
när dörren stängs
och huset bara lägger sig i sprickan
och du försvinner
in i frågan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.