I sin nya roman ger Kerstin Ekman ordet till den pensionerade jägmästaren Ulf, som lever i ett harmoniskt äktenskap med Inga i de härjedalska skogarna. Han får syn på en varg från sitt gömställe i en husvagn, och därefter identifierar han sig så starkt med djuret, som han döper till Högben, att han får svårt att fortsätta jaga. Problemen intensifieras när vargen börjar riva fåren i grannskapet. De andra jägarna vill bedriva skyddsjakt, Ulf vill skydda vargen. Under tiden sonderar han sina minnen, kartlägger sina gamla jaktjournaler.
Ekman rör sig som vanligt hemtamt i både naturen och i språket. Det är en fröjd att läsa en författare som så skickligt gestaltar både människor och miljö. Utan omsvep berättar hon hur jakten går till, och våra tillkortakommanden i skogsbruk och hur illa vi förhåller oss till naturen. Att löpa varg – att bli djur – ter sig som ett ganska lockande alternativ. Spänningen byggs upp successivt, på en robust knapphändig prosa som är ypperligt anpassad till innehållet.
(Också publicerad i Vi 9/21)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.