Vi läser söker efter Den stora amerikanska romanen och hittar … något annat

Ett vanligt argument när papperstidningarnas kris diskuterats har varit att när du betalar för en tidning får du också ambitiösa artiklar och texter som är genomarbetade och välskrivna av initierade skribenter.

Men jag svär, jag har aldrig läst något svamligare i en svensk tidskrift än Mats Gellerfelts genomgång av The Great American Novel i senaste numret av Vi läser (4 2014). På första sidan nämner han tre gånger att vi inte har någon diskussion om Den Stora Svenska Romanen, och sedan vidtar en helt ofokuserad uppräkning av alla tänkbara kandidater till (icke-)genren Den Stora Amerikanska Romanen. Oftast inga fel på hans förslag, men en vikarie från arbetsförmedlingen kunde ha sammanställt en lika opersonlig lista utifrån två timmars googlande i frågan.

Svamlet fortsätter genom hela den långa artikeln (Den Stora Svenska Tidskriftsartikeln är det inte frågan om här), där vi också får veta att Gellerfelt ätit en ”oförglömlig lunch” med Eudora Welty, att han läst Hemingways En fest för livet minst femtio gånger, att han köper för många böcker varje gång han reser till Paris: ”jag klarar mig inte utan böcker, och att få andra intresserade av litteratur har blivit något av en livsuppgift för mig.” Kära du, det hade vi redan räknat ut, eftersom du har skrivit om böcker i Svenska Dagbladet sedan 1800-talet.

Alltså: det här ska jag betala för? För att det är bättre skrivet än det jag kan hitta gratis på en blogg? Numret har 84 sidor, och av dessa utgörs 17 av reklam, vilket blir mer än 20 %. Med den fördelningen känns det som att jag har rätt att ställa vissa krav.

Nu är ju inte allt genomuselt, även om jag vid det här laget tröttnar på till intet förpliktigande intervjuer som inte är något annat än reklam för författarens produkter. I det här numret Curtis Sittenfeld. Bättre blir det då med Birgitta Stenberg, men det kan bero på att hon har ett annat slags temperament, att hon inte smeker någon medhårs. Det blir en sorglig text, som mest handlar om hur nära döden hon är. När hon informerar, denna bekännelsens författare, att det finns ett tjugotal saker hon har avstått ifrån att skriva får hon ingen följdfråga, utan bara: ”Hur föreställer du dig döden?”

Peter Fröberg Idlings reportage om polarresor och isens litteratur är numrets höjdpunkt: tät, informativ utan att bli pladdrig och uppräknande. Han har sållat – gjort jobbet, som man brukade säga. Så okej då, den texten är väl värd de futtiga 59 kronor som numret kostar. Och så pålitliga Yukiko Duke, som den här gången lyfter fram några bragdprestationer bland översättarna. Dock misstar sig Duke när hon prisar Nabokovs gärning som översättare, och undrar varför han inte i en artikel från 1941 tar upp sina översättningar från ryska till engelska – men det beror ju på att han inte ännu hade börjat arbeta med dessa, utan de skulle utges från 1947 och framåt. Däremot översatte han på 20-talet Alice's Adventures in Wonderland till ryska.