Den nya engelska
översättningen av Franz Kafkas novell ”Förvandlingen”, som ju
i engelsk praxis går under namnet ”The Metamorphosis”, har ett
briljant omslag: de svartglansiga bokstäverna bildar insektens
bokstavliga kropp. Det är en ny översättning av Susan Bernofsky,
som tidigare bland annat översatt Hesse och Robert Walser, och anses
vara så prominent att hon får hamna på bokryggen som
Kafka/Bernofsky, vilket torde vara varje översättares dröm, typ
”Flaubert/Bodegård, Madame Bovary”.
Att läsa Kafka på
engelska är lika sällsamt som att läsa honom på svenska. Nu var
ju Kakfa inte först att skriva om förvandling som litterärt motiv,
utan det är populärt de antika myterna, och vad vore dagens
födelsebarnsliga Shakespeare utan sina förvandlingar och -virringar
och -vecklingar? Den magiska realism som Gabriel García Marquez –
död förra veckan – gjorde visst väsen av har kanske inte heller
sin härkomst hos Kafka, eller Selma Lagerlöf. De har alla snutits
ut från Nikolaj Gogols näsa.
Vad var den oroliga
drömmen som väckte Gregor Samsa på morgonen? Drömde han att han
var en insekt, och så blev det så? Det kan vara Kafkas mening, att
människan är en insekt, en odugling på planeten; i så fall har
han fått mer rätt nu än han hade när han skrev.
Det spännande med
novellen är ju inledningen, när Gregor pendlar mellan att vara djur
och människa, när han fortfarande har kvar mänskliga drag, som sin
röst, som han inom kort ska förlora. Den slående likheten mellan
Kafka och protagonisten, att inte räcka till i andras ögon – i
familjens ögon. Det är familjen som lever på Gregors hårda arbete
– när han vaknar upp kan sägas att han har gått i väggen,
arbetat för hårt, för att försörja familjen. De är parasiterna,
och därför handlar ju novellen om deras uppvaknande – det är de
som vaknar till nya förutsättningar.
Jag läser ”The
Metamorphosis” som Kafkas cyniska skämt. Hans uppläsningar, som
rutinmässigt tvingades avbrytas på grund av hans skrattattacker kan
förvåna nutida läsare, som nog ser bistrare på tematiken, nämns
av Bernofsky i efterordet. När Kafka skrev ”Die Verwandlung”
hade han övergett romanen Amerika/Den försvunne. Övertalad
av bland andra Robert Musil beslöt sig Kafka för att ge ut
novellen, men så utbröt första världskriget, och den utkom först
i december 1915 som bok (med ett omslag som nästan är lika genialt
som detta engelska).
Bernofsky bevarar
Kafkas lite suddiga fokus, och låter Gregor förvandlas till ”some
sort of […] insect”. Nabokov var i sina föreläsningar om
novellen på det klara med arten, men Kafka nöjer sig med att ge
djuret orena konnotationer. Som ett skadedjur. Det är ett
självförakt av helt nya proportioner, en avsky för vad som inryms
i den mänskliga praktiken. Det är en novell som öppnar för en
katharsisk läsning, där vi kan förenas i lättnaden att vi ändå
inte har det riktigt lika illa som Gregor Samsa. För den som i
sonens förvandling vill läsa in sonen Franz mindervärdeskomplex
inför fadern Hermann har förresten Nabokov ett distinkt avfärdande:
”I am interested here in bugs, not in humbugs”.
Vad är då
ynkligheten för slags straff? En infernaliskt uttänkt dom över
människan Gregor Samsa. Det är hallucinationen som blir verklighet.
Utmattningen som speglar sig i Kafkas egna utmattning, när han
stapplade hem efter sitt monotona kontorsarbete för sitt egentliga
skrivarbete.
Ett straff för att
han inte skött sig på jobbet? Gregor visar ovanligt stor respekt
för sin arbetsgivare, men det är en rädsla som mest bygger på att
inte vara till lags för familjen. Att inte duga, att vara till
besvär. Novellen utspelar sig mestadels i Gregors rum, i familjens
lyhörda bostad, och kanske novellen mest handlar om att familjen har
tröttnat på att vara beroende av honom, att de har börjat
underskatta honom och inte tar honom på allvar längre. Det är de
som sett på honom som en insekt, och då blir han en sådan. För
att han har tagit på sig mer ansvar än han klarar av.
De är snara att
acceptera, efter den initiala chocken. Glömskan fungerar utmärkt.
Medan Gregor försöker bevara ett uns av värdighet, i sitt beroende
av både möblerna och den kryptiska tavlan med kvinnan i päls, och
systerns fiolspelande: ”Was he a beast, that music so moved him?”
Det är det avgörande ögonblicket, strax innan han helt kapitulerar
i resignerad acceptans. Men det är bara en bokstavlig läsning som
ger Gregor den befrielsen, för det är ju först som djur musiken
får betydelse för honom. Tidigare hade den irriterat honom.
Glömskan, ja. Mest
illustrerad i att han blir ett så stort besvär för familjen, när
han bland annat skrämmer bort de skrattretande hyresgästerna, tre
allvarliga män i skägg. Ett besvär, eftersom Gregor inte längre
finns, men de kan inte heller sörja hans frånvaro, för han finns
ju där, i form av insekten.
Det som dödar honom
är samma sak som dödar Josef K. i Processen. Ett äpple.
Medan K. glupskt, alltför glupskt, slukar ett äpple av oerhörd
symbolisk dignitet redan i första kapitlet, kastar fadern i novellen närmast
förstrött små röda äpplen på Gregors bepansrade rygg. Ett av
äpplena fastnar där, ruttnar, sprider sin sjukdom. Liksom K.:s
ödesdigra förgiftade kunskapsäpple, är kunskapen hos Kafka sjuk,
farlig, dödsbringande.
Och Kafka förblir aktuell, men kanske i synnerhet av hans verk just "Förvandlingen". På måndag är det nypremiär på Oslos Nationaltheatret för en dramatiserad version med musik av Nick Cave och Warren Ellis.
Till förordet av denna engelska utgåva har
David Cronenberg anlitats. Det brukar vara vanskligt när kändiskar
ska skriva förord, men han skriver med en ovanlig inlevelse. Som
regissör till Flugan vet han ju en del om tematiken i Kafkas
novell, men han gör också en spännande tolkning, där han menar
att den handlar om åldrande. Den 70-årige Cronenberg som speglar
sig i den unge handelsresandens trångmål må låta långsökt, men
nog finns antydningarna där. Det är som om Kafka ger en hint om
vilken framtid som väntar den unge relativt friske Gregor – han
har dåliga lungor, visserligen. Som gamling har du liksom
Gregor-insekten sämre rörlighet med begränsad styrsel över
kroppslemmarna, tandlös, med minskad aptit, och smärta lite
varstans.
Bernur,
SvaraRaderaintressant text. Jag är tveksam till ditt tal om "Kafkas suddiga fokus" apropå översättningen av den inledande meningen. På tyska heter det ju "einem ungeheuren Ungeziefer", vilket egentligen inte är så vagt som ofta sagts. Då har man haft "skalbagge", som det väl hette i den svenska översättningen, i minnet, och det var mindre lyckat. Men det är inte säkert att "insekt" (som det väl heter även i nyöversättningen till svenska) är bästa lösningen, för Kafka är inte så vag: Ungeziefer betyder snarast ohyra, skadedjur. "ungeheuer" måste givetvis också vara med.
http://magnuspangsal.wordpress.com/
Mm, hon tar upp detta i efterordet, översättaren, och Nabokov säger en hel del om detta & oändligt mycket annat i sin föreläsning (finns i Lectures on Literature, en ovärderlig bok). Som med alla översättningar är det svårt att få med alla nyanserna. Trots det kan det finnas en poäng att läsa Kafka på engelska - också.
SvaraRaderaTyst fan
SvaraRaderavilket tema och motiv har romanen.
SvaraRadera