23 apr. 2014

Metamorphosis, Franz Kafka


Den nya engelska översättningen av Franz Kafkas novell ”Förvandlingen”, som ju i engelsk praxis går under namnet ”The Metamorphosis”, har ett briljant omslag: de svartglansiga bokstäverna bildar insektens bokstavliga kropp. Det är en ny översättning av Susan Bernofsky, som tidigare bland annat översatt Hesse och Robert Walser, och anses vara så prominent att hon får hamna på bokryggen som Kafka/Bernofsky, vilket torde vara varje översättares dröm, typ ”Flaubert/Bodegård, Madame Bovary”.

Att läsa Kafka på engelska är lika sällsamt som att läsa honom på svenska. Nu var ju Kakfa inte först att skriva om förvandling som litterärt motiv, utan det är populärt de antika myterna, och vad vore dagens födelsebarnsliga Shakespeare utan sina förvandlingar och -virringar och -vecklingar? Den magiska realism som Gabriel García Marquez – död förra veckan – gjorde visst väsen av har kanske inte heller sin härkomst hos Kafka, eller Selma Lagerlöf. De har alla snutits ut från Nikolaj Gogols näsa.

Vad var den oroliga drömmen som väckte Gregor Samsa på morgonen? Drömde han att han var en insekt, och så blev det så? Det kan vara Kafkas mening, att människan är en insekt, en odugling på planeten; i så fall har han fått mer rätt nu än han hade när han skrev.

Det spännande med novellen är ju inledningen, när Gregor pendlar mellan att vara djur och människa, när han fortfarande har kvar mänskliga drag, som sin röst, som han inom kort ska förlora. Den slående likheten mellan Kafka och protagonisten, att inte räcka till i andras ögon – i familjens ögon. Det är familjen som lever på Gregors hårda arbete – när han vaknar upp kan sägas att han har gått i väggen, arbetat för hårt, för att försörja familjen. De är parasiterna, och därför handlar ju novellen om deras uppvaknande – det är de som vaknar till nya förutsättningar.

Jag läser ”The Metamorphosis” som Kafkas cyniska skämt. Hans uppläsningar, som rutinmässigt tvingades avbrytas på grund av hans skrattattacker kan förvåna nutida läsare, som nog ser bistrare på tematiken, nämns av Bernofsky i efterordet. När Kafka skrev ”Die Verwandlung” hade han övergett romanen Amerika/Den försvunne. Övertalad av bland andra Robert Musil beslöt sig Kafka för att ge ut novellen, men så utbröt första världskriget, och den utkom först i december 1915 som bok (med ett omslag som nästan är lika genialt som detta engelska).

Bernofsky bevarar Kafkas lite suddiga fokus, och låter Gregor förvandlas till ”some sort of […] insect”. Nabokov var i sina föreläsningar om novellen på det klara med arten, men Kafka nöjer sig med att ge djuret orena konnotationer. Som ett skadedjur. Det är ett självförakt av helt nya proportioner, en avsky för vad som inryms i den mänskliga praktiken. Det är en novell som öppnar för en katharsisk läsning, där vi kan förenas i lättnaden att vi ändå inte har det riktigt lika illa som Gregor Samsa. För den som i sonens förvandling vill läsa in sonen Franz mindervärdeskomplex inför fadern Hermann har förresten Nabokov ett distinkt avfärdande: ”I am interested here in bugs, not in humbugs”.

Vad är då ynkligheten för slags straff? En infernaliskt uttänkt dom över människan Gregor Samsa. Det är hallucinationen som blir verklighet. Utmattningen som speglar sig i Kafkas egna utmattning, när han stapplade hem efter sitt monotona kontorsarbete för sitt egentliga skrivarbete.

Ett straff för att han inte skött sig på jobbet? Gregor visar ovanligt stor respekt för sin arbetsgivare, men det är en rädsla som mest bygger på att inte vara till lags för familjen. Att inte duga, att vara till besvär. Novellen utspelar sig mestadels i Gregors rum, i familjens lyhörda bostad, och kanske novellen mest handlar om att familjen har tröttnat på att vara beroende av honom, att de har börjat underskatta honom och inte tar honom på allvar längre. Det är de som sett på honom som en insekt, och då blir han en sådan. För att han har tagit på sig mer ansvar än han klarar av.

De är snara att acceptera, efter den initiala chocken. Glömskan fungerar utmärkt. Medan Gregor försöker bevara ett uns av värdighet, i sitt beroende av både möblerna och den kryptiska tavlan med kvinnan i päls, och systerns fiolspelande: ”Was he a beast, that music so moved him?” Det är det avgörande ögonblicket, strax innan han helt kapitulerar i resignerad acceptans. Men det är bara en bokstavlig läsning som ger Gregor den befrielsen, för det är ju först som djur musiken får betydelse för honom. Tidigare hade den irriterat honom.

Glömskan, ja. Mest illustrerad i att han blir ett så stort besvär för familjen, när han bland annat skrämmer bort de skrattretande hyresgästerna, tre allvarliga män i skägg. Ett besvär, eftersom Gregor inte längre finns, men de kan inte heller sörja hans frånvaro, för han finns ju där, i form av insekten.

Det som dödar honom är samma sak som dödar Josef K. i Processen. Ett äpple. Medan K. glupskt, alltför glupskt, slukar ett äpple av oerhörd symbolisk dignitet redan i första kapitlet, kastar fadern i novellen närmast förstrött små röda äpplen på Gregors bepansrade rygg. Ett av äpplena fastnar där, ruttnar, sprider sin sjukdom. Liksom K.:s ödesdigra förgiftade kunskapsäpple, är kunskapen hos Kafka sjuk, farlig, dödsbringande. 

Och Kafka förblir aktuell, men kanske i synnerhet av hans verk just "Förvandlingen". På måndag är det nypremiär på Oslos Nationaltheatret för en dramatiserad version med musik av Nick Cave och Warren Ellis.

Till förordet av denna engelska utgåva har David Cronenberg anlitats. Det brukar vara vanskligt när kändiskar ska skriva förord, men han skriver med en ovanlig inlevelse. Som regissör till Flugan vet han ju en del om tematiken i Kafkas novell, men han gör också en spännande tolkning, där han menar att den handlar om åldrande. Den 70-årige Cronenberg som speglar sig i den unge handelsresandens trångmål må låta långsökt, men nog finns antydningarna där. Det är som om Kafka ger en hint om vilken framtid som väntar den unge relativt friske Gregor – han har dåliga lungor, visserligen. Som gamling har du liksom Gregor-insekten sämre rörlighet med begränsad styrsel över kroppslemmarna, tandlös, med minskad aptit, och smärta lite varstans.

4 kommentarer:

  1. Bernur,

    intressant text. Jag är tveksam till ditt tal om "Kafkas suddiga fokus" apropå översättningen av den inledande meningen. På tyska heter det ju "einem ungeheuren Ungeziefer", vilket egentligen inte är så vagt som ofta sagts. Då har man haft "skalbagge", som det väl hette i den svenska översättningen, i minnet, och det var mindre lyckat. Men det är inte säkert att "insekt" (som det väl heter även i nyöversättningen till svenska) är bästa lösningen, för Kafka är inte så vag: Ungeziefer betyder snarast ohyra, skadedjur. "ungeheuer" måste givetvis också vara med.

    http://magnuspangsal.wordpress.com/

    SvaraRadera
  2. Mm, hon tar upp detta i efterordet, översättaren, och Nabokov säger en hel del om detta & oändligt mycket annat i sin föreläsning (finns i Lectures on Literature, en ovärderlig bok). Som med alla översättningar är det svårt att få med alla nyanserna. Trots det kan det finnas en poäng att läsa Kafka på engelska - också.

    SvaraRadera
  3. vilket tema och motiv har romanen.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.