I dagens DN recenserar Lars Linder Eva Gabrielssons bok om sitt liv med Stieg Larsson, en recension som har föregåtts av en småhätsk diskussion om hur synd det är om Gabrielsson, och vilken rätt man har att inte tycka synd om henne utan att det kallas för tantbashing. Det är väl klassisk offerstrategi, att all kritik handlar om könet, eller om färgen, eller om pengarna (bristen på dem, överflödet av dem). Nä, jag är inte den som kan säga hur synd det är om Eva Gabrielsson, eller påpeka att de borde ha skrivit ett testamente när det fanns en så uttalad hotbild mot dem. Nu gick alla pengar till familjen i stället. Linder menar i sin recension att det är ett norrländskt drag att vara hämndlysten. Men det är då själva fan! Hade jag honom framför mig skulle jag visa honom hur djävla fel han har. Det här tänker jag aldrig förlåta: jag ska ägna en stor del av mitt liv åt att få honom att äta upp sitt påstående - - -
Väl rutet, som man säger i Hudiksvall.
SvaraRaderaHa ha!
SvaraRaderaKom sen och surmulen till jobbet - och brast ut i gapskratt! Tack!
SvaraRaderaFöreslår att alla som skyller på tjejbashing vid polemiker i media ska acceptera att bli kallade för småpinglor av herrarna. "Du gillar inte smarta tjejer" är det ju ingen substans alls i, och det är dessutom ett argument som oftast träffar helt andra än de som faktiskt menar att kvinnor inte klarar att tänka.
SvaraRaderaMm, jo ... Äsch, det finns en charm i rättshaveriet också, en slags igenkänning - KANSKE ... därmed inte sagt att det inte finns anledning att ryta ifrån - IBLAND - men problemet, ett av problemen, är väl också att kritiken missar de skyldiga, som Magnus säger: har inte dessa självutnämnda auktoriteter på tolkningsföreträdets område fattat att deras slutsatser är förhastade, att deras slutsatser dras på fel premisser ... ?
SvaraRadera