Så har i dag Svd en recension av Virginia Woolf-boken, en ganska gnällig recension som efter att ha sagt några (halvt) positiva saker kritiserar bokens språk. Jaha?
Recensenten har problem med det som är den stora tillgången - ditt "språk", dess slingrande, vindlande, prövande, stackattoartade omtagningar, försöksvisheter och utflykter vid sidan av till råga på allt steglösa stigar. Hon vill ha det bekvämt tillrättalagda, asfalterade, tradionella litteraturvetarspjåket. Ett levande språk förtörnar henne. Så synd!
Äsch, språk är ingen objektiv vetenskap, att man behöver följa och följa, huvudsaken att man ger och tar: det som räknas som godkänt språk är oftast ett inlärt anpassat språk, hustränat och tämjt, mer räfst än rufs.
Recensenten har problem med det som är den stora tillgången - ditt "språk", dess slingrande, vindlande, prövande, stackattoartade omtagningar, försöksvisheter och utflykter vid sidan av till råga på allt steglösa stigar. Hon vill ha det bekvämt tillrättalagda, asfalterade, tradionella litteraturvetarspjåket. Ett levande språk förtörnar henne. Så synd!
SvaraRaderaÄsch, språk är ingen objektiv vetenskap, att man behöver följa och följa, huvudsaken att man ger och tar: det som räknas som godkänt språk är oftast ett inlärt anpassat språk, hustränat och tämjt, mer räfst än rufs.
SvaraRadera