The Decemberists Are (Almost) Dead - - -

The Decemberists: oh, ja ... Det är på något sätt typiskt att kritikerna ger dem öppna famnen just nu, precis när de släppt alla unika drag, sin strävsamma och kärva kombination av knepiga texter och sneda melodier. "The King Is Dead", deras nya skiva, är hysteriskt publikinfriande, med låtar som sätter sig i ditt knä, ber dig ställa dig upp och stampa takten. Vore det inte för infamt, skulle jag säga att de försöker låta som Springsteen, men lyckas bara bli John Mellencamp-epigoner. Det är farligt nära löjet, när de så medvetet gör till sig för att låta kommersiellt. Och ändå - tja, titeln är förstås en flott hyllning till The Smiths bästa album, och jag fortsätter beundra hur gitarrmelodierna uppvaktar Johnny Marrs skvatt euforiska Smiths-singlar, att texterna ändå signalerar någon slags allvar, och visst, det är på något sätt roligt med låtar som "Rox in the Box" och "Down by the Water". Men jag kan också tycka att ett band som fått sina låtar inspelade av artister som Marianne Faithfull och Patti Smith borde våga anstränga sig mer, inte behöva följa både den enklaste och bredaste vägen. En mindre påträngande låt som "January Hymn" pekar ut en annan färdriktning. För några dagar sedan spelade de "Down by the Water" hos Jay Leno, och det är svårt att inte fortsätta vara förälskad i Colin Meloys röst.