Vad modern poesi är 3vligt!

En annan artikelserie i DN har varit Anna Hallbergs "Snälla poesiskolan". Snälla nån! Vill jag nästan säga, för det har varit kanske lite väl lågt i tak. Men den sista delen kan läsas här, och det går att botanisera vidare. Jag vänder mig väl mest emot själva idén om poesi som något farligt, som måste tas ned på jorden, avdramatiseras och göras ofarligt. Hallberg är en skicklig kritiker, men här tycker jag mest att hon har trampat vatten. Men trenden är tydlig: i Salon läser jag en intervju med David Orr, som har skrivit boken Beautiful and Pointless: A Guide to Modern Poetry, där han likaledes tämjer den farliga best som går under namnet modern poesi. Den som inte klarar av att läsa (modern) poesi får väl helt enkelt låta bli då! Orr vill att vi ska föreställa oss läsandet av modern poesi med att resa till ett land som Belgien, att vi får räkna med att somligt inte kommer att bli uppenbart. Ja, men det är självklart - vad som förbryllar mig är den ständiga reaktionen, att poesi betraktas som något fint och stort och svårt. Fortfarande! Som om det Gunnar Ekelöf gjorde inte har betytt någonting! Att poesi ska vara allt det där och allt annat också. Eller som jag brukar säga när mina elever frågar vad de ska göra för att få ett bättre språk: läs poesi. Läs en dikt om dagen, och om det inte har påverkat ditt språk i positiv riktning efter två månader, då finns det nog ingenting som hjälper - - -