Det äldsta barnet
Natten skrämmer dig ännu.
Du vet att den saknar slut
och har stora, otänkbara dimensioner.
“Det beror på att min sömnlöshet består”,
har du läst att nån mystiker har sagt.
Är det punkten på hans skolpojkskompass
som sticker dig i hjärtat?
Någonstans kanske de älskande ligger
under de mörka cypresserna,
och skakar av glädje,
men här finns bara ditt flerdagsskägg
och en nattfjäril som skälver
under din hand tryckt mot bröstet.
Äldsta barn, Prometheus
till någon kall kall eld du inte ens känner till
som du avtjänar långsam tid för
med den där nattfjärilens fasa som sällskap.
Charles Simic, från Wedding in Hell (1994). Övers. B.K. 1/3 2011.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.