Elfriede Jelinek har jämfört idrott med fascism. Redaktionen för norrländska tidskriften Provins håller inte med. Eller? Deras senaste nummer, Nr 1/2025, har sport som tema och har nosat rätt på en stor del idrottsskildringar. Omslaget visar en höjdhoppare från en tävling mellan Robertsfors och Lövånger från 1961. P.O. Enquist? Var han inte svensk mästare i stående höjdhopp en gång i tiden? Närmare granskning ger för handen att det absolut inte är honom, men vem är jag att förneka drömmarna?
Numret är en provkarta över många olika grenar. Där finns Sara Dahlins text om ominös skridskoåkning – hon gav ut en läsvärd hockey-diktsamling 2022 (Rinkside). Det finns dikter och diktliknande texter, av bland andra konstnären Jakob Niedziela, om IKSU (bekant för alla med någon form av kontakt med Umeå), och Elin Willows skriver poesi om löpning. Lisette Holmlund vann årets norrländska text med återbesök till skolgympan. Jan Sjölund återbesöker i sin essä italiensk fotboll från barndomen.
Kristina Sandberg har tagit sig an Joyce Carol Oates essä om boxning. Sandbergs text går i närkamp med Oates, med boxningen, och det genererar många spännande slutsatser. Boxning handlar inte så mycket om att lära sig slå mot motståndaren, utan mer om att lära sig utstå motståndarens slag. Det som är givande med Oates bok, som jag fattar det, är att hon inte intellektualiserar boxningen; det förblir en vidrig sport. Alla försök att tona ned våldsinslagen och jämföra det med dans ger jag inte mycket för.
En sak som jag fastnar för i Provins, som det sysslat med i några nummer nu, är att de gör besparingar på bildmaterialet (de har fortfarande kvar ”numrets konstnär”, så ring inte klagomuren än!). I stället lyfter de fram längre citat ur texterna och låter dem bilda en helsida, ibland ett helt stycke text. Det är inbjudande, mycket snyggt och läsvänligt.
Om norrländska Provins är en konstant – till exempel låter de fortfarande någon göra en omläsning (i detta nummer har Axel Östman läst Slas) – är stockholmska L’Amour – La Mort en föränderlig tidskrift. Varje nummer har ett nytt format. Nummer 18 har ”Problemet – Lösningen” som tema och liknar en liten pocketbok – tänk Novellix, fast i drygt 200 sidor. På baksidan ett korsord, en skattjakt och en pusselbit. Jonas Thente i DN uppmärksammade pusselbiten, och ställde sig frågande till dess tillämpning. Jag delar den förvirringen – med glädje.
Aase Berg, som jag nyligen läste i 20TAL, har här skrivit en essä om bilkörning som försvåras av att hon fäster uppmärksamheten på fel saker, däribland nummerplåtar. Jag relaterar, och undrar fortfarande om det finns någon anledning att förnya mitt körkort när jag ändå aldrig kör bil. En annan flitig bidragsgivare är Malte Persson – jag har framför mig ett nummer av Glänta där han skrivit en essä – som här i samarbete med Isabella Nilsson tramsar utifrån SvD:s ordjakt, där ord ska bildas av de tolv bokstäver som ges. Vad kan de göra av bokstäverna R, I, D, A, G, T, F, O och T? ”TOGA-DRIFT … DIF-GROTTA (man cave för Djurgårdare [på tal om sport!]) … … ah; GRODFITTA”.
Ellika Lagerlöf bidrar med två noveller, men de är inte lika skruvade som i debuten från tidigare i år, Den sista kastraten. Maria Bodin skriver vildsint dikt : ”Det behövs någon som guidar / i bokfloden, / filmfloden, låtfloden / receptfloden, frisyrfloden / floden av sexuella varelser / cocktailfloden och familjefloden”. Och Stefan Lindberg bidrar med en lång text som tar sin gruvliga tid innan den når sin poäng, men det är som alltid hos honom värt att vänta in dessa poänger. Hos honom får jag också en känsla av att det är när han – som här – skriver som mest uttalat självbiografiskt är det lättare för honom att hitta på.
För lite sport, säger du? ”You play football like Pinocchio”, skriver Andy Allen-Oliver, i L’Amour – La Morts tradition att ha med en gnutta texter på engelska. Löpande genom hela numret finns några stycken ”Myter och missförstånd”, som lekfullt slår hål på några myter och uppfinner några nya, för vad vore vår värld utan dessa myter? ”Det är klart att historien är sann även om den är påhittad”, som Clarice Lispector så listigt uttrycker det i Stjärnans ögonblick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.