Grattis Kerstin Ekman, 90 år i dag

[För många år sedan ombads jag skriva en text till Salongens temanummer om Kerstin Ekmans bok Herrarna i skogen från 2007. I dag fyller Ekman 90 år, och här kommer min text i återbruk.]

 

 

Herrarna i skogen (3)

 

I botten av oss sägs det att vi människor är lika. Jag tror inte det är sant. Likheterna tycks mig mer sitta i ytskiktet. Olikheterna på djupet visar sig inte så brått. Blir man varse dem förstår man allt mindre om sig själv. Kerstin Ekman, Herrarna i skogen

 

den här skogen då, eller nästa
där det ler så mörkt, där du ser skogsögat
öga mot öga: ditt borttappade
där människan blir främlingen också inför sig själv
och du inte lyssnar när skogen talar
för när du lyssnar tappar du bort dig
tilltalar dig och du lyssnar - - - eller inte lyssnar
vad är skillnaden
här - - - går du inte vilse
går du? hör du? det är skogen,

blir du rädd för det mörka leendet
det som också ler inom dig
hon somnar i skogen, jag vågar inte för
jag vaknar någon annanstans
hon hittar en vän i mörkret - - - det finns ingen - - - vän
inne i skogen, ingen som håller dig i handen
jag håller dig i handen
från huset in i skogen, från det farliga till det farliga
vad är det då du gräver ned i diket - - - det blänker så skarpt
(vad) finns? finns du? - - - inte längre
är du rädd för dig själv - - - vad du bär på
tystnaden: den är inte din, den här skogen
med sin bortkollrande tystnad
som låter dig träda in och du träder in
där döden blåser ut dig
som bråte utslängd i skogen att upphittas - - - bilderna
går ned sig i myren
skogen, vill den dig något, vad vill den då
att den inte vill dig något
lämnar dig i fred - - - med din egen tystnad

 

Jag vet faktiskt inte vad en skog är. Ordet svarar inte mot någonting i sinnevärlden. Varje skog är skogar. Kerstin Ekman, Herrarna i skogen

 

(Också publicerad i Salongen, 2008)

*

i drömmen som inte är en dröm

när är någonsin någonting en dröm

börjar bokstäverna flytta

och bara de tröga tunga konsonanterna står kvar

tätt packade i ett vackert solstänkt myller

efter flyktvokalernas förflyttning, och det går inte att läsa

det skrivna med någon förståelse; bara ett enda ord hörs

där det lösgör sig och svävar fritt och otäckt, eller om det är skrivet,

ett demonskrik:

– deformerad!

där på platån över en avgrund där skuggorna darrar

går ditt eko somnambult, vacklar till i den skrikande bokstavsskogen

och med dina bortskämda händer lyfter du fram något

mitt barn [min själ] - - -

hellre kvar än heller

det värdelösa talar till det värdelösa
och vill att jag ska (för)svara

men jag kommer inte att

en dag ska det bli så mycket förståelse här
men du ska heller inte uppleva det

vem har trott någonsin på

och de som aldrig har

de som inte har ingenting ens
sett när det går itu

att du skulle
tro på den rösten som försöker skära sönder

röken från det värdelösas mun
ligger inte kvar heller 

men försvinner inte

*

den där gistna dörren du knackar på
och blir insläppt invisad
till ett stort övergivet rum
med tomma garderober

du famlar där söker någonting där
men ingenting fäster, du är bara en aning
lämnad ifred av någon du inte kände igen
i rummet utan fönster

finns det barnkläder där
som läggs på sängen det är - inte ditt
någonting som spricker inom dig
läggs där

du blir kysst sedan
när du går därifrån
och himlen ställer sig på tå
och andas större tvivel

när dörren stängs
och huset bara lägger sig i sprickan
och du försvinner
in i frågan

kedjan

detta kedjande ord som påminner
och (för)stör & rubbar
får mig att länga efter

tiden utanför smärtgränsen
när jag lekte rovdjur
i skogsriket där blodet samlade 

där regn flydde
sprang jag in i skuggan
levde där - levde

& allt avvikande vek bort
tog sig friheter
gick rätt in i den

men nu lever allt
någon annanstans
& jag kedjas av andra ljud

(är)r

det sägs att tiden
men inte tiden
då säger du orden
men inte ord inte ord inte ord än
inga av dina ord

att det här skulle förstås     nej
bara vara här i det tysta att vila där
finns? finns för att finnas

tala inte om
försök inte
nudda det otillräckliga

(religionen har inget svar:)

så bara tyst bara tystna bara tystnad
återstår men inte längre
för inget finns kvar av detta ärr

*

djävligare än det är och djävligare kan det
avvägningen att vänja sig av det är

att hålla sig undan då och kalla det för omedvetenhet
att vara besviken på livet och låtsas att det är konstruktivt

att den lyckliga stunden skriver orättvisans ärr

förhastade ögonblick som bygger sömnkors

en tillförsikt som går över ändå

de nio famlande misstagen

nej, den är osynlig ingen steg

att det vore underligt bara

att gråta över spilld sömn

bort(p)lockad drömstängd

du kan inte hindra kristallens dumhetsgnister

*

om natten inte ens kan

skulle du då

vistas i det otillgängligaste

i obesluten

vakna där ovarsamt

så nära ändå

bli natt och lära dig

bokstavera din väntan

tvärs över tvärs

ligga där varsamt

i natten

känna sömnens girighet

hur den rinner ut i dig

så som

ditt starka hjärta

om det så stannade

gick det stilla i natten

bortvänd som ett alltid

opysslad och bortbytt

så som

i min hand ett aldrig

för osäkerhetens skull

bara rädslan lever kvar nu

i skräckkällaren

så som

vinden utgallrad tvärs

genom flortunt ljus

så som

paniken i skrikhalsen

dunkla ljuden i isnätterna

så som

djurlätena jagade stillhetens skrymslen

över tristessens vaxduksfyrkanter

övernattad och hjärtbultad

in i nattens vatten

så som

bubblor sjunker in i väntan

*

att det allra mest angelägna
skulle hinna ikapp mig
skulle söka upp mig
att just den stora rädslan

plåga mig med det viktiga
gjorde det att jag fann det andra
precis utanför det som angick

och det var med stor tillförsikt
jag då somnade
och nästan sov

(o)likadana

är du en av de saknade

hur det kan komma sig då

att du andas ut

att du blir utspilld här

vi är (o)likadana

det finns ingen skillnad

inget något mellan oss

som häller undan

håller av, håller om, håller ut

men allt är fel

ingenting finns

men jag är borta

ingenstans kvar

någonting att upptäcka

- saknas -

borttappad röst slängd iväg

i gammalt fotspår på väg ut

där skuggorna ätit upp månen

jag är monokrom men dubbel främst

det betyder:

nej betyder det nej bara nej

du betyder inte

bara ett ord

ondskuld:
är du ledsen
har du hört fel men du har ändå hört

är sömnen sällsyntare
det ligger något tappat
att allt är bara borta övergivet försvunnet

du har inte gjort (något tappert?)
nej, även om det sker igen
det är ingens fel

att ta miste så gruvligt
det kan aldrig återställas
identiteten som gick miste gick förlorad

så var det
alla alternativ var stängda
alla drömmar hade sagt sitt (sagt slakt?)

ond o o - ont, bara inte det
som ond oskuld eller ond skuld
blir

två önskningar

två, två

träda på tå

två rädda orädda

mitt i den gröna passagen

där faran snurrar i gudsljuset

två barn som försöker hitta ut

stapplande i värmens ljus

det gröna l o g

beskådat och utglott

alla rösters darr

ställda inför smärtans musik

tiger vi i den infångade blicken

rätt in i det mörka ljuset

ett ännu mörkare mörker

två önskningar

rinner ut samtidigt

lägger du sakta din enda hand

lägger du den mot min kind

lägger du den i gräset

det ömma gräset benådat

du menar?

vad menar? menar du?
när det blir, att det bara
om det kunde vända, men
en sten kan inte vägra

ett hopp förstoras och förloras
kastas ut allt som gjort sitt
gjort sitt! gjort för mycket
men inte tillräckligt ändå

att bli kvar i det tomma
med gråt i gardinerna
fötterna går inte framåt
hur kan en fot vägra

i sten: hur kan du mena
att det kan bli något här
något annat än sten
när DET säger nej

Efter Sachsenhausen,

jag avbryts av mina funderingar

(som) om det någonsin vore

värdefullt att ens gnuttan av det

att bara vara ögonblicksfrid

men då bryts allt

ser dubbelt hör dubbelt

för mycket av inget

än

om vi då valde genväggen
för att den skulle skona oss
var det ingen sten som sjöng
när det vattnades
den gnistrade drömmen
blev den då ett hinder
ett stopp!
sinkad av den vägg
som öppnades mot aldrig
ett hus som slog ut

en hemligare sjukdom

en hemligare ort
i ett rött hus rött förbjudet
obehöriga platser jag växer ingenting
här där aldrig byts ut
där jag skäms
att gå in där i det röda
att bli utbytt
fanns ingen tillåtelse
fanns bara farligare
jag tiggde om det

om att hata permanenta lösningar

att verkligheten bara kan glida åt det ena hållet -
men ett annat

Jag har gått på -

främmande;
skrämmande