Thomas Piketty har seglat upp som en fixstjärna på den ekonomiska himlen. Oj, dålig metafor, bäst att ändra: på senare tid har nationalekonomen Thomas Piketty fått genomslag för sina idéer om marknaden, och kritiken mot den rådande synen att vi inte kan ändra på naturlagen om en orättvis fördelningspolitik. Nu utkommer på svenska en kortare introduktion – sedan tidigare finns några mer bastanta verk om kapital och ideologi – Natur, kultur och ojämlikheter.
Det är med bävan jag tar mig an denna nätta volym. Jag vet inget om pengar; få saker intresserar mig mindre (jag vet: det är en privilegierad position att ens kunna säga så). Hade jag haft pengar som intresse skulle jag ha gjort något annat än bloggen bernur, som inte ger mig ett öre i lön.
Men orättvisor intresserar mig desto mer. Varför är världen så orättvis? Stämmer det att alla länder är ojämlika, men att somliga länder är mer ojämlika än andra? Pikettys bok utgår från en föreläsning från Musée du quai Branly-Jacques Chirac 2022. Mark Fisher har skrivit: "Det är lättare att föreställa sig att världen upphör än att kapitalismen gör det", och de som dragit vinstlotten brukar hävda att ojämlikheterna är naturliga och eviga. Att så inte behöver vara fallet visar Piketty bland annat genom exemplet Sverige.
Nu räknas Sverige som ett av de ekonomiskt mest jämlika länderna. (Här harklar sig Andreas Cervenka, som menar att de svenska sjuksköterskorna beskattas (jag skrev nästan ”bestraffas”) hårdare än miljardärerna.) Men så har det inte alltid varit: under perioden 1865-1910 var det bara de rikaste tjugo procenten – av männen, kan behöva betonas – som hade rösträtt. Dessutom: beroende på förmögenhet hade de mellan 1 till 100 röster var.
Vad som har åstadkommit en förändring mot mer jämlikhet i Sverige och främst norra Europa? Kollektiva regler, samt starka fackföreningsrörelser. När nya ekonomiska system införs måste politiken följa med. Tyvärr talar mycket för motsatsen nu, med allt starkare koncentration mot oligarker och miljardärer (tidskriften Time hade nyligen ett omslag där Elon Musk satt vid presidentens skrivbord i Vita huset).
Det är en del sifferexercis i boken. Beklagligt nog har mycket stått stilla de senaste hundra åren. De rikaste 10 procenten må ha fått något sämre villkor, och de fattigaste 50 procenten fått det aningen bättre (marginellt, minst sagt), medan de stora vinnarna ligger i spannet däremellan. Med andra ord: framväxten av en alltmer burgen medelklass. När progressiv skatt har införts har många ändå lyckats hitta kryphål och ägnat sig åt skatteflykt inom lagens råmärken.
En negativ effekt handlar om hur utbildningen har prioriterats ned de senaste tio till femton åren. Kort sagt kostar skolan för lite, och på sikt kommer det att kosta samhället mer. För den som jobbar i svensk skola kommer det här inte som någon överraskning. Dagens makthavare har ett stort ansvar i hur ett samhälle som sviker de unga utformas.
Det är optimistiskt av Piketty att mot sluttampen tro att annalkande klimatförändringen tvingar fram ännu mer jämlik fördelning av kapitalet. Det kan (minst) lika gärna bli motsatsen – att de rika isolerar sig ännu mer, förskansar sig med ännu högre stängsel mot pöbeln. Något mindre utopisk ter sig hans tilltro till nya ekonomiska system, att kapitalismen kan sjunga på sista versen. Han förespråkar en ”deltagande, demokratisk och ekologisk socialism”. Gud give att han får rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.