Drink me?

I dag talades det om olika drycker, och jag började prata om den nya kaffeläsken, vilket givetvis utlöste ett obligatoriskt skratt från mina förrädiskt sinnade kolleger. (Det kan vara på tiden att jag lär mig det ostrategiska i att inleda mina meningar med orden: "Det här är kanske bara något som jag har drömt, men ...") Kollegerna menade att om det vore möjligt att uppfinna slikt, hade det redan gjorts. I alla fall har jag nu testat den här drycken, som befanns vara obefintlig strax innan, som om den tillhörde något från Borges kabinett av los seres imaginarios. Den var vidrig, kan jag meddela. Första klunken var lite pikant, men sedan var bara äcklet kvar, och jag vaknade till det där orubbliga VARFÖR som bär mig genom den vacklande världen.