Läsa liv. Biografin – en levnadsteckning, Ingrid Elam, Natur & Kultur

Betyg: 3/5

Med ett finurligt leende kallar Ingrid Elam sin bok Läsa liv för ”en levnadsteckning”, och det är förstås passande för vad som kan sägas vara en biografi om biografins historia. Här finns det mycket att säga, men det snåla formatet på lite drygt 200 sidor tillåter inga fördjupningar. Å andra sidan motiveras det av att Elam tydligt tar avstånd från mastodontverk med redovisningsplikt, och föredrar de mer snärtigt skrivna biografierna.

En snärtig stil har hon lyckligtvis själv, och det är stundtals en fröjd att ta del av denna bildningsresa. Tempot hålls högt förbi de många hållplatserna. Elams projekt ligger nära det Olof Lagercrantz och Ruth Halldén gjorde i slutet av 1900-talet, det vill säga uträttade viktiga insatser för att hålla liv i litteraturens klassiker.

Ändå gnisslar maskineriet ibland. Det blir för mycket av ramsan ”här har vi en känd person och om hen (fast mest han) har det skrivits biografier, och ibland har de blivit översatta.” Det blir en brokig samling av kändisar, där både Zlatan Ibrahimovic och Virginia Woolf får plats. Elams läsning har styrts av god vilja, och hon hittar nästan alltid något fynd i alla hundratals biografier hon har plöjt.

Just nu är det ett gynnsamt läge för biografiskrivarna, och Elam har skrivit sin bok för att förstå varför denna genre lockar så många läsare. Det undrar ju jag också (har folk inte hört talas om romanen?).

En historia som täcker in det mesta från Julius Caesar till Taylor Swift kan inte unna sig annat än förenklingar. Tyvärr känner Elam sig också manad att redogöra för ett långt antal biografier om kungar, som får mig att gäspa och citera Macbeths ord när han av häxorna fick se rad efter rad av Banquos ättlingar: ”Vadå! En kö som når till domedagen?”

Det är ofint att slå ned på vad som saknas i en annars så ambitiöst hållen bok, men åtminstone Selby Wynn Schwartz underbara Efter Sapfo, som kom på svenska häromåret, hade förtjänat att uppmärksammas. Den förnyar också biografin, genom att ta ett kollektivt grepp över skrivande kvinnor genom historien, i stället för att fokusera på ett enskilt levnadsöde.

Även om flera partier är läsvärda når Ingrid Elam inte riktigt fram till något konstruktivt svar på frågan varför biografin lockar till läsning. Med tanke på att intresset för författaren blivit allt viktigare, på bekostnad av boken, spår jag att vi knappast har sett slutet på den biografiska eran. Mitt stilla råd till den som är nyfiken på en författares liv: läs hens verk. Där finns sanningen om personen bakom. Ett annat tips till den som frestas ta del av pikanta detaljer om en känd persons liv: kom ihåg att en bra anekdot inte ska tåla källgranskning.

(Också publicerad i Borås Tidning 11/2 2026)