Nyligen hamnade jag i ett samtal på Smålit (den litterära festivalen i Jönköping), och frågan som lyftes var vilka kända författare som kommit från Jönköping. Vi som bor i Jönköping rådbråkade våra minnen för att imponera på de utsocknes. ”The Cardigans räknas förstås inte”, sa vi efter en stund. ”Om man går tillbaka lite i tiden hittar man ju Viktor Rydberg förstås”, sa vi, men det föll inte i god jord. Men Sara Stridsberg bodde ju i Huskvarna när hon var barn … Efteråt drabbades jag av l’esprit d’escalier, och grämer mig att jag inte nämnde Björn Larsson: ”Han var stor i Frankrike”, kunde jag ha sagt.
Frågan aktualiseras när jag tar del av den imponerande luntan Berättandets kraft. 300 år av skrivande i Kronoberg – författarna och platserna, som utges av Joakim Granlund och Ella Styf, som bland annat jobbar med Kronobergs bokmässa. De har skrivit merparten av texterna, och även om det är ett större geografiskt område än Jönköping skulle det räcka med att lista Växjös författare för att göra Jönköpingsbor avundsjuka.
Eller vad sägs om Agnes von Krusenstjerna, Pär Lagerkvist, Esaias Tegnér, Carl von Linné, Ester Blenda Nordström, Vilhelm Moberg, Elin Wägner, Folke Fridell, Karl Vennberg, Bo Setterlind, Margareta Strömstedt? Och varför inte några samtida: Vasilis Papageorgiou, Ida Andersen, Jonas Jonasson, Cecilia Davidsson, Tomas Bannerhed, Thom Lundberg (som vann Borås Tidnings debutantpris 2017), David Norlin, Johannes Anyuru, samt serietecknarna Martin Kellerman och Henrik Bromander?
Det här är långt ifrån alla, men namnen ovan – de historiska – tillhörde åtminstone en gång i tiden den allmänna folkbildningen i landet Sverige, innan den stora historielösheten bredde ut sig (ungefär vid sekelskiftet). I sanningens namn kan påpekas att just Viktor Rydberg faktiskt förekommer i boken, då han gick gymnasiet i Växjö, och texten om hans strapatser ökar ens sympatier för den stackars unge mannen, som kallades ”Fattiglappen” av sina jämnåriga och fick lämna staden utan examen.
Många av texterna blir korta introduktioner som effektivt summerar de större dragen i vardera författarskap. Cecilia Davidsson bidrar själv med en fyndig text där hon skriver ihop tre av de största namnen och funderar kring hur ”lagerkvistmobergwägner” skulle ha agerat vid tänkta situationer.
Annars är det kända och mindre kända namn som passerar revy, men det är alltid läsvärt, kanske tack vare att det korta formatet tvingar fram en viss spets i framställningen. Även om Tegnér föddes i Värmland skulle han så småningom hamna på en biskopstjänst i Växjö, där han skrev bangern ”Mjälstjukan” och blev fatalt förälskad i tonåriga Emili (han skrev uppemot 700 brev till henne, fast de flesta var så eldiga att de brann upp i en av 1800-talets många stadsbränder).
Poeterna har annars lämnat flera minnesvärda avtryck. Karl Vennbergs hembygd Blädinge har en minnestavla med en av hans stiliga strofer: ”DEN BYGD VI VÄXER / IFRÅN / VÄXER IN I OSS / UPPGÅR SOM BILD / I CELLER / OCH VÄVNADER”. Och Bo Setterlind skrev vid Marilyn Monroes död en oväntad fin dikt som visar stor inlevelse med hennes utsatthet (boken citerar sparsamt, men det räcker för att få mig att genast omvärdera honom som poet.
Så nog är det här en imponerande samling, som avslutas med några utflyktsmål i trakten, en sektion som antar formen av turistbroschyr. Den som nöjer sig med att resa i skönlitteraturen får desto mer av värde i de många författarpresentationerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.