Det norska förlaget Solum Bokvennen ger ut en månadstidning, Bokvennen Litterær Avis (BLA). Den har funnits sedan 1989, och sedan 2016 ges den ut som tabloid (tidigare var det ett magasin: BLM). Nuvarande redaktörer är Eilif Guldvog Hartvedt och William S. Mørch. Det senaste numret, 5 2025, handlar om den norska Socialdemokratin.
Men också notiser om Hamsuns noveller och om läsningen som ett beroende, och en ironisk krönika om filmaren Joachim von Trier (om förra sommaren var Brat summer är det bestämt att denna blir en Trier-sommar). En recension av en nyutkommen diktsamling av Julia Martinčič, som jag velade mellan att köpa och inte köpa under mitt besök i Oslo. Dessutom tio svåra frågor som kopplar ihop politiken och litteraturen, men de är säkert lättare för den som bättre har följt det norska kulturlivet under senare tid.
Ett par av essäerna tar upp Socialdemokratin, däribland Andreas Tharaldsens genomgång av valkampanjer genom åren. Det är ju stortingsval i Norge i höst, och det återstår att se om Arbeiderpartiet får fortsätta regera med egen majoritet. Det finns flera intressanta spår i artikeln: dels hur gamla slagord återanvänds, dels hur exempel från skönlitteraturen – Solstad och Fløgstad – används för att belysa en kanske mer politisk tid, när romanen i högre grad ägnade sig åt att kommentera samtiden, och inte bara spegla sig i den.
Joakim Randa Berthelsen skriver en lång essä om danske Jonas Eikas utopiska noveller, och Daniel Hesby Hansen gör en uppföljning av förra numrets genomgång av läskrisen och litteraturstödet. Han tar oss tillbaka till 1960, och de utopier som präglade marknaden då. Några starka män såg med oro hur översatta deckare hotade att ställa den inhemska utgivningen i skugga, så i ett nafs infördes det statliga litteraturstödet, som fortfarande är mer generöst än det svenska, men kan göra undantag för mediokra genreböcker.
Skribenterna i BLA skriver med gott humör och självförtroende. Det borgar för läsvärda texter, kanske av den enkla anledningen att de tar sina ämnen på så stort allvar. Det finns också en lekfullhet i hur de skriver, men det är en lekfullhet som inte övergår i trams. De skriver ambitiöst men med väl utvecklad känsla för vad som kan väcka en läsares intresse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.