Hon skämdes för sanningen. Lögnen var så mycket anständigare.

We begin to live when we have conceived life as tragedy

28 jan. 2011

Grave robbers at his coffin, before his body´s even cold ...

I går var det ett år sedan J.D. Salinger dog, och då har Guardian en artikel om några brev som han skrivit till en engelsman som han träffade i sin ungdom: brev som avslöjar att Salinger gillade Burger Kings hamburgare, de tre tenorernas sång, och en del annat. Vad gör intresseklubben? I England är man eld och lågor över att den store amerikanen beundrar deras tennisspelare Tim Henman, men det förefaller lite skumt: hade Salinger råkat träffa en svensk på språkresa i Wien i stället för engelsmannen Donald Hartog skulle han nog ha beundrat Stefan Edberg i stället (Henman har inte ens tagit sig till en Grand Slam-final). Men vad ska jag ha den här informationen till? Blir min läsning berikad om jag vet vilken glass författaren brukade äta? Nu vill man revidera bilden av Salinger som enstöring - han åkte bussresor till Niagara Falls, minsann - men ack, för mig ter det här sig bara som en hämnd företagen av skvallerbenägna idioter som sörjer att Salinger aldrig ställde upp på intervjuer hos Oprah Winfrey.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar