att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

20 jan. 2011

Spökröster

Peter Englunds blogg blir allt roligare: nu dementerar han att Svenska Akademien håller på att reda ut om en Nobelpristagare har använt sig av spökskrivare. För tydlighetens skull betonar han att det rör sig om en "nu levande" författare. Det här öppnar för filosofiska perspektiv, där vi kanske ska vidga det trånga begreppet "spökskrivare": är inte all litteratur i någon mening ett resultat av kommunikation med spöken? En buktalarkonst, att lyssna på de där spökenas viskningar, att våga yttra något (eget) i dialog med stigfinnarna.

2 kommentarer:

  1. Har du sett Polanskis The Ghost Writer? En ganska intressant Hitchcocksk variation, om än inget mästerverk.
    På tal om buktaleri, Steven Connors bok i ämnet anbefalles.

    SvaraRadera
  2. Jo, jag såg den, och tyckte att den var ungefär som de flesta Polanski-filmer sen 1974, att den började jättefascinerande, att den hade enstaka fängslande scener, men att jag sen tappade intresset ... Men ändå - han är suverän på att fånga klaustrofobiska känslor, att visa smärtan i förföljandet (även om ex Cul-de-sac går längre in i svärtan också).
    Steven Connor ... det får jag kolla upp ...

    SvaraRadera