Hon skämdes för sanningen. Lögnen var så mycket anständigare.

We begin to live when we have conceived life as tragedy

23 jan. 2011

Idiotidiom

”Av samma skrot och korn”: ja, det är något visst med våra idiomatiska uttryck. De livar upp språket, gör den fadda meningen lite mustigare – så länge vi inte överdriver och gör oss löjliga. Jag vet att jag borde använda dem flitigare när jag skriver, men det är just den där rädslan att framstå som löjlig som får mig att avstå: de måste vara spontana, vara ett oväntat inslag, inget som är eller ser planerat ut.

När jag hör uttrycket att någon ”är ute och cyklar” undrar jag alltid varifrån det kommer, och eftersom jag inte är Fredrik Lindström har jag aldrig brytt mig om att ta reda på det (en annan benägenhet hos mig: att ha så djävla svårt för att lära mig något). Men förmodligen har det att göra med att de första cyklarna var så höga och vingliga och livsfarliga, att bara de våghalsigaste av idioter vågade sig upp på dem. Så att vara ute och cykla var något dumt, ett misstag.

Men nu då: det är cyklisten som är den som gör det rätta, och jag önskar att vi fick byta ut just det här idiomet. För den som cyklar nu är den smarte, den som gör det rätta, beter sig civiliserat, tänker på miljön och gör något konkret för att inte försämra den. Därför önskar jag att vi i stället säger om någon som tar miste att hon eller han är ute och kör bil.

12 kommentarer:

  1. "Ute och bilar" vore kanske ännu rappare; man finge med den outsagda dubbelmeningen fallbilan, som är ute och luftar sig...

    Frid, frid, frid...

    SvaraRadera
  2. Mm, "bila" är ett passande ord i sammanhanget ...

    SvaraRadera
  3. Upprinnelsen är ju "ute och reser". Det är det som sen nån gång under de senaste decennierna uppgraderats till "ute och cyklar", vilket förstås inte är lätt att veta för er unga glopar.

    SvaraRadera
  4. Jag RESER ragg, jag kräver en lagändring, jag har redan skickat e-brev till herr Reinfeldt. Det ska heta: ute och bilar.

    SvaraRadera
  5. Ute och flyger?

    Gabrielle

    SvaraRadera
  6. Den som inne i stan cyklar i helt jämn hastighet., utan att bromsa in eller stanna annat än när han ska över en gata och det är rött, utan att någonsin öka farten där det behövs för att trafiken ska löpa, utan att ha ögonkontakt med någon annan när man möts- den personen blir trafikfarlig. Som cyklist måste man ibland lämna luckor för andra som ska förbi eller ska i korsande riktning, man måste läsa flödet av människro runt omkring siug och se var de som ligger närmast är på väg (precis som en bra bilförrare, men cyklister ligger ofta närmare sina medtrafikanter och är mera beroende av att hålla cykeln stabil med sina egna rörelser).
    .
    Det där verkar många ha kopplat ner sedan (handsfree) mobiler och mp3-spelare blev var mans egendom, folk kör omkring som med en ostkupa över huvudet och lojt trampande och ser inte att de då och då tvingar andra till farliga krumbukter för att inte tappa styrfarten eller komma ut på fel håll . En del cyklister har också en märklig förmåga att köra rakt på en vid ett möte, även om det finns flera meter åt vardera sidan och man girar snett åt ens sidan, på cykel eller till fots, så gör de en motsvarande gir från sitt håll och lägger sig på en kurs som innebär direkt risk för kollision.. Naturligtvis undviker de ögonkontakt i ett sådant läge. Vill det sig riktigt illa blir man helt enkelt tvungen att stanna helt (vare sig det är till fots eller på hjul) för att vara säker på att inte bli pååkt. Alltså, är det ostmassa somliga har under pannbenet?

    SvaraRadera
  7. Jocke: Om du tycker att det är festligt att bli pååkt av nån student som svänger med armarna och inte ser nånting omkring sig kan vi byta vilken dag som helst.

    "Ute och cyklar" kommer såklart från "ute och reser" men det är en inspirerad nyvariant.

    SvaraRadera
  8. Mm, det finns idiotiska cyklister, men de är få - eller råkar jag bara bo i en stad där cyklister knappt finns?
    fast: "ute och reser" - vad är meningen, hur blir det då något felaktigt?

    SvaraRadera
  9. Bernur: Färre cyklister där du bor skulle jag tro (jag befinner mig i Lund och här är cyklandet lika viktigt som tunnelbanan i Stockholm; det finns också mycket cykelvägar över hela stan). Men det känns också att sättet att röra sig i trafiken har förändrats: idag finns det en attityd att om du tar ett litet steg åt sidan eller gör en mjuk gir för att släppa fram någon annan så är du en svag pushover, feta och stolta individualister skiter uttalat i flödet av trafik runt omkring sig. Jag tror att mobiltelefonen har hjälpt fram det där en hel del. Idag är det ju faktiskt ofta omöjligt att veta om den som åker eller går snett framför dig kommer att höra om du säger ett "ursäkta" eller hostar till. Har de en ahdnsfree-mobil eller så, så ä'r de ofta väck och man kan stå och stöta på tills man börjar se ut som Basil Fawltys brorsa utan att det ger något resultat. Det har blivit förnämt att gå omrking i sin egen lilla bubbla.

    Kan tillfoga att i t ex London eller andra kontinentala storstäder är inte puppbeteendet lika utbrett - flödet av människor flyter på och folk läser av det medan de rör sig. Man ser inte heller folk som står och pratar jättehögt i mobilen för att alla ska få veta hur hippa de är (inte på dagtid i alla fall). Men i London känner ju folk inte att de måste imitera en viss slags attityd..

    SvaraRadera
  10. Det stämmer om London, det har jag tänkt på när jag har varit där, senast i nov. Ja, till viss del i Sthlm också - FAKTISKT! - just att de tvingas vara någorlunda hövliga, att det finns utrymme för att man ser sig omkring.
    Men visst - ibland när jag cyklar blir jag vansinnig på gående - speciellt de som promenerar m. hundar, i koppel, långa koppel som sträcks över hela cykelbanan, medan den gående är på andra sidan vägen, vilket resulterar i ett livsfarligt spänt snöre som jag ska forcera i hög hastighet, alternativt sakta ned och bli förbannad. Jag har nog oftare anledning att bli sur på gående än cyklister, men som sagt, Jkpg är en stad som inte är gjord för cyklister, så de flesta avhåller sig från det, kör bil i stället, helt enkelt ...
    Däremot håller jag med om hipphetsängsligheten, där nog Stockholmarna innehar något slags (världs)rekord.

    SvaraRadera