Nordirländska Louise Kennedys roman Över gränsen kom i svensk översättning hösten 2023, utan att väcka allt för stor uppmärksamhet. Tack vare min eminenta bokcirkel fick jag tillfälle att läsa den nu, och det ångrar jag inte. För den som gillar samhällstillvända romaner är det en läsning som bara kan anbefallas, bara en tar sig förbi och genom en viss förutsägbarhet och klyschornas klyscha. Hur lyder denna klyscha? Tja, testa ”kärlek med förhinder”, så får du en aning om vartåt det barkar.
Det är Nordirland, året 1975. ”The Troubles” är i en intensiv fas sedan många år, det vill säga de uttryckliga bråken mellan katoliker och protestanter. Tyvärr vet jag mer om detta än jag hade velat, på grund av den flitiga nyhetsförmedlingen i min barndom. Tro det eller ej, men det här var innan 90 procent av utrikeskorrespondenterna blev stationerade i USA, så det innebar mer eller mindre dagliga rapporter om bombdåd i den brittiska övärlden.
Cushla är en tjugofyraårig lärare på en katolsk skola. Hon förälskar sig i advokaten Michael. Hur var det nu med ”förhinder”? Tja, han är mer än dubbelt så gammal som hon. Han är dessutom gift. Och så är han protestant. De tvingas smyga med sin kärlek – en kärlek som inte erkänner några hinder. Eller så här: hon blir motvilligt förälskad, medan han faller handlöst för henne (att han är en notorisk ”kvinnokarl”, som det hette på 70-talet, underlättar förstås), och de kan inte avstå varandra. Och hur skulle de kunna det när de är förälskade?
Det här är med andra ord en roman som har ambitionen att utifrån deras kärlekshistoria skildra de politiska motsättningarna under 70-talet. Det här gör Kennedy med gedigen research, som ger hela framställningen en minutiös trovärdighet som inte ska föraktas. Det finns mycket att gilla – däribland den omsorg som har tillfogats bifigurerna, med fokus på Cushlas bror Eamonn och mamma Gina, eleven Davy som far illa hemmavid och hans äldre bror, läshuvudet Tommy, samt flera av Michaels vänner. Samt förstås Cushlas kollega Gerry, som blir hennes alibi när hon smyger iväg för att träffa Michael.
Genomgående förekommer en alkoholism som antingen skenar iväg – som hos mamman Gina – eller hålls i någorlunda strikt kontroll – främst hos Michael. Där finns också flitig förekomst av våld, som blir en del av platsens puls, utifrån trakasserande soldater vid vägspärrar och nyckfullt utförda bombdåd som geografiskt kryper allt närmare huvudpersonerna. Att Michael är advokat har förskaffat honom många fiender. Men också, som han påpekar för Cushla: ”Här handlar det inte om vad du gör […] Det handlar om vad du är.” Den som tvivlar på vilken utgång som väntar kan ana en ledtråd när Cushla nämner den iriska episka balladen ”Caoineadh Airt Uí Laogharire” (”Klagosång för Art O’Leary”), som var en bärande text i Doireann Ní Ghríofas mästerverk Ett spöke i strupen, som kom på svenska samma år som Kennedys roman.
På minuskontot måste anföras att Kennedys stil är platt och monoton. Självklart kan detta tjäna själva narrativet, men även när hon skriver om kärlek och åtrå – här finns en del ångande sexscener – är språket kontrollerat och avsvalnat. Den här konventionellt berättade roman har långt till en annan någorlunda samtida roman som behandlade ”the Troubles”, alltså Anna Burns experimentella Milkman. Vad Kennedy dock åstadkommer är att visa hur konflikten mellan protestanter och katoliker är lika begriplig som den är obegriplig.
Förvisso lyckas Kennedy också gestalta vad som är bristerna i alla binära system, där människor förpassas till marginalen – men vi är väl förtjänta mer än att hamna i ett excel-ark? Situationen i Nordirland kan vi se på med viss distans, men blir också påminda om den dagliga terrorn i Gaza, med Israels pågående folkmord mot palestinier. Vi får också lära oss en del om iriska, till exempel att de saknar ett ord för ”nej”, och måste tillämpa omskrivningar av arten ”det vill jag inte”. Med det sagt är det här en roman som inte får mig att sakna ordet ”nej” när jag ska fälla ett omdöme om den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.