Eftersom det verkar vara omöjligt för mig att logga in för att svara på kommentarer gör jag en liten summering här.
Tack David Karlsson, som i en kommentar till min text om Asta Olivia Nordenhofs Djävulsboken försynt påpekade att Lina Wolffs roman heter Djävulsgreppet, och inte det jag skrev. Jag är urusel på titlar, värdelös på namn, skitdålig på ansikten … Det är egentligen ett under att det inte blir rätt oftare. Eller menar jag ”fel oftare”?
Alexander Nyström undrar om jag inte visste vad Lanzarote var förrän jag läste Michel Houellebecqs roman med samma namn. Att jag inte skrev fel titel må vara en ledtråd.
Till Hanneles bokparadis: jag är medveten om att min text om Horace Engdahls spårvagnsresor handlade mycket om personen H.E. – till mitt försvar handlar också boken mycket om H.E.
Mats B-P framhöll nyöversättningen av Fernando Pessoas Orons bok. Jag tyckte mycket om den, och skrev om den 27/10. Eventuellt tyckte jag mer om Pessoa när jag var yngre, men det säger säkert mer om mig än om honom (om dem?).
Petter Malmberg: det var en upptäckt att följa The Walkabouts, de gjorde många bra skivor under 90-talets första hälft. Tyvärr tappade jag sedan bort dem, eller återigen, om det var de som tappade bort mig.
Zac (Smith):coolt att du läste min recension av din bok, jag är ledsen att jag inte tyckte om den mer, men det var lustigt att jag nämnde The Magnetic Fields och du upplyste mig om att Stephen Merritt skrev en blurb till din diktsamling. En magnetisk cirkel sluts.
Kurt: tack för din kommentar om Flauberts översättningar. Eftersom de svenska titlarna ibland är lite missvisande blir det lätt missförstånd. Jag skulle kunna efterforska mer i ämnet. Lovar att inte återkomma.
Mats B-P: tack för Markis de Sade-citatet, som verkligen var on brand. ”Allt omåttligt är av godo”. Yngwie J. Malmsteen kunde inte ha sagt det bättre. Det ger mig lust att citera Fiona Apple: ”I would beg to differ, but begging disagrees with me”.
C: tack för dina fina ord om min Emil Boss-recension. Ja, det finns en stark abetarlitteratur i Sverige fortfarande. Emil Boss är en favorit.
Mats B-P: du har rätt i att Angela Carter är underrepresenterad på svenska. Jag tycker att alla hennes böcker är knasiga, och fantastiska på sitt skruvade sätt.
Vad vill jag då ha sagt med alla dessa kommentarer? Kanske bara: fortsätt skriv, även om mina svar kan dröja. Jag hoppas göra mindre fel i fortsättningen, men om du ser ett fel eller två: påpeka det gärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar