I Jönköping finns det ett livaktigt litteraturhus, som bland annat ordnar en skrivarhubb på höstarna. De senaste två åren har jag själv deltagit som moderator, och samtalat med flera Augustpristagare, som Lina Wolff, Lena Andersson, Patrik Svensson och Andrev Walden, men också med Carina Rydberg, Ida Linde, Elise Karlsson och danske Rasmus Daugbjerg. Jag informerar om detta i transparensens namn, då en av texterna i den tidskrift som de lanserade under Smålit tidigare i månaden har ett reportage om den senaste skrivarhubben.
Annars består det här första numret – tidskriften har tidigare funnits som medlemstidning – av nyskrivet material från lokala författare. Något jag länge har saknat är just en sådan arena för det lokalt skrivna, att det verkar vara svårare att nå ut som författare i just Jönköping, i jämförelse med andra städer. Den här tidskriften kan vara ett tecken på att någonting håller på att hända.
Dan Nilsson har varit redaktör för numret, och han samlar en skara aspirerande författare som skriver poesi eller prosa. Så småningom verkar ambitionen vara att utöka med reportage och recensioner. Det bådar gott. En del av namnen är bekanta sedan tidigare för den som i någon mån följt den litterära scenen i trakten.
Främst Magnus Grehn, då, som ju driver eget förlag och ofta syns i olika uppläsande sammanhang. Hans dikter ställer sig gärna i ödmjukhetens tjänst: som vore han en sensor för stora krafter i naturen. Även Linus Lekander är bekant, med ett par barnböcker på sitt samvete. Hans tre dikter rör sig från vardagens diskbänksrealism till visionära syner med anstrykning av Dante, med fin känsla för rytm och kadens.
Även Colm Ó Ciernán, Joakim Becker och Richard Thörn skriver
dikter, där kanske Thörn gör störst intryck med ordvitsigheter med filosofisk
finess. Mittemellan lyriken och prosan befinner sig Sofia Thrane, i en längre
berättande diktliknande text om ett lågintensivt familjedrama.
Prosan representeras av Nina Frydenlunds norska bidrag ”Der endene møtes”, av Mia Suntilas ”Vit sparris” (inklusive ett recept på rätten), Dante Fredriksens ”En vanlig morgon”, samt Johanna Sernelins rysliga ”Blodtext”, om en författare som refuseras och vilka idéer detta kan orsaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar