Hon skämdes för sanningen. Lögnen var så mycket anständigare.

We begin to live when we have conceived life as tragedy

17 dec. 2011

Still in love with Sade

Om man nu tycker att det är en bra idé med artister som gör versioner av andras låtar, då kan man väl kräva att det blir lika bra som när Sade sjunger Phil Lynnots ömtåliga ballad "Still In Love With You" lika ömtåligt som den en gång spelades in. Så mycket bäst - - -

3 kommentarer:

  1. Det här blir väldigt off topic och amatörmässigt så om du tar bort det blir jag inte alls ledsen - jag är f.ö.rätt van vid det när jag kommenterar på politiska bloggar och tycker fel enligt bloggaren. Så varför inte på kulturbloggar också.

    Kanske har det framskymtat tidigare att jag inte är någon större kännare av modern (post-1960-talet ungefär) underhållningsmusik. Det du länkar till i denna blogg brukar jag pliktskyldigast lyssna på för att försöka förstå vad det är jag missar men hittills utan större framgång. Det är egentligen den enda popmusik jag lyssnar till nu för tiden och bara en gång per låt.

    Det finns ju undantag: Sade är ju fascinerande, "Smooth operator" lyssnar jag gärna till.

    I min samling av musik på datorn har jag ofta 5 -6 tolkningar av en sång som jag tycker om. Speciellt när det gäller klassisk jazz är det en sann njutning att lyssna igenom dem.

    Det finns en sångerska som heter Sofia Karlsson. Hon har en underbar röst och det är en sann glädje att lyssna till henne. Dvs. när hon sjunger "andras låtar" och det var ju så hon slog igenom. Vi hörde ju henne t.ex. med Freddy Wadling i "På spåret" för några veckor sedan. Men de sånger som hon skrivit själv är ju tråkiga och otilltalande tycker jag. Jag förstår inte varför hon går in på detta område när hon är så suverän på att tolka andras sånger.

    Det gäller att göra rätt repertoirval också. Det här kanske inte riktigt är dina favoriter men jag har t.ex. hört Nanne Grönwall sjunga Brel på franska!) och Charlotte Perelli sjunga Taube - utomordentligt fint. Då hör man vilka artister de kan vara och vilken kvalitet de kan bjuda på! I schlagerfacket de normalt vistas i är de ju bara tråkiga och ibland tom vulgära.

    Jag inser ju att det bara är jag och kanske ett par stycken till som tycker så här. Men varför det alltid talas så föraktfullt om "covers" (inte du naturligtvis) har jag svårt att förstå. Risken att man blir besviken är mycket mindre.

    Ja ursäkta intrånget. Nu skall jag spela "Autumn leaves" ned Eva Cassidy och sedan lyssna till Diana Kralls och Yves Montands versioner. ;-)

    SvaraRadera
  2. Mm, fast det är väl hårklyverier, egentligen, att resonera kring vad som är "bra" eller "dåligt" när det handlar om pop/rock. Att artister som är låsta i ett visst fack kan låta annorlunda när de ges andra tyglar, har jag också hört, eller hört talas om, i alla fall ...
    Men då kan ett annat problem vara att de inte bottnar i vad de sjunger om - som Peter Jöback, som ibland ska sjunga riktigt allvarliga texter, och jag har förstått att han gått igenom en hel del - detta märks inte ett skvatt när han sjunger, utan allt låter som om han sjunger om sin kärlek till marmelad eller något.

    SvaraRadera
  3. interesting post dear blogger

    SvaraRadera