Hur aktuell är Erik Axel Karlfeldt för en svensk publik i dag? Tja, frågar man besökarna till Nina Åkerblom Nielsens konsert på café-scenen på Spira är han het som en mila. Om du behöver googla vad en mila är tillhör du förmodligen inte den generation som fick med sig Karlfeldt i gymnasiet.
Under mina år som gymnasielärare har intresset för Karlfeldt dalat, och medan åtminstone ett par av hans dikter fanns i de gamla antologierna – en ”Dina ägon äro eldar” här och en ”Längtan heter min arvedel” där – är det stört omöjligt att hitta hans dikter i de nya läroböckerna för svenskämnet. Nu har han väckts till liv av Nina Åkerblom Nielsen, vars tolkningar på skivan ”Tio Karlfeldt” utgör stommen för konserten.
Men inledningen består av fyra Alf Hambe-visor. Inget ont om honom, men jag hade gärna bytt ut någon av dem mot en av hennes Emily Dickinsontolkningar från skivan ”Nobody knows this little rose” från 2022. Det sker något oförutsägbart och spännande när Dickinsons amerikanska dikter möter svensk folkvisa, och kanske hade också Karlfeldt tjänat på att tonsättas på ett mer dynamiskt sätt? Här rör sig musiken i ett landskap beläget ungefär mittemellan Nick Drake och Sven-Bertil Taube, upphottad till jazzig skandinavisk folkvisa.
Efter Hambe spelas en Karlfeldttolkning som inte fick plats på skivan, dikten ”Ölandslegend”, och den handlar ju om Stagnelius. När Mattias Alkberg tolkade dennes dikt ”Till förruttnelsen” i tv-programmet ”Helt lyriskt” tonsattes den med klingande Smiths-gitarrer. Hur ska då ett litterärt arv förvaltas? Till Karlfeldt har Åkerblom Nielsen satsat på mer traditionella melodier, men paletten är tillräckligt bred för att också ge utrymme åt en valsbetonad kabaretsång, i ”Ur hjärtats gåtbok”.
Efter en något omotiverad paus på 25 minuter spelar Åkerblom Nielsen sedan tillsammans med sina ypperliga musiker Karlfeldtskivan rakt av. Allra bäst fungerar denna ”Ur hjärtats gåtbok”, och då gör det inte så mycket att ljudet på dragspelet krånglar inledningsvis: det ger extra nerv åt låten, och det var också fint att höra att Karlfeldts barnbarn, som fortfarande lever, genom tolkningen upptäckt nya sidor i denna dikt. Så även jag, som kanske varit orättvis i min bedömning av Karlfeldt som något föråldrad.
Melodierna finns ju redan i hans dikter, som ger prov på en hantverksskicklighet som fortfarande går att beundra. Och Åkerblom Nielsen artikulerar utmärkt och sjunger ut och når ut med väl avvägt teatraliska gester, precis som det ska vara. Att gestalta någon annans texter handlar ju om trovärdighet. Det är ett skådespel, och under konsertens gång lyckas hon förmedla vilket intryck dikterna har gjort på henne. De starka känslorna tar ändå inte överhanden.
Publikens gensvar är också översvallande, och det är svårt att inte smittas av entusiasmen. Det är också svårt att inte föreställa sig Karlfeldts uppskattning av Åkerblom Nielsens projekt. Eventuellt hade hon ändå tjänat något på ett aningen mindre vördnadsfullt förhållningssätt, men om än inte allt så är mycket förlåtet av den underbara tolkningen av ”Ur hjärtats gåtbok”.
(Också publicerad i Jönköpings-Posten 19/11 2026)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.