Skolinspektionen har alltid fel

Skolinspektionens rapport från sina besök i år 7-9 (förr: högstadiet) är klar, och kan läsas här. De sammanfattar själva resultaten som följer:

• Skolorna följer sällan upp läsundervisningen.Praktiskt taget alla skolor i granskningen följer upp undervisningen i svenska. Däremot följer majoriteten av skolorna inte upp läsundervisningen specifikt.
• Provar inte digitala medier.Eleverna får varken möjlighet att utveckla sina kunskaper om olika sociala medier eller sina förmågor att förstå, tolka, analysera och värdera olika digitala källor. I de fall datorer används är det mest till textbearbetning.
• Inga utmaningar.Eleverna utmanas inte i sin läsning utifrån sina intressen och erfarenheter. De är sällan delaktiga i planeringen och känner sällan till målen för undervisningen eller vilka kunskapskrav som gäller för specifik läsning.

Ja, om jag ska uppfatta dem rätt, utifrån vad som bland annat stått i en artikel i Sydsvenskan, menar de alltså att läsundervisningen skulle fungera bättre om eleverna använder digitala medier, eftersom de är vana vid dessa. När läraren kommer dragandes med sina (djävla) dikter, romaner, tidningsartiklar, då tycker ju eleverna att det är tråkigt och obegripligt. Så tolkar jag också deras påbud att eleverna ska arbeta mer "utifrån sina intressen och erfarenheter".

Ja, och de ska vara mer delaktiga, för då blir de bättre läsare? Ursäkta, men med ett sådant lågt förtroende för lärarens kompetens, då är det ju inte konstigt att lärare är så utskällda och misstänkliggjorda. För det kan ju finnas andra bevekelsegrunder än att plåga eleverna när vi väljer texter - till exempel att vi utifrån vår professionalism har bedömt dem som bra undervisningsmaterial.

Jag citerar några godbitar ur den halvdigra luntan:

"Det är en utmaning för skolorna och lärarna idag att ge sig in i den digitala textvärlden i vilken eleverna sedan länge befinner sig. Att tillsammans med eleverna och med utgångspunkt i deras erfarenheter av dessa nya texttyper lyfta det eleverna producerar till en annan nivå, som inte bara används i skolmiljön utan även i den verklighet eleverna befinner sig i på fritiden, skulle både utmana och öka elevernas motivation. [...]
Eleverna får sällan arbeta med texter på internet eller med bloggar. [...]
När det gäller olika medier är det vanligare att skolorna använder exempelvis tv, teater, film och musik än texter hämtade från internet och sociala medier som chattar, bloggar m.m. Internetsidor från elevernas vardag används mycket sällan. [...]
Det är lärarna som väljer vilka texter som används. Detta kan påverka känslan av delaktighet och motivation som i sin tur kan vara avgörande för hur eleven lyckas med läsundervisningen. [...]
Många av de texter som dagens ungdomar möter är digitala. Det är till exempel texter i sociala medier som twitter, bloggar, facebook och på hemsidor, texter som ligger nära eleverna och deras intressen. I granskningen kan inspektörerna konstatera att lärarna sällan låter eleverna arbeta med sådana digitala texter."

Jag sparar det värsta till sist: notera sista meningen i den här passagen:

"Elevernas textrelaterade intressen ses inte som kompetenser i svenskundervisningen. Det eleverna läser på fritiden skiljer sig från vad de läser i skolan. På fritiden läser eleverna ofta digitala och känslomässiga texter medan de i skolan läser klassiska och skriftspråkliga texter."

I skolan läser eleverna alltså skriftspråkliga texter. Om du hör ett avgrundsvrål i natt kan det komma från en lärare i Jönköping.