Vi säger ibland med
något vått i blicken att det var bättre förr, inte minst inom
området rikslikare, när vi hade auktoriteter som Fredrik Böök som
pekade med hela handen för att hukande kritiker skulle veta vad de
skulle tycka om nyutgivna böcker. I stället har vi fått
konsensusen. Men MBM förlag hänvisar till Horace Engdahls omdöme
om Einar Askestads förra bok Frånfällen (2010), och just
Engdahls ord väger tungt, och det är ju självklart att även om
alla litteraturkritiker är jämlika är somliga mer jämlika än
andra.
Eftersom jag har
läst Askestad ända sedan debuten, den briljanta och fyndiga
novellsamlingen Det liknar ingenting, kan jag lugnt ignorera
Engdahl (för den här gången). Askestad är ett välkommet inslag
närhelst han ger sig tillkänna och i vilken form det än blir. Han
skriver utifrån tankens vildhet.
Nu i en kort
berättelse som följer fragmentets nyckfulla struktur. Ett torg
bildar samlingspunkten för disparata historier som ändå kan ha
något gemensamt. För Askestad är en bångstyrig författare som
gärna ger sig själv fasta ramar. Här skriver han aforistiskt, utan
att följa den givna regeln att hålla insikterna inom räckhåll.
Olika tider möts
där på torget, olika människor, liksom för att demonstrera hur
viktigt det är att vi påminner oss om sambanden mellan oss, att vi
inte (längre) kan förneka att det är mer som förenar oss än som
skiljer oss – i synnerhet tidsmässigt, där vi är så snabba på
att döma ut gamla tiders stolligheter men lika snabba på att
sanktionera våra egna värre försyndelser.
Askestad ägnar sig
åt tankar som inte riktigt är fixerade, som tillåts vara lösa och
sväva på sina mål. Vilket inte betyder att de är oklara – nej,
men som läsare märker du att du oftare skakar på huvudet än
nickar: det här är inte litteratur att läsa bekräftande, att
pricka av givna sanningar. Det är oväntade tankar, udda tankar.
Och dubbelheten i
perspektiv betyder också att det handlar om oss här och nu, i en
starkt politisk skrift som ändå väljer att närma sig sitt ämne
ur ett annat håll, ur ett möte mellan filosofin och religionen.
Världen har nu blivit dominerad av ekonomi, av ”konkurrens till
döds” som Houllebecqs debutroman fick heta på svenska (egentligen
”utvidgning av stridszonen”). Askestad pläderar för att vara
aktsam på och bibehålla det samband som finns mellan både tid och
människor, men också om samband mellan begrepp: ”Ett lösenord
öppnar stadsporten, men stänger ute själva ordet. Insvepta i
funktioner fungerade orden så länge de höll sig till det
sammanhang som bekräftade dem. Ett enda sant ord och porten slog
igen.”
Om hur händelser
får konsekvenser, om orättvisan, om de absurda inslagen i
stadsbilden, i den ohyggliga samtiden. Men också om det livsviktiga
och ömtåliga språket, hur de goda krafterna har körts över av de
onda på alla nivåer. Det är en nödtorftigt maskerad värld,
men ingen skyddad identitet kan kamouflera den tillräckligt.
Det finns en manande
stränghet i Askestads blick på den här världen, en dömande blick
som får mig att tänka på Bruno K. Öijers oförsonliga monologer i
kortfilmen ”Från en demons båge”, men det är också en
stränghet som kan ge associationer till hur Kafka uppfattade
världen, alltså med omild humor. Att Horace Engdahl gillar det här
skrivandet kan delvis förklaras av att de skriver i samma tradition,
aforistiskt men också lite busigt och skenbart hux flux, där den
spontana paradoxen bryter av det strikt korrekta och kontrollerade.
Så Skolastiska
övningar är en märkligt bok, som inte söker samförståendet,
utan hellre sår split och består av stycken som kan läsas som
interna skämt du bara råkar tjuvlyssna till. Humorn är vass, och
skarpsynt, när den visar nya saker. Vad är det ondaste? Enligt
Oscar Wilde är det att vara tråkig: enligt Einar Askestad är det
att vara självcentrerad. I sin bok är han också något av en sfinx
som uttalar hemliga farligheter.
http://lyrikrecensionprosa.blogspot.se/
SvaraRaderaÅh, jag trodde du också hade recenserat boken, men har den ens recenserats någon annanstans?
SvaraRaderaTack för den här recensionen. Du skriver bra och med substans - en gångbar kombination.
SvaraRadera/Peter