Som
distinkt klarröd tråd i Herta Müllers senaste bok med essäer och
tal fungerar indignationen över den orättvisa statens terror mot
den enskilda människan. Det är en magnifik bok, som imponerar utan
att vara storslagen.
På
ett märkligt sätt lyckas den tyskspråkiga Herta Müller med hjälp
av fantasi och storartad språklig finurlighet ladda sina monomana
berättelser med liv. Dessa berättelser borrar djupt i
erfarenheterna från ett totalitärt samhälle på 70- och 80-talet,
innan hon 1987 tvingades fly till Tyskland, där hon har levt i exil
sedan dess.
Alltid
samma snö och alltid samma farbror samlar essäer och tal från
denna oerhört viktiga författare. Viktig om vi inbillar oss att det
går att förstå något av nutidshistorien i vår omedelbara närhet,
det vill säga i EU-landet Rumänien. Hon för en konsekvent
diskussion kring dilemman, och den här nya boken visar hur hårt
förankrad i verkligheten hennes fiktion är.
Herta
Müller är en obevekligt politisk författare, som med varje
stavelse tar ställning mot förtrycket och den begränsning det
innebär att vara förföljd. Jag har inte läst bättre skildringar
av paranoia än hennes febriga romaner som utspelar sig mitt i den
vansinniga hetsjakt som säkerhetspolisen genomförde, och hon
återkommer till detta ohyggliga ämne gång på gång, med allt mer
övertygelse. Hon pläderar för en försoning utan kompromisser.
Här
får vi veta att säkerhetspolisen, Securitate, skrev drygt 1000
sidor om en viss ”CRISTINA”, som var det täcknamn spionerna
använde när de följde henne. Hon berättar också om sin
alkoholiserade far, en tidigare soldat i SS, som sjöng nazistsånger
långt efter kriget.
Müllers
bok Andningsgunga som kom på svenska för tre år sedan
handlade om poeten Oskar Pastiors tid i ryskt fångläger. Häromåret
uppdagades det att Pastior arbetat som informant åt den rumänska
säkerhetstjänsten: ett tungt besked för Müller.
För
den riktiga författaren finns inga täta skott mellan etik och
estetik. Här behärskas vreden av ett kyligt analyserande, som
gagnar den temperamentsfulla stilen, att den alltså balanseras av
objektivitet. Texten gestaltar en exakt avvägning mellan ursinne och
sorg. Den rädsla som texterna förmedlar blir därför desto mer
övertygande. Och den viktiga insikten om att språket är
betydelsebärande, och hur avgörande det är att kalla saker vid
sina rätta namn, kanske speciellt för den som likt Müller inte
använder hemlandets språk – hon skriver på tyska.
På
rumänska betyder ordet ”nea” både ”snö” och ”farbror”,
som en förklaring till titeln: Müller menar att uttrycket ”snö
som föll i fjol” förringar händelsen. Det är alltid samma snö,
skriver hon, och vårdar det unika tillfället på samma gång som
hon varnar för den farliga återkomsten.
Samlingen
är för att uttrycka sig milt oundviklig och oumbärlig läsning,
även om jag tycker förlaget kunde ha kostat på sig att redovisa
källorna lite tydligare. Tyvärr uppges inte årtal eller sammanhang
för de olika texterna, så de hänger lite löst sammanfogande.
Detta förhindrar dock inte intrycket att boken är en angelägen
påminnelse om litteraturens funktion i ett samhälle.
(Också
publicerad i Jönköpings-Posten 15/11 2012)
The celebrity that you will most likely see there is Daryl Hannah, although, she
SvaraRaderais almost a local these days. Keep in mind that most Denver limousine services will probably require a minimum of the number of hours that the limo
has to be rented for. This is a section of articles
dedicated to reviewing real weddings in Colorado.
Also visit my web site: denver airport limo