Tack vare en tidsmaskin fick jag resa vart jag ville i tiden. Jag valde 1938, och lyssnade på Orson Welles radiodramatisering av Joseph Conrads "Heart of Darkness", som sändes en vecka efter det förmodligen mest berömda radioprogrammet någonsin, hans version av "The War of the Worlds", som enligt sägen fick
åtskilliga amerikaner att fly sina hem, då de hade lyssnat på radion om en äkta attack från rymdvarelser. Från mitt besök kan jag varken bekräfta eller dementera dessa rykten. Welles var vid inspelningen bara 23 år, och han spelar både Marlow och Kurtz. Det är en ganska hårt redigerad pjäs, cirka 36 minuter lång endast, och en av märkligheterna är väl att Kurtz skippar den bestämda artikeln vid sitt berömda credo, och nöjer sig med "Horror! Horror!" Typiskt genier att lägga sig i där det inte behövs. Den som vill kan roa sig med att botanisera bland The Mercury Theatres inspelningar, och kanske föredra "Dracula", eller någon klassiker av Dickens eller varför inte Chestertons "The Man Who Was Thursday". Tyvärr verkar "Jane Eyre"-inspelningen, som sändes 18 september 1938, ha gått förlorad.
(Högerklicka för att ladda ned, dubbelklicka för att lyssna. Annars, besök hemsidan.)
åtskilliga amerikaner att fly sina hem, då de hade lyssnat på radion om en äkta attack från rymdvarelser. Från mitt besök kan jag varken bekräfta eller dementera dessa rykten. Welles var vid inspelningen bara 23 år, och han spelar både Marlow och Kurtz. Det är en ganska hårt redigerad pjäs, cirka 36 minuter lång endast, och en av märkligheterna är väl att Kurtz skippar den bestämda artikeln vid sitt berömda credo, och nöjer sig med "Horror! Horror!" Typiskt genier att lägga sig i där det inte behövs. Den som vill kan roa sig med att botanisera bland The Mercury Theatres inspelningar, och kanske föredra "Dracula", eller någon klassiker av Dickens eller varför inte Chestertons "The Man Who Was Thursday". Tyvärr verkar "Jane Eyre"-inspelningen, som sändes 18 september 1938, ha gått förlorad.(Högerklicka för att ladda ned, dubbelklicka för att lyssna. Annars, besök hemsidan.)
Noterar att bara "The Man Who Was Thursday" förlänades sällskap med sitt skaparnamn - var det menat, eller bara omedveten stilistik? :)
SvaraRaderaHögst medvetet, är inte allt medvetet? Det känns som att Chesterton är ett namn som inte nämns tillräckligt ofta, bara.
SvaraRadera