att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

8 jan. 2012

He knew it was going to happen someday ...

David Bowie fyller år i dag. 65 år. Jag kan nog aldrig förlåta honom för "Let's Dance", en svår chock när den kom 1983 - i synnerhet videon, där han var solbränd och äckligt leende. Sedan gjorde han något år senare en usel duett med Mick Jagger, på "Dancing in the Street", och ärligt talat har jag knappt orkat lyssna på hans senare skivor, oavsett om det har varit hårdrocken med Tin Machine eller den pretentiösa triphopen i eget namn. Liksom en del andra artister är det bara i perioder jag har varit beroende av Bowies musik, och nu är det ganska länge sedan. Man kan fira på olika sätt: läsa Jan Gradvalls artikel i Expressen, eller Erik Bergqvists genomgång i Svd när han fyllde 60, lyssna på någon LP-skiva (om skivspelaren funkar), eller varför inte hörsamma hans fina Morrissey-hyllning? Glöm för all del inte bort att även fira Elvis Presley i dag!

2 kommentarer:

  1. Visst, även om Bowies senare årtionden har varit synnerligen ojämna - inte precis unikt för åldrande rock- och popstjärnor - så är han en hjälte genom det han uträttade fram till 1980 (sen tycker jag inte att "Let's Dance" är en fullt så kass skiva som du antyder, men okej, den är inte alls lika innovativ som t ex "Station To Station"). Någon kallade honom den mest avgörande brittiske konstnären, oavsett medium (måleri, film, musik, design...), sedan 1945; jag håller nog med om det.

    Man kan hitta många som såg Ziggy-turnéerna, eller hörde skivorna, som senare (när de själva blev värda att intervjua) har talat om det som en omvälvande, närmast kognitiv erfarenhet. Det där helt annorlunda som plötsligt dyker fram och belyser hela omgivningen, som öppnar nya insikter. "Low" hade nästan lika tung verkan, men återigen på ett annat sätt (vad hade U2 och dussintals andra band varit utan Low som förebild?). Respekt.

    SvaraRadera
  2. Visst, jag ifrågasätter inte Bowies storhet, tvärtom: det är musik som håller fortfarande, och det är en prestation. Musik som fortsätter att vara spännande, utmanande, originell, år efter år.

    SvaraRadera