att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

14 jan. 2012

Tunisian girl, Lina Ben Mhenni

Den arabiska våren, ja. Medan svenska bloggar blivit synonymt med unga tjejers mode- och fikavanor (samt kändisars behov av att visa upp sina barn), finns det som bekant länder där bloggare prioriterar andra saker.

Som i Tunisien, där bloggen ”tunisian girl” var delaktig i händelseutvecklingen. I hög grad. I dag, fjortonde januari, är det exakt ett år sedan diktatorn Ben Ali flydde från Tunisien i ett privatplan, till Saudiarabien, där han bidar sin tid och gömmer sig från fängelsestraff, eventuellt med dödlig utgång.

Boken Tunisian girl, som nu utges av det aktiva förlaget sekwa, i Alexandra Dumas översättning, är väl närmast att likna vid en pamflett som på ett förträffligt sätt sammanfattar Lina Ben Mhennis insatser. För hon bloggar i eget namn.

Medan gammelmedia hycklade var det de mer anarkistiskt inriktade bloggarna, twittrarna och facebook-användarna som berättade om den verklighet som var allt annat än förljugen och tillrättalagd, och sanktionerad av myndigheterna. Jämför för all del med den västerländska kolonialismen, där lögnen härskade, ända tills personer utanför dess maktstrukturer opponerade sig. Och gemensamt för bloggarna är just förmågan att hålla sig utanför, och förbli där. Att Lina Ben Mhenni med sitt politiska intresse inte snärjs av de politiska partierna beror kanske på att hon där sett för mycket av kompromisser, för mycket av opportunism och pragmatism.

I det sakligt skrivna förordet sätter journalisten Yasmine El Rafie historien i rätt sammanhang. Hon berättar om diktaturernas välkomnande av godtrogna turister, som blundar för missförhållandena, bara de får fint sand under sina fötter när de ska bada i det behagligt tempererade vattnet.

Tunisian girl är en bok som jag – möjligen i min enfald – hoppas ska läsas av de unga i Sverige. Här finns gott om välbehövlig entusiasm som kan inspirera. Kanske det ibland blir lite väl entusiastiskt, att man önskar att en viss behärskning kunde få råda någon gång, att stilen visar eftergift åt en oklädsam hurtighet. Å andra sidan: den behärskningen hade i så fall hindrat henne i det aktiva utförandet av motståndshandlingarna. Ordet ”dumdristig” ligger inte långt borta, och i det här sammanhanget är det ett av de finaste orden vi har.

Lina Ben Mhenni skriver nästan evangeliskt om bloggar, men hon kan också dra slutsatser, analysera och hitta paralleller. Diktaturer vilar som bekant på två sanningar, där den ena av dem är officiell och går under namnet ”lögn”, medan den andra är underjordisk. Skillnaden nu är internets öppenhet, att ett motstånd kan mobiliseras och aktiveras snabbt och effektivt. Med Shelleys ord från dikten ”The Mask of Anarchy”, skriven långt före internet:

'And these words shall then become

Like Oppression's thundered doom
Ringing through each heart and brain,
Heard again - again - again -

'Rise like Lions after slumber

In unvanquishable number -
Shake your chains to earth like dew

Which in sleep had fallen on you -

Ye are many - they are few.'”

Det är en fin historia som berättas av Ben Mhenni, hur den blyga tjejen utvecklas och stärks av
gemenskapen. Hennes mod och vilja imponerar, även om hon riskerar att bli en aning för
politiskt korrekt (när hon berättar att medan andra barn matades med eländiga såpor och
fotbollsmatcher fick hon en grundlig politisk utbildning i första hand av sina föräldrar).

Modebloggar i Sverige. Ja, och så jag då – den så kallade ”litteraturbloggen”, vad är det att

vara stolt över – egentligen? I förhållande till den här boken känns det som att vad jag behöver
nu är en karta till närmsta skamvrå. Enda trösten är väl att jag inte lär bli ensam där. Låt mig
bara slippa stå bland alla som orkar bry sig om stockholmsslussen.
               

2 kommentarer:

  1. var så god, det var så lite: en fin liten bok, och som sagt, som jag tror spec. unga borde läsa ...

    SvaraRadera