att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

16 jan. 2012

Bloggar och blommor, Carl Balle

Min första tanke, när jag fick e-post från kulturkollektviet Vi värdelösa, kan enkelt sammanfattas i ett emfatiskt nej. Nej, jag ville verkligen inte läsa en diktsamling av någon som heter Carl Balle.

På det som brukar heta omvägar fick jag ändå boken Bloggar och blommor. Mannen bakom det jag uppfattar som en pseudonym är född 1986, har bott i England och Göteborg, och har alltså med handens fem fingrar på fem månader skrivit en diktsamling om internet, om bloggar, twitter och facebook.

Men det var väl på tiden, kan tyckas. Enligt pressmaterialet står poeten för en ”nyenkelhet”, vilket för mig bara åstadkommer frågor och farhågor: så brukar eufemismer stavas. Att svära trohetsed mot ett låghetsideal är sällan en hållbar metod i längden. Så går det, vill jag ideligen säga, när plattheter och plattityder och banala observationer tampas med tafatta rim och klichéer (vill du läsa om hur ”snorkallt” det är rekommenderar jag boken).

Mitt i boken finns en tack-lista, där vi också får veta att dikterna har tagit mellan tio minuter och en timme att skriva. Vad nu en sådan upplysning har för syfte. Att göra sig dum över kändisbloggar – som har lästs i ”forskningssyfte” – är rätt tröttsamt, åtminstone när det görs på ett sätt som är så politiskt korrekt att jag inte har sett maken sedan jag läste Ronnie Sandahls bok. En dikt om det egna könsorganet finns också här – ett partytrick som Jim Morrison lanserade – men trots att namnet förpliktar vågar CeBe inte skriva annat än ”snopp”.

Det jobbiga med den här boken är att det bara finns en nivå: det är som att läsa Marcus Birro, eller lyssna på George W. Bush: antingen är du med mig eller så är du med mig. Här finns en längtan ut, en längtan bort från facebook och google – men hur långt den längtan sträcker sig, om det är till balkongen eller skogen, det får vi inte veta. Det paradoxala i kråksången är också att poeten ivrar för att poesin ska innehålla mer känslor och mindre cerebral verksamhet – tyvärr är det feltänkt, och jag skulle vilja hävda att det också är för mycket tänkt. Hellre mindre hjärnbryderier nästa gång.

(Foto "star5112", flickr.)

11 kommentarer:

  1. Roligt inlägg om ja, trist grej kanske man kan säg.

    SvaraRadera
  2. Mm, bland det tristaste jag har läst på ett tag ...

    SvaraRadera
  3. Googlade och provläste. Riktigt dåligt, ens om det skulle vara "snabb" blogg-poesi.

    Att sätta cerebral verksamhet mot känslor vittnar bara om att man inte mycket har förstått, vare sig om poesi eller neurologi.

    SvaraRadera
  4. Jag var rädd att jag var överdrivet kritisk, men Freke Reihä tyckte nästan exakt likadant här:
    http://www.tidningenkulturen.se/artiklar/litteratur/litteraturkritik/11112-litteratur-calle-balle-carl-lindsten-bloggar-och-blommor

    SvaraRadera
  5. Lakonisk humor.. !
    Vet du vad? Jag har tagit fram min Macbook för att se om det går att läsa kommentarer i den i stället för i pc:n och det gör det.. vet inte om du vet men det ser ut som att du ändrat (eller blogspot) i funktionen och jag kommer inte in vare sig hemma eller på jobbet. Och pcn är pigg i övrigt. Med Macbooken fungerade det direkt.. och det går verkligen inte alls med pc:arna.. ?

    SvaraRadera
  6. Och vad konstigt det står 07.06 AM när klockan är 16.08 PM? Fast det kanske inte är blogspots fel..

    SvaraRadera
  7. Hm, vet inte! Alla ens problem försvinner ju visserligen om man har en mac, så jag har inga problem med att se kommentarerna. Fast jag har förstått att det är ett problem. Jag vet inte. Någon vecka nu har kommentarerna fått nytt utseende, och de kan inte ses överallt.

    Vem kan vrida tiden rätt? Nä, inte jag ...

    SvaraRadera
  8. Oj, tiden är helt knäpp, den är 11:41 am, och det står 02:40 am ...

    SvaraRadera
  9. Inte riktigt alla problem men detta. Det är fortfarande likadant på pc:n.

    SvaraRadera
  10. Själv älskade jag Bloggar och blommor och tyckte att diktsamlingen var extremt aktuell och, vågar jag säga det, till och med en smula nyskapande. Det handlar inte om att sätta cerebral verksamhet mot känslor utan att försöka få fram någonting äkta i en tid då bloggar och internet förskönar precis allting.

    SvaraRadera
  11. Äkta. Hm ... Huvudsaken är väl att det är bra.

    SvaraRadera