Jag
har skrivit om svensk litteraturs främsta Birgitta på Floret:
”Det
är skrivet på ett språk som väjer för nostalgi i lika hög grad som det väjer
för det konstfullt litterära. Stenberg är ingen författare som skrapar på foten
för att bli inbjuden i några fina salonger, med denna osofistikerade prosa som
fortfarande upplevs som ett oumbärligt inslag i svensk skönlitteratur. Alldeles
oavsett om man anlägger perspektivet 50-tal (då det upplevdes) eller 80-tal (då
det skrevs).”
(Läs
vidare på Floret.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.