att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

2 nov. 2011

Skolbiblioteket

Jag har några ärenden på skolan, kopierar prov, plockar fram några papper att förbereda till nästa vecka, tar med mig hem några eftersläntrande uppsatser som inlämnades sent i fredags, och går genom skolbiblioteket, där det sitter ett par elever vid datorerna och pluggar, fastän det är lov (fast vem är jag att döma, där jag tillbringar ett par timmars redan inarbetad tid på skolan?). Friskolor har haft rätt att strunta i skolbibliotek, och ändå få ersättning. Nu ska det bli slut med det, har jag förstått, även om jag har svårt att förstå att de kan ha fått fortsätta i så många år. Expressen har haft en artikelserie, där de har uppmärksammat problemet. För nog är det ett problem, med en skola utan bibliotek - framför allt när vinstdrivande företag parasiterar på de kommunala biblioteken, och skickar dit eleverna i horder för att länsa hyllorna. För läsa ska de göra, minsann, eleverna. I en av artiklarna ber de några litterära kändisar - Eva Ström, Amanda Svensson, Johan Hilton, Jan Gradvall, Torbjörn Flygt - berätta om sina minnen från skolbiblioteket. Här önskar jag att jag hade något intressant att säga om mina egna erfarenheter, men jag skolkade ju bort min tid i skolan, och var jag där satt jag inte direkt i biblioteket. Men vad jag gjorde när jag skolkade var bland annat att läsa alla böcker jag plockat med mig från det kommunala biblioteket, samt lusläsa alla böcker som fanns hemma - en syssla som höll mig sysselsatt typ halva högstadiet och hela gymnasiet.

8 kommentarer:

  1. För mig var det mellanstadiet och högstadiet, kommunala biblioteket och skolbiblioteket.
    Kommunala: minnena som etsat sig fast är böckerna av Bengt Martin, skolbiblioteket: Ursula K Le Guin..
    Annat: jag är oerhört provocerad av Birgitta Holms biografi om Rut Hillarp (hm du fick mig att reservera: Stadsbiblioteket*) men jag läser på ..
    * där gick jag Sveriges (tror bestämt) första bokcirkel genom biblioteken för några år sedan, 2006. Vi satt längst upp i Gunnar Asplunds runda torn. Mysigt. Mjuk pepparkaka sockerkaka kaffe i termos snälla människor.

    SvaraRadera
  2. Vad heter låten?

    SvaraRadera
  3. Förklara gärna provokationen! Det är en väldigt ovanlig biografi.
    Låten är av Beth Gibbons (Portishead), "Spider Monkey". Det kan hittas om du trycker på fliken "Info", till höger om spelaren.

    SvaraRadera
  4. Jag forsatte och är glad för det, ny bana nu.
    Först är det titeln: "erotiskt geni". Ordet "erotisk" som för det första är "gammalt" på ett "dåligt" sätt för mig hm lite "unket". Sedan börjar jag tänka i banorna "poet och geni på att sova" "poet och geni på att äta". Det blir märkligt och då fastnar jag, att säga att man är geni på något som är grundläggande och att vilja bli ihågkommen för just det poängtera, motsatseffekt.
    Så börjar jag läsa och (ursäkta jag är inte litteraturanalytiskt skolad skriver rakt upp och ner) störde mig enormt på Livada. Sedan kopplar jag till Pianolärarinnan, tänker "det är som att HON (Elfriede Jelineks) skulle utnämna sig själv till "erotiskt geni" hur kan hon se masochism som att vara det? Allt blir paradoxalt (igen) det är Hillarp som själv "tar upp det" genom att manifestera (genom att önska bli ihågkommen som etc genom att vilja - nog - publicera dagböcker). Hur många gånger upprepas inte detta ord: erotisk (även nu när jag skriver).
    Så fortsatte jag att läsa och förstår mer (jag är ungefär på sidan 120). Jag tycker om det svartvita 40tal tydligheten hennes kläder enkelheten: en grammofonspelare. Jag förstår bindningen till Modern (som hon skriver: Modern) börjar tänka att hon försöker göra sig fri från den bindningen just genom att tydliggöra den "utåt", för att hon inte lyckas i "det inre". Genom att vara brutalt uppriktig t ex i sina dagböcker genom sitt liv verkligen försöka bryta sig loss (inom ett slags fast regelverk.. hon är i en isolerad bubbla och går i cirklar). Att allt ska rämna och hon bli fri. Men det blir på ett ickelivsbejakande cirkelgående sätt. Paradox när hon säger att hon är "ett.. " ja..
    Jag svamlar, måste snart sluta skriva.
    Från att ha varit "fadd och unken" (skildringarna om Livada) händer något. Jag tycker om Hillarp som person (person och handlingar inte samma sak, jag menar "handlingen" att utnämna sig, att vänta på.. vem?*).
    Som sagt jag är glad att jag fortsätter läsa kan inte sluta nu. Ja ovanlig biografi. Hinner inte skriva mer nu ska jag rusa till biblioteket.. (stänger 21) jag skriver så långsamt (JAG)
    * Varför litar hon på att hon behöver t ex Livada för att skapa? Utan regler och kontroll faller allt, hon liksom bara "utnämner" honom för att ha något att hålla fast vid. Han är den undflyende hon försöker betvinga stannar han är han meningslös. Komplicerat förhållningssätt.

    SvaraRadera
  5. Det blev svamligt förut, och långt. I ”kommentarsboxen” ser man bara ett utsnitt av texten och då glömmer jag vad jag skrivit och så blev jag avbruten och hade bråttom (.. det tog typ en timme missade Horace och boken jag reserverat hade ”försvunnit” .. på biblioteket).

    Kortfattat: efter vet inte 60 sidor avfärdade jag hela boken. Det var som sekvensen när Erika Kohut gett sitt skrivna brev till minns inte vad han heter i Hanekes film, Benoît Magimel. Han ser plötsligt henne med den blicken*. Kohut försöker iscensätta, han lever. Jag förstår HONOM helt så mycket för litteraturen/ det skrivna ordet/ iscensättningar. Det som får mig att läsa vidare är att Hillarp inser det och ser det lite utifrån, också (inser att det är ”infantilt” men återigen varför då säga att man är ett geni? Och ordet geni.. ? det var det som provocerade mig så: Livada + geni ??). Precis som Holm också anlägger olika perspektiv. Luft.
    Hm likaså tänker jag på Mapplethorpes foton. Han sublimerar inte (som Jelinek i sin roman, för det är en ROMAN liksom Hillarps som jag inte läst kanske också vinner på att man INTE känner till hennes biografiska bakgrund? Vet ej än) utan visar: detta är mitt liv. Liv behöver inte ses med andras ögon för att vara tvärtom det är. Fetischer. Jag blev så trött. Han försökte liksom chockera sig ur sin barndom genom att synliggöra den för andra. Religion och psykoanalys. Före Freud skrev Lincoln sin självbiografi och bara en mening om sin barndom

    *som jag ”ser” Livada genom att läsa där skrev jag först ”löjlig fjant” inte riktigt konventionell analys.

    SvaraRadera
  6. Lovisa, det var klargörande skrivet! Men jag förstår att nästa torsdag ska det handla om Rut Hillarp i babel, och ja, det kanske är en annan sak om man har läst hennes egna böcker först.
    Men jag tror att hon var på många sätt en okonventionell människa. Det är svårt utifrån att förstå hur hon kunde vara både så stark och så svag - eller inte svårt alls.
    Jag tror att någon recensent jämförde med Jelinek, jag minns inte - jag försöker att inte läsa recensioner för noggrant ...
    Det där om Lincoln är underbart - och jag tycker nog också att det finns många exempel på förf. som skriver relativt utförligt om ex sin barndom utan att egentligen säga någonting alls ... Då kan det räcka med en mening. Typ Becketts, som löd ungefär: "Min mamma slog mig inte och min pappa övergav mig inte".

    SvaraRadera
  7. Haha klargörande.. där rök tangenterna till skillnad för från Beckett.
    Jag har läst ut den och blir inte klok konstigaste jag läst på länge, tänker på den. Högtravande överspänd, lämnas hon ut? Men så var hon ju. Hon använder intellektet fast/ när hon säger ”känsla” (jag förstår henne.. tror jag.. helt visst) och då är titeln så motsägelsefull (ett slags blind fläck).
    Som Sivar beskriver henne/ Chris i Öppna dörrar, eller ur Birgitta Trotzigs recension BLM 1957:

    "Draget av önskedröm stör henne (Trotzig): ah och nu ska det vara citationstecken fast för skriven text Ich kann nicht (och inte tyska heller)
    "Jag tror inte det är lämpligt att besvärja verkligheten med önskedrömmar, och i all synnerhet inte göra det systematiskt." Det hon skymtar därbakom är inget mindre än en flykt från det mänskliga, från "den överväldigande upplevelsen av en levande och individuell medmänniska, som bryter igenom jagets alla barriärer av fordringar på tillfredsställelse eller trygghet."

    Jag läste (skummade) några recensioner mitt i och ja Jelinek nämns och ju också i biografin.

    Jag vill läsa henne nu tycker om dikterna det som finns i boken och så blir det babel (Stig! ännu mera hade jag velat lyssna har sett på svt play)
    .. Sådant här jag kan tänka på när jag arbetar natt mkt bra tid att filosofera. Och så står det (fint) "Ingen har haft en större begåvning för jouissance än Rut, ett tillstånd utanför det meningsbärande, tidsbundna, linjära".

    SvaraRadera
  8. Jag letade upp Trotzigs recension i BLM, Eva Ström tipsade om den, och den var väldigt konstig. Ja, dikterna är också fantastiska, men jag tycker prosaböckerna är det märkligaste hon har skrivit (Rut Hillarp alltså).

    SvaraRadera