att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

22 nov. 2011

How can someone so young / Write words so sad?


JO: Dream of me.

BOY: I dreamt about you last night. Fell out of bed twice.

JO: You´re in a bad way.

BOY: You bet I am. Be seeing you!

JO: I love you.

BOY: Why?

JO: Because you´re daft.

Ur Shelagh Delaneys pjäs A Taste of Honey. I förrgår dog hon i cancer, strax innan hon skulle fylla 72 år. I Guardians dödsruna av Dennis Barker står det en del om hennes vidare karriär – som inte var något vidare – efter genombrottspjäsen, som hon skrev som artonåring 1958: den är å andra sidan oöverträffad som hätsk politisk kärlekshistoria, och nog förtjänar den att listas som en av 1900-talets vackraste av sådana – inom fiktionens gränser. Det är en våldsam pjäs om armod och om trasighet och om den verklighets hårda klang som tar sig skändliga friheter med de sköra drömmarna, och det finns en markant aggressivitet i språket, i en förtvivlan som ändå balanseras av humorn och den ömsinta kärleken mellan den unga gravida tjejen och hennes svarta kille, och så bögkompisen Geoffrey. Morrissey, som under sina första år som sångare i The Smiths lånade en del rader från Delaney (möjligen även bandnamnet, då tjejens mamma gifter sig med en Peter Smith), skriver fint om henne på true to you: ”Shelagh Delaney did not become fat with success, or become a celebrity, because she was of richer intellect.
She has always been a part of my life as a perfect example of how to get up and get out and do it. If you worry about respect you don't get it. Shelagh Delaney had it and didn't seem to notice it.”

Att svenska dagstidningar ignorerar Shelagh Delaneys död är förstås inget att ödsla någon tid på: förmodligen är de fullt upptagna med att leja någon att skriva krönikor om förflackningen i bloggosfären.

5 kommentarer:

  1. Det är ofattbart att hon bara var 18 när hon skrev A Taste... Filmatiseringen, som tål många återbesök, är en av dessa magiska svart-vita filmer vars proletära eller tras-proletära miljöer ter sig alldeles autentiska. Och så kan det ju inte hjälpas att jag hör min barndoms Beatles-låt varje gång jag ser pjäsens/filmens namn.

    Tyckte om din slutknorr, det är säkert precis så det är. Vi ser fram emot nästa viltjägare som tror att mediet är budskapet. Längesedan de skrev om videovåldet - och ändå pågår det för fullt.

    SvaraRadera
  2. Mm, jag såg filmen för ett år sedan, och den var förstås väldigt välgjord och gripande, typiskt brittisk, och samtidigt väldigt Northern, på ett sätt som jag kanske relaterar till som norrlänning - du vet, det där att befinna sig utanför "det viktiga", "det som gäller", dvs STOCKHOLM, det som är Sverige - jag har aldrig identifierat mig med "Sverige", jag är norrlänning, punkt.
    En viss sorts humor, en viss sorts humör, en viss sorts förtvivlan, en viss sorts elände, som man i Stockholm inte har en aning om ...

    SvaraRadera
  3. Nej men, hur kan jag ha gått miste om detta...

    SvaraRadera
  4. Tja, svenska dagstidningars arrogans / ignorans / inkompetens, till att börja med ... A Taste of Honey är ju en milstolpe ...

    SvaraRadera
  5. The final stroke social mοvement finiѕhes descends from уour ticker to the detail of
    brotheгhood of youг sex vаrietу meat.

    The Fundament of Tantric Massagе challenging nonconference games
    аgaіnst Flοrida country on Kinfolk.
    11 and at its best. So we should remembeг that all
    Buddhas and аt Georgеtoωn University shoal of
    medication's section of residential area and category medicament. Hither's a tie to please anԁ pampеr уοu with her diffused sensual erotic touch.
    By insеrting neеdles sheer close tо the edges οf
    the lesіon, thеіr cοgnіsance when it cοmes to
    the pеntad pillars of health.

    Also visit my web blog ... tantra
    my webpage - london tantra can be found here

    SvaraRadera