att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

4 sep. 2015

Quale, Henrik Francis Thomsen & Per Aage Brandt, Basilisk


Det här var då en märklig bok. Då den är utgiven av danska förlaget Basilisk borde jag inte vara förvånad, då de är pigga på att hitta kopplingar mellan litteratur och konst. Den här gången är det Henrik Francis Thomsen och Per Aage Brandt som har förfärdigat en bok tillsammans. De gjorde det första gången på 80-talet, och den här utgåvan heter Quale.

Det ska utläsas som ”kvalitet”, för det begreppet utsätts för en prövning genom den korta boken, som består av ganska korta utsagor på högersidan, ställda mot en blank vänstersida. Blankheten förstärks av den höga papperskvaliteten, och då och då bryts det av en helsvart sida följd av tablåer med minimala variationer, bilder som ger mig associationer till tv-middagar från helvetet. De olika texterna: hör de ihop? Är de unika?


Är det dikt eller essä eller filosofi? Ja, som filosofi betraktat visar det hur svårt det är att komma med några nya insikter inom detta område: ”selvfølgelig er vi kun kroppe hvorfor overhovodet diskutere sagen vi drømmer at vi lever og det drømmer vi selv når vi drømmer fordi vi sover og den vågne verden med grå vinger holder vagt ved vores senge indtil vi vågner med en sort rose i hånden”. Men det är ändå något nytt med detta, även om det är riskabelt att syssla med förnekelser och negationer, då alla potentiella utvägar antar formen av återvändsgränder.

Descartes citeras, om existensen. Descartes är en av de mest inbjudande återvändsgränderna. Närvaro uppfylls inte bara för att man formulerar sådant språkligt, utan det ligger utanför det sägbara. Ändå kan jag till fullo förstå och rentav gilla det projekt som sätts igång av Thomsen och Brandt. För jag gillar böcker som tål att man blir osams med dem, och här finns en hel del sådant.

Det är också gott om antydningar, ingivelser som inte fullföljs. Det kan ju uppfattas lite frustrerande också, att boken har mer av avsikter än insikter. När det gäller läsning ska man akta sig för generaliseringar, men generellt tycker jag att böcker som diskuterar verklighetsuppfattning på ett genuint sätt är för sällsynta för att man ska kunna undvara dem. 

Inte för att Thomsen och Brandt tar upp begreppet ”livskvalitet”, som var i sådant svang för cirka femton år sedan. De är mer intresserade av att få tillvaron att vackla, att vingla till, och det är också en av de saker man kan kräva av en riktig bok. Å andra sidan kan frågas om deras bok verkligen gör intryck på djupet. Mestadels rör den sig över den bekanta terrängen, utan att utmana eller hitta kontroversiella punkter att ventilera. Troperna är av det bekanta slaget: natten, existensen, glömskan, kärleken, längtan, skönheten. Hellre hade jag sett dem våga ta sig bortom det vanliga och förväntade, att det är där den sanna transcendensen infinner sig.

Nåväl, bra böcker ska inte ägna sig åt att slutföra saker, och därför ser jag Thomsen och Brandts bok som ett fortfarande pågående projekt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar