att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

3 feb. 2015

Jag läser


Jag har tidigare varit ogin mot tidskriften Vi läser, bland annat klagat på att så mycket av materialet utgörs av annonser (drygt 20 %). Inte heller är jag nöjd med devisen ”För dig som älskar böcker!” Jag gillar att läsa, det är något annat, och jag skulle nog inte heller vara bekväm med ordet ”älskar”. Jag kan inte identifiera mig med begreppet böcker - det är själva läsningen som är min grej.

Nåväl, skam den som ger sig. En intervju med Carina Rydberg – nio sidor! vill jag utropa, men … nja … mer än hälften är foton, och jag visste redan innan hur hon ser ut. Ändå kan jag inte motstå en intervju, även om det bara blir det vanliga tugget om fortfarande oskrivna romaner, och ännu ett varv om Den högsta kasten – att hon själv kallar Osalig ande för ”överskattad” gör mig lite beklämd, då det är min favorit av hennes romaner. 


Jag läser med stort intresse den alltid utmärkte Peter Fröberg Idlings intervju med Svetlana Aleksijevitj – nio sidor! vill jag utropa, men … nja … cirka hälften är ju foton och redaktionsmaterial. Själva texten är det i vanlig ordning inget fel på, både en bra genomgång av publicerade böcker och lockande löftesrikt om de opublicerade.

Och Yukiko Duke lyckas med bedriften att skriva om Elizabeth Smart utan att nämna Morrissey! Therese Eriksson skriver om det nya Västerbotten – en klarsynt spaning som ger utrymme åt det faktum att flera av senare års allra bästa svenska romaner råkar vara skrivna av västerbottningar (Negar Naseh, Ida Linde, Peter Normark – inom kort utkommer Mikael Berglunds debut, som nästan är Birgitta Trotzig-bra!).

Det här är välskrivna texter av välskrivande skribenter, och det är ju det som bygger innehållet i en tidskrift. På minussidan är mycket av det övriga materialet desto mer knapphändigt och komprimerat. Vi läser utkommer med sex nummer per år, men innehållet är så påvert att den skulle kunna utkomma dagligen utan att det skulle vara svårt att hinna läsa allting i den. Sedan kan jag tipsa om att säljsnacket i välkomsttexten skulle ha tjänat på att behålla populisthatten i den garderob där den hör hemma. Tilltalet där är osmakligt inställsamt.    

3 kommentarer:

  1. Vi läser är den bästa tidskriften vi har just nu på svenska. Det skulle bli ännu dyrare utan annonser.

    SvaraRadera
  2. Jag håller med, och just därför kunde Bonniers ge liv åt en tidskrift, som de hade med BLM i forntiden. Med de stålar de drar in på storsäljarna kunde de ha en tidskrift med mindre annonser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bonniers---?! ska de styra hela välden? Läste duFyrahundrafemtio som tyvärr försvann efter tre nummer. Tidningen Vi har inga annonser och har ofta bra litteraturartiklar.

      Radera