Hon skämdes för sanningen. Lögnen var så mycket anständigare.

We begin to live when we have conceived life as tragedy

27 jan. 2012

Partiledaren vänder blad

Nu vet vi att Håkan Juholt inte var vad vare sig S-partiet eller Sverige behövde. Till en början såg han dock ut att ha goda förutsättningar att skaka liv i debatterna med de kulturfientliga ledarna för vissa andra partier. Stefan Löfven då? Han ger ett väldigt splittrat intryck. I ett porträtt av Ewa Stenberg i DN som jag läste i morse stod det att han gillar Bruce Springsteen (föga förvånande), men också att han älskar "tung industri", utan att det preciserades (Nine Inch Nails, kunde man hoppas på). I Arbetarbladet har man kartlagt lite tydligare, och det splittrade intrycket består, då man får se att han gillar att läsa Vilhelm Moberg (som kallas "Wilhelm") och Ulf Lundell, men också - Stig Larsson! Det kan väl inte vara fråga om en muntlig enkät, och journalisterna har missförstått - det finns ju en Stieg Larsson också, har jag förstått. Musiksmaken är mer enhetligt bedrövlig här, där bara Bo Kaspers Orkester saknas. Däremot vet jag inte hur smart det är att hålla på Modo, som inte direkt är något vinnande hockeylag. Om Löfvens litteratursmak ser lite dåligt uppdaterad ut kan jag tipsa om färsk socialistlitteratur: Eija Hetekivi Olsson!

7 kommentarer:

  1. Det som lägger grund för ens åsikter, vare sig det gäller författare, vänskaper, eller - hockeylag, grundar sig (nog) i något betydligt djupare (eller komplexare) än den rationella slutledningen: perfektionen är en avskräckande ösnke-/mar-dröm.

    Därutöver blir det naturligtvis en betydligt mer krävande fråga om man tar häänsyn till vad som är att avse som en "vinst" - eller något "vinnande". Inte minst i litteraturen. För där skulle man kunna påstå att det är befängd pretentiositet som benhårt håller fast vid den döende (eller åtminstone dödssvaga) "riktiga" litteraturen, som endast ägnas utrymme i det i förbigående pratet (om ens det); vars författare vid sin död vare sig blivit förmmögna på sitt författarskap, eller lästa av en publik värd sitt namn.

    På samma sätt som ens kompisar med all säkerhet ifrågasätter ens partner (ev. bakom ens rygg) - hxn är väl inte ett vinnande drag? Liksom ens omgivning alltid kommer att ifrågasätta ens övriga livsval: visst är det omåttligt onödigt att läsa böcker?!...

    Om livet vore nyttoinriktat, och vi bara gjorde saker som vore vinstalstrande skulle, för det första världen långsamt förtvina, och för det andra stanna upp - alla (många i alla fall) skulle tycka det var så outsägligt trist.

    Ger inte du själv uttryck för denna inställnig när du naivt börjar rycka efter ämnesområden att skriva om som du själv anser dig inte befogad till?... det borde du sluta med om du ska hålla en konsekvent åsiktshållning: för ett sånt sätt är ju inte idémässigt vinnande. Inte för den som faktiskt är intresserad i ämnena i alla fall, detta oavsett vad de oinsatta (jag förutsätter att insatta letar efter andra analyser) och du som skriver faktiskt tycker. Liksom modospelarna med all förmodlighet skiter i vad som skrivs om dem - de tycker fortfarande om att spela, liksom supportrarna, de är införstådda med premisserna: de förväntar sig inte någon allsvenskanvinst!

    ... sen, herregud, dåligt uppdaterad litteratur. För det första skriver väl en tidning bara om sådant som de tror att sinna läsare känner tiil( om inte tidningen gör det gör väl den intervjuade det). Och ulf är väl på tapeten: allt i rörelse kom väl i höstas?

    Att smutskasta splittringen låter lite skumt: alla är väl splittrade? Inte minst tycker jag att du själv uppvisar en splittrad smak när du ena dagen kan glorifiera den "fina" litteraturen, för att dagen efteråt, lika lyriskt tala om t.ex en kändisbiografi (typ.).

    Det är inget dåligt, och man är inte mindre av något bara för splittringens söndersprängning av kategorimänniskan - utan, faktiskt, nog mer av en människa.

    SvaraRadera
  2. Ja, och jag hoppas du förstod ironin soom trots textbariären fanns där. Jag tycker det är underhållande att läsa ett (ditt) utanförsperspektiv av olika saker. Det är liksom uppfriskande, en röst som talar obesvärat, och oansatt av den vissa jargong som varje ämnesområde ofrånkommligen lägger sig till med för att utesluta folk från debatt eller insyn - vilket gör deras verksamhet än mer suspekt!

    SvaraRadera
  3. http://www.premierleague.com/en-gb/news/news/premier-league-stars-embrace-literacy-drive.html

    SvaraRadera
  4. Oj, vad roligt att se fotbollsspelarnas favoritböcker. Många fotbollsböcker blev det! Och att Harry Potter kunde vara både barnbok och vuxenbok, där ser man!

    Annars - svårt att uttala sig om kändisars läsning, det ser bara ut som elitism. Jag menar bara att det vore roligt att se lite mer variation. Något mer oförutsägbart. Som det där med Sprignsteen: han är ju så tråkig! Numera!

    Eftersom jag lyssnar ändå rätt mycket på musik blir det ju så att jag har rätt bred smak - senaste dagarna har jag uteslutande lyssnat på två artister, Lana Del Rey och Leonard Cohen, som väl inte musikaliskt har så mycket gemensamt ...

    SvaraRadera
  5. Eija Hetekivi och jag är från samma hoods. Hm och Jonas Sjöstedt är syssling till min f d (apropå oförutsägbarhet.. "bakgrund" = kortversionen)

    SvaraRadera
  6. Se där! Jag skriver i dag om hennes bok, som jag gillade rätt mycket. Även DN starkt positiv (Malin Ullgren).

    SvaraRadera
  7. Jag ska läsa vad nu skriver strax! Läste Malin Ullgrens recension (lite för att jag inte vill läsa boken) och tänkte på att i hennes värld är det lätt att placera Eija Hetekivi i ett definierbart fack.. precis det som gjorde mig arg när "whitetrash"begreppet diskuterades i Kobra. I Kobra satt nån gök i ett helt vitt rum och pratade om filmen Sebbe.. att den speglade "underklassen" på ett autentiskt vis. Han satt på söder i sin j-a vita lokal och påstod att han VET hur något ska skildras .. till skillnad från "Tabitha" för det är inte "på rätt sätt" (vet att du inte gillar Skäringer) men just med Tabitha gör hon i mina ögon det på ett kärleksfullt och liksom respektfullt sätt.. jag känner igen mycket.. och precis som Vilks (stavning?) i mina ögon inte har rätt att häda någon annans religion (gå på Jesus då men det blir ju inga rubriker) kan inte en kille i ett vitt rum på söder hävda att Sebbe DET är en fin skildring men whitetrash är ett fult begrepp. Man kan ta tillbaka begrepp. "Nigga" kan bara en svart använda. Whitetrash i mina ögon finns något fint i det.. men det är ingen UTIFRÅN som "får" använda det. Och sitta och "tycka synd om" i Kobra nä jag tror förortskidsen skiter totalt i Kobra de bara lever sina liv. Och Malin Ullgren tror att "alla" är likadana svart och vitt men världen är komplex. Play gillade jag (ah så lång analys). Ulrika min vän säger att jag inte får kalla mig "whitetrash" för det är att kokettera.. jag känner till koderna världarna det är jag väldigt tacksam för som betraktare.. jag upplever helt klart att "vänstern" är mindre vidsynt än mina vänner på den andra politiska sidan.

    SvaraRadera