att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

5 okt. 2011

The Picture of Dorian Gray, Oscar Wilde: Adapted by Roy Thomas & Sebastian Fiumara

Det är kanske en gnutta oroväckande att Roy Thomas, som bearbetat The Picture of Dorian Gray till grafisk roman, i förordet berättar att han inte läst Oscar Wildes roman tidigare, eller att hans tidigare meriter har handlat om Conan barbaren. Tecknaren Sebastian Fiumara är ett relativt oskrivet kort: vad kan de åstadkomma tillsammans?


Något rätt bra, faktiskt. Att göra tecknad serie av kända litterära förlagor har sina omedelbara likheter med att göra film: åtskilligt går förlorat. Även här är det språket som får stryka på foten.


Å andra sidan är Wildes roman lämpad för den här visuella formen. Ja, den är skriven med det visuella i åtanke – inte bara i Basil Hallwards ödesdigra porträtt av dandyn Dorian, utan även i miljöskildring och kostymering. Fiumara har löst många svåra krångligheter.


Hans Lord Henry Wotton är en Mefistofeles från första början, som utnyttjar charm för att nå framgång: den farligaste av förebilder för den stackars lättledda Dorian Gray. Många av Harrys halsbrytande sentenser har bevarats i den här versionen, exempelvis den här: ”To get back my youth I would do anything in the world, except take exercise, get up early, or be respectable.” Vi påminns om hur rolig och farlig Wildes ursprungliga roman är – fortfarande. Som serie är det också stundtals en djärvare tolkning än vissa filmatiseringar, exempelvis Oliver Parkers version från 2009.


Bilderna är liksom nedsänkta i en brungrå mörkerskala, med Giulia Bruscos färgsättning med turkosa, vinröda, gröna bakgrunder: mycket effektfullt. Dorian ser ut som en kasperdocka: troskyldigheten behålls genom berättelsen, där synden dumpas på den oskyldiga tavlan i stället, på porträttet, där dekadensens spår blir allt svårare att dölja. I serieversionen är det också lika gåtfullt som i romanen, där styggheterna bara kan antydas. Intressant nog ser den åldrade konstnären, Basil, allt mer ut som Oscar Wilde gjorde: säkerligen en medveten markering från Fiumaras sida.


Så blir också vissa saker ännu tydligare när bilden ledsagar texten. Vi har alla både himlen och helvetet inom oss, säger Dorian, och ser för ett ögonblick uppriktigt ledsen eller ångerfull ut – för en stund, innan han skyndar vidare till nästa illdåd. Den här versionen utgavs av Marvel 2008, i en lång serie klassiker, som man nog får säga ändå är en klar förbättring jämfört med den amatörmässiga serien ”Illustrerade klassiker” man fick hålla till godo med som barn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar