Tillbaka efter vår (ut)flykt till Norrland. Att resa i vårt avlånga ishjärta är mödosamt. Det tog 17 och en halv timme att ta sig hem igår. Först tåg till Ö(rnskölds)vik, sedan buss till Östersund, sedan tåg till Stockholm, sedan tåg till Nässjö, sedan tåg till Jönköping. Jag har hälsat på hälften av SJ:s konduktörer. Och när vi kom fram till Östersund i går kväll fanns det bara en busstation där. Jag frågade chauffören, som väldigt bryskt upplyste mig att man skulle ta taxi eller stadsbuss till tågstationen. Men vad fan? tänkte jag, ska jag behöva betala ännu mer, då jag beställde en tågresa hem? Biljetten är löjligt stor, ryms inte på ett A4. Nä, man kunde gå också, och släpa sitt bagage. Givetvis var alla stora förvaringsskåp upptagna, och tre personers bagage rymdes knappast i de mindre skåpen. Det gick inte att betala heller, och därmed inte låsa. Så ut med alla väskor, för att uppsöka lite mat. (En lång tågresa; jag är inte Gandhi.) Pressbyrån stänger klockan 19 i Östersund. Efter traskande hittade vi en restaurang - som stängde klockan 21, men nu var klockan oroväckande nära 22, vilket torde vara en kritisk punkt. Till sist fick mina hungriga barn syn på en Sibyllaskylt. - En hägring, förmodligen, sa jag lite buttert, och när vi kom fram var klockan en kvart över 22, och på dörren stod det att de stängde 22. Men jag plockade fram min - eh, charm, och barnen fick sina hamburgare varma. Och som jag sa till barnen när jag skulle natta dem, dagens språkövning var att räkna mina svordomar.
På Norrbyskärs museum kan man läsa om lapparna, i den politiskt inkorrekta gamla läseboken för folkskolan. Förresten är skolbänkarna falska kopior, eftersom bläckhornen inte fanns på vänster sida, då alla barn var högerhänta i de gamla skolorna (Norrbyskär upphörde att existera som samhälle 1952, och var under min uppväxt en spökö). Den som till äventyrs var vänsterhänt fick finna sig i att fläcka ned hela arket med bläck, när vi förde den droppande pennan över arket.
Hunter S. Thompsons Gonzo-öl.
Tillbaka efter vår (ut)flykt till Norrland. Att resa i vårt avlånga ishjärta är mödosamt. Det tog 17 och en halv timme att ta sig hem igår. Först tåg till Ö(rnskölds)vik, sedan buss till Östersund, sedan tåg till Stockholm, sedan tåg till Nässjö, sedan tåg till Jönköping. Jag har hälsat på hälften av SJ:s konduktörer. Och när vi kom fram till Östersund i går kväll fanns det bara en busstation där. Jag frågade chauffören, som väldigt bryskt upplyste mig att man skulle ta taxi eller stadsbuss till tågstationen. Men vad fan? tänkte jag, ska jag behöva betala ännu mer, då jag beställde en tågresa hem? Biljetten är löjligt stor, ryms inte på ett A4. Nä, man kunde gå också, och släpa sitt bagage. Givetvis var alla stora förvaringsskåp upptagna, och tre personers bagage rymdes knappast i de mindre skåpen. Det gick inte att betala heller, och därmed inte låsa. Så ut med alla väskor, för att uppsöka lite mat. (En lång tågresa; jag är inte Gandhi.) Pressbyrån stänger klockan 19 i Östersund. Efter traskande hittade vi en restaurang - som stängde klockan 21, men nu var klockan oroväckande nära 22, vilket torde vara en kritisk punkt. Till sist fick mina hungriga barn syn på en Sibyllaskylt. - En hägring, förmodligen, sa jag lite buttert, och när vi kom fram var klockan en kvart över 22, och på dörren stod det att de stängde 22. Men jag plockade fram min - eh, charm, och barnen fick sina hamburgare varma. Och som jag sa till barnen när jag skulle natta dem, dagens språkövning var att räkna mina svordomar.
På Norrbyskärs museum kan man läsa om lapparna, i den politiskt inkorrekta gamla läseboken för folkskolan. Förresten är skolbänkarna falska kopior, eftersom bläckhornen inte fanns på vänster sida, då alla barn var högerhänta i de gamla skolorna (Norrbyskär upphörde att existera som samhälle 1952, och var under min uppväxt en spökö). Den som till äventyrs var vänsterhänt fick finna sig i att fläcka ned hela arket med bläck, när vi förde den droppande pennan över arket.
Hunter S. Thompsons Gonzo-öl.
Ölen! Var finns den att få tag i?
SvaraRaderaInte i Jönköping! Umeå!
SvaraRadera