För några veckor sedan deltog jag i en debatt hos Eva Ström, som lite provocerande ställde frågan: "Läser inte manliga författare kvinnliga?" Jag bestämde mig för att snoka lite i min läsning från förra året. Jag läste 219 böcker, om jag inte räknar det jag måste läsa för skolans räkning.
Manliga: 118
Kvinnliga: 101
- - -
Fiktion: 144
Fakta: 75
- - -
Fast det är sabla svårt att skilja på vad som är fiktion och fakta, när det handlar om självbiografier, till exempel. I alla fall: jag läser ganska nära 50 % (46 %), vilket var vad jag svarade Eva. Jag minns en feministisk lärare, när jag gjorde praktik på Mimerskolan i Umeå: hon läste konsekvent endast kvinnliga författare. Det lät så knäppt, så jag testade den sommaren, fast jag gjorde tvärtom, läste bara manliga författare. Det var skittråkigt.
Manliga: 118
Kvinnliga: 101
- - -
Fiktion: 144
Fakta: 75
- - -
Fast det är sabla svårt att skilja på vad som är fiktion och fakta, när det handlar om självbiografier, till exempel. I alla fall: jag läser ganska nära 50 % (46 %), vilket var vad jag svarade Eva. Jag minns en feministisk lärare, när jag gjorde praktik på Mimerskolan i Umeå: hon läste konsekvent endast kvinnliga författare. Det lät så knäppt, så jag testade den sommaren, fast jag gjorde tvärtom, läste bara manliga författare. Det var skittråkigt.
Oj, det var en märklig slutsats. Du fann inget som helst nöje i att läsa de där böckerna skrivna av män alltså?
SvaraRaderaJa, alltså: det var ju något som fattades, ett perspektiv som saknades ... Jag läste väl några bra böcker också den sommaren, men det var nog också åtskilliga bra som jag missade.
SvaraRaderaIntressanta siffror!
SvaraRaderaFörmodligen skulle det vara mer 50-50 om jag inte räknade med faktaböcker, som nog innehåller fler manliga bidragsgivare.
SvaraRadera