tag:blogger.com,1999:blog-30518046281014513092024-03-19T09:46:58.772+01:00bernur Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.comBlogger3824125tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-41879784922893559492024-03-19T00:30:00.001+01:002024-03-19T00:30:00.146+01:00Det börjar. Sorgerefräng, Anja Utler, översättning Linda Östergaard, Rámus<p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Anja Utlers nya bok består av 209 dikter som inleds identiskt
med raden ”Det börjar, blir dag”, följt av en essä om kriget i Ukraina, som
utgör själva fundamentet för dikten, lämpligt kallad <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Det börjar. Sorgerefräng</i>. Att det är en sorgerefräng görs tydligt
redan från början, och det går att följa diktens förlopp som en dagbok från en
värld som slagits sönder. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Men också det som gått sönder måste fortsätta, och ett liv i
spillror är också ett liv. Diktens refräng kan fungera som ett nödvändigt
imperativ, en påminnelse om att det går att leva också i katastrofala dikter.
Livet fortgår, trots allt. Putin har ockuperat Ukraina, men också våra tankar
ockuperas av detta krig. Och Utler finner i essän anledning att rannsaka sitt
hemlands egna historia från andra världskriget, utan att dra för stora växlar
på likheterna till dagens Ryssland. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvpOQQgWqOW29clWr8vbQz7Aia5hHPVCpyVFuBn07IWapCN5SqEw2LrVmojyVftBHrKmHKNjkx1GWN6Wf7uASvHuBhXgape8LOTp6fLmVC2j7rJheK_UgYohzjsHBMcESX9VzUu_4j_yZmhr_XThX3nAfMdh3GrNTuknSnr6w1-XiFzGlMtkhMpNWO0Sfz/s546/Screenshot%202024-03-03%20at%2008-51-00%20Bok%20av%20Anja%20Utler%20Det%20bo%CC%88rjar.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="546" data-original-width="388" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvpOQQgWqOW29clWr8vbQz7Aia5hHPVCpyVFuBn07IWapCN5SqEw2LrVmojyVftBHrKmHKNjkx1GWN6Wf7uASvHuBhXgape8LOTp6fLmVC2j7rJheK_UgYohzjsHBMcESX9VzUu_4j_yZmhr_XThX3nAfMdh3GrNTuknSnr6w1-XiFzGlMtkhMpNWO0Sfz/w284-h400/Screenshot%202024-03-03%20at%2008-51-00%20Bok%20av%20Anja%20Utler%20Det%20bo%CC%88rjar.png" width="284" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Utlers bok blir en manifestation för vardagen och det ordinära.
Blir det inte monotont, med den identiska raden? Ja och nej. Jag läser dikten i
ett svep, och storknar nästan över raden ”Det börjar, blir dag”. Trodde jag. Så
småningom märker jag skillnaden i skiljetecken, att där finns kommatecknet och
punkten, likväl som kolonet och semikolonet. Och en förändring infaller, en
förskjutning av verkligheten som sker både gradvis och plötsligt:</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1.0cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det börjar, blir dag;</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1.0cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Plastpropp och paradiset;</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1.0cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Bara där någon</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1.0cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">ligger mot berörs det.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Ja, bara där vi har eller ingår i en gemenskap – ett sammanhang –
kan vi vara rädda att mista den. Därmed går det att läsa in ett ”Det slutar” i
Utlers fras ”Det börjar”, och då blir dikten ännu mörkare. Att den frammanar
ett historiens slut, illustrerat av individens oförmåga att gå vidare. Rutinen
både fortsätter och upphör: ”Skönheten finns, den rusar / i galopp; varm och /
stor och fri. Och förbi”. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Dikterna har hamnat i en evighetsloop, men den är inte
riktningslös. Hon ger utrymme åt andra språk, där fraser precis som hos Sorin
Masif lämnas oöversatt, och här följer en lista på de språk jag tror mig
uppfatta (med reservation för bristande kunskaper): engelska, kinesiska,
spanska, ryska, slovakiska, slovenska, grekiska, spanska. Där finns också fake news och Nenas 99 luftballonger, i en
märklig korsklippning av kalla krigets 80-tal och vår egen tids mer diffusa
krigsstämning. Så plockas mer och mer av den yttre världen in i dikterna, och
gör dem mindre instängda i jagets upplevelser. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Effekten av upprepning heter också förstärkning, men jag blir
också galen av raden, hör mig själv muttra ”stäng av!” och ”byt spår!” Men det
är förstås meningen att jag ska reagera så. Det får mig att tänka på en gammal
monolog av William Burroughs, där han mässade frasen ”word is virus”, och så
blir också kontentan i Utlers dikt, med ord som sprider sig viruslikt – de korrumperar
och korrumperas: ”Orden <i style="mso-bidi-font-style: normal;">shuttlar</i> sina
news […] om det man hoppas: inget”. Utler tillämpar etymologi och ortografi för
att låta orden samspela med verkligheten. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Något finns alltid som suddar ut gränserna, får företeelser att
försvinna. Det är svårt att bedöma Linda Östergaards översättning, som har
översatt Utler sedan hon introducerades på svenska 2008 med <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Låga</i>, följt några år senare med <i style="mso-bidi-font-style: normal;"><a href="http://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2012/11/utovat-en-kurskorrigering-anja-utler.html" target="_blank">utövat. En kurskorrigering</a></i>. Det här är
en författare som jag tidigare inte uppfattat som helt lättläst, och den här
boken är ingen radikal kursändring (eller kurs<i style="mso-bidi-font-style: normal;">korrigering</i>). Ändå finns det ju en direkthet i tilltalet som borde
appellera på även ovana lyrikläsare. Att Östergaard fått arbeta hårt syns i en
dikt som leker med små men betydelsefulla ord på tre bokstäver: ”Kastar om <span style="letter-spacing: .5pt;">o</span></span><span style="font-family: Symbol; letter-spacing: .5pt; mso-ascii-font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New"; mso-char-type: symbol; mso-hansi-font-family: "Book Antiqua"; mso-symbol-font-family: Symbol;"><span style="mso-char-type: symbol; mso-symbol-font-family: Symbol;">½</span></span><span style="font-family: "Book Antiqua"; letter-spacing: .5pt; mso-bidi-font-family: "Courier New";">r</span><span style="font-family: Symbol; letter-spacing: .5pt; mso-ascii-font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New"; mso-char-type: symbol; mso-hansi-font-family: "Book Antiqua"; mso-symbol-font-family: Symbol;"><span style="mso-char-type: symbol; mso-symbol-font-family: Symbol;">½</span></span><span style="font-family: "Book Antiqua"; letter-spacing: .5pt; mso-bidi-font-family: "Courier New";">t</span><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> till /<i style="mso-bidi-font-style: normal;">tro.</i>
Just när jag glupskt / bedrar mig in i min <i style="mso-bidi-font-style: normal;">rot</i>”.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">I essän motiverar Utler sin stränga form, med ”En apologi för
att tänka också de störiga tankarna” (underbar undertitel!). Här får vi en
utredning av vilken slags sorg kriget utlöser, och Utler förespråkar ett nytt
sätt att tänka, som också involverar känslorna utifrån Martha Nussbaums idéer
om det emotionella tänkandet, som är nödvändigt för att vi annars tappar
omdömet. Ett krig aktualiserar också den egna skulden, i synnerhet alla de
livsval vi gör som boende i västvärlden som utsätter människor för fara och
försätter dem i misär. Det är obekväma och – ja, störiga tankar Utler utsätter
oss för i essän. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Ändå kan hon inte helt lämna oss i pessimismens fålla: ”Att en
funktionalitet till stor del förblir outnyttjad innebär inte att den blir dysfunktionell;
den har sitt hem i det hoppfyllda rummet för meningsfulla men inte omedelbart målrationella
saker.” Där finns väl om något poesins funktion. Bara för att vår värld liknar
Sisyfos syssla fast att stenen verkar oåterkalleligt ha rullat ner för att
stanna där måste vi fortsätta streta för en bättre värld, fortsätta försöka få
upp stenen igen, hur tröstlöst och obefogat det än verkar. Om inte annat för
att alternativet – att ge upp – är ännu värre. </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-11329851450881165222024-03-19T00:15:00.003+01:002024-03-19T00:15:00.127+01:00Skapelser, Malte Persson, Bonniers<p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Är Malte Persson lite för rolig för sitt eget bästa? Frågan
infinner sig när jag läser hans nya diktsamling <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Skapelser</i>. Den tar vid efter den förra, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Undergången</i>, och kan på ett sätt sägas vara dess ljusare tvilling.
Efter undergången kommer skapelsen, lyder den lite ologiska logiken, men låt gå
för det. Om den förra boken var omfångsrik är denna i omfångsrikaste laget –
det vill säga, kontentan av <i style="mso-bidi-font-style: normal;">more is more</i>-estetiken
blir sällan något annat än just upplevelsen att mer verkligen är mer. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Liksom den yngre besläktade poeten Elis Burrau är Persson kvick
med att underminera sina slutsatser och poänger. Det är fyndigt – för stunden. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Skapelser</i> liknar en skissbok där Persson
för in sina infall lite då och då, där han också kan teaterviska åt sig själv
och be om strykningar, och det är inte utan att en läsare önskar att det hade
strukits mer. Då har jag ändå följt det här författarskapet i drygt tjugo år,
men kanske det börjar räcka nu med böcker av det här slaget? Jag vet inte hur
länge till jag står ut med femtielva anagramdikter. Det är ekvilibristiskt, men
också mekaniskt och själlöst för det mesta, och då hjälper inga ordvitsar i
världen. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCpxkXE6JC93-EjeY8-hu_lj4ZznMBIjrcjqBslLkrmgO9jBqm1iSPFHD-eEkKyYou-6KyQn1Ti0W6lr2audoAYsMKGqrYpaGfDyE5d_WJ_Se5D3KJsnSNssJbp8-i5b233JLSdX1kWpKBJa3iyTVo95Eki_jsMs_uzGzqrZs7E15txZ_BypD11gyjo-2m/s1772/9789100800864.tiff" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1772" data-original-width="1106" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCpxkXE6JC93-EjeY8-hu_lj4ZznMBIjrcjqBslLkrmgO9jBqm1iSPFHD-eEkKyYou-6KyQn1Ti0W6lr2audoAYsMKGqrYpaGfDyE5d_WJ_Se5D3KJsnSNssJbp8-i5b233JLSdX1kWpKBJa3iyTVo95Eki_jsMs_uzGzqrZs7E15txZ_BypD11gyjo-2m/w250-h400/9789100800864.tiff" width="250" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Jag förnekar inte att jag ställvis drar på munnen åt upptågen
även när anagrammen riskerar att gå på tomgång: ”APSNUTEN SKITER I ATT /
TIPSAREN AUTENTISKT / PEKAT UT RASSETINTIN […] / ATT SANKTE PER IN SITU /
PUSSAT INTET I AKTERN / SETT RASPUTIN I AKTEN / EPISKT TUTA IN TSAREN / PUTIN I
STATSRAKETEN”. Roligt, men vad ska jag ha sådana ramsor till? Och något
liknande går väl att säga om katalogiseringen av nya djur, i en stilart som nog
roar alla fans av Lennart Hellsing: ”På dag nr 5 eller 6 skapade Gud / på fri
hand melankoalan / och melankolibrin och depparden / och deppvargen och gråtsparven”,
och så vidare. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Visst finns det humor här, och medvetna – ibland övertydliga –
blinkningar till favoritställen i litteraturhistorien. Ställen som förslagsvis
ligger rätt långt tillbaka i tiden, ungefär vid 1700-talets början; jag tror
inte att den här analogin roar honom, men är det en tillfällighet att Malte
Persson allt mer liknar Gunnar Ekelöf, avseende till exempel både skämtlynnet, ordtricksandet
och vurmen för 1700-talet? Kanske den här boken följs av en religiös kris där
blicken kastas åt Bysantinska riket? </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Just nu befinner sig dock Persson i fasen där kärleken till
svenska språket är svårslagen. Visst lyckas han skriva vigt vitsigt och elegant
för det mesta, och visst är det en fröjd att se hur behärskat och rutinerat han
fortsätter skriva sonetter och även terziner på ett förtjänstfullt sätt. Fast
samtidigt, har han inte gjort det här en gång, två gånger, tre gånger,
tidigare? Blir det inte något av rundgång med ännu några knallpuffar till
ordlekar? </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">På annat håll har vi på senare år sett Isabella Nilsson ladda
sitt nonsens med bråddjup av allvar, och även UKON har i sin senaste bok <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Jag är ingen mördare</i> visat att det går
att förena trams med djupsinne. Vid en jämförelse tycks det mig att Persson
trampar vatten, går i cirklar, tuggar gammal skåpmat (där tog mina metaforer
slut). </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Här får vi följa hur Sapfo samplar Goethe, och Gertrude Stein
kommenterar i marginalen. Anna Maria Lenngren blir ett av A:na i ABBA. Översättningslekar
från en handfull av de författare Persson har översatt med den äran bifogas
också lite här och där i samlingen. Men experimenten förefaller likna halvfärdiga
fuskbyggen. Jag hade gärna sett honom släppa in mer känslor, låta de cerebrala
tidsfördriven lämna utrymme åt de sinnesrörelser som ger Ekelöfs dikt liv, ja,
som helt enkelt förädlar just hans likartade ordlekar till berörande poesi och inte
liknar den typ av cirkuskonster Persson ägnar sig åt.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Förvisso, Persson är spränglärd, och dikterna är överlastade med
allusioner och intertextuella referenser, som säkert är till glädje för alla
som hittar dem. Men det är svårt att fördra alla ställen där Persson kokett
resonerar kring och med sin egen bok, och försöker ta ned sig själv på jorden
genom att berätta för kritikern vad hen ska tycka om boken: ”’Skapelser <i style="mso-bidi-font-style: normal;">är förvisso ingen usel bok, om än både lång
och ojämn, men jag är säker på att jag talar för majoriteten när jag säger att
jag hellre hade behållit</i> Sju sorters kakor …’”</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Hur mycket Persson än älskar Philip Larkin når hans pastisch inte
i närheten upp till det unika engagemang som originalet erbjuder. Den här boken
är till sidantal längre än inte bara Philip Larkins samlade dikter från drygt
40 års skrivande, utan också Tomas Tranströmers samlade produktion från nästan
60 år. Slutsats? Det säger väl sig självt att det inte går att mäta sig med
sådana förebilder, även om Persson försöker i en dikt genom att fråga sig hur
den hade avslutats av just Tranströmer. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">I rättvisans namn ställer Persson också en del försynta frågor
om framtiden för människan och för boken och för litteraturen och för läsandet.
Hans skapelseberättelser biter sig själv i svansen, och visar att han inte alls
har befriat sig från undergångstematiken från förra boken. Med en suck av lättnad
slår jag ihop boken, och önskar att jag hade sinne att bli mer road av den.
Mest av allt vill jag nog bara att han ska skriva en helt annan bok nästa gång, även om jag vet att det är en dödssynd för en kritiker att önska sig något annat än den bok som föreligger.
</span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-16190546511012140552024-03-15T00:30:00.002+01:002024-03-15T00:30:00.133+01:00I’m a Fool to Want You, Camila Sosa Villada, översättning Linnea Rutström, Prosak<p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">För några veckor sedan skrev jag en krönika om den spännande nya
latinamerikanska litteraturen, med namn som Fernanda Melchor, Samanta
Schweblin, Valerie Luiselli och Alia Trabucco Zerán, med flera. Det är synd att
argentinska Camila Sosa Villadas <a href="http://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2021/09/nattdjur-camila-sosa-villada.html" target="_blank"><i style="mso-bidi-font-style: normal;">Nattdjur</i></a>
kom på svenska 2021, och därmed inte aktuell för min genomgång av senaste årets
stjärnor, för den romanen platsar definitivt på en sådan lista. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Nu utkommer på förlaget Prosak hennes andra bok på svenska, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">novellsamlingen I’m a Fool to Want You</i>.
Människor med smak identifierar genast titelns anspelning på Billie Holidays
låt, och i en av de nio novellerna får en av protagonisterna rentav träffa den
legendariska jazz-sångerskan och under en kort men hektisk period bli hennes
nära vän. Det är ett exempel på den typ av gränslöshet Sosa Villada har mutat in
som sin egen. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBIGPaCZ-1YcvmTYhGBWD4HbNr32hkxIvHqb3RxlvOggcF7oGpYMbG3npav_LSxi65Zd6lCUBY-_HetaTBf3C7lGV28ADjpzUIErnNrXJLAkKL26v1sps6u99X-13H0z6HVsA6XPbXRVCnlDaEm5iXbP6rCb_KS1h2MSvC5QSqEtMZkmom08dA2v_IZBEh/s1157/Camila-omslag.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1157" data-original-width="768" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBIGPaCZ-1YcvmTYhGBWD4HbNr32hkxIvHqb3RxlvOggcF7oGpYMbG3npav_LSxi65Zd6lCUBY-_HetaTBf3C7lGV28ADjpzUIErnNrXJLAkKL26v1sps6u99X-13H0z6HVsA6XPbXRVCnlDaEm5iXbP6rCb_KS1h2MSvC5QSqEtMZkmom08dA2v_IZBEh/w265-h400/Camila-omslag.jpg" width="265" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Till boken hör Alvina Chamberlands kärleksbrev till förord (tänk
Sara Stridsbergs förord till Valerie Solanas <i style="mso-bidi-font-style: normal;">SCUM manifest</i>). ”Sverige är inte en plats för en transkvinna som
vill uppleva lycka”, skriver hon elegiskt, och kallar Sosa Villadas stil för
”magisk brutalism” i stället för den uttjatade magisk realism-tropen. Vad vet
jag om hur det är att leva som transkvinna i Sverige? Inte mycket alls, men jag
litar på Chamberland när hon skriver om svenska mäns fördomar och hur huvud
ersätter känslor när de förälskar sig, och jag är helt ense med definitionen
magisk brutalism. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Sosa Villadas noveller handlar i korthet om personer som lever
ifrågasatta och hotade liv. Våldet är en del av den nya latinamerikanska vågen,
allra mest illustrerat i Fernanda Melchors vansinnigt våldsamma romaner från
Mexiko. Givetvis är det nödvändigt att sätta sig in i den kulturella kontexten,
och Sosa Villada gör ett helgjutet arbete som skönlitterär reporter. Redan med <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Nattdjur</i> visade hon en ypperlig förmåga
att gestalta olika människoöden, och det en egenskap hon tar med sig till
novellsamlingen. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Efter att de senaste åren ha läst så många ljumma svenska
skönlitterära böcker<a href="#_ftn1" name="_ftnref1" style="mso-footnote-id: ftn1;" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="mso-special-character: footnote;"><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-family: "Book Antiqua"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Courier New"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "MS 明朝"; mso-fareast-language: SV; mso-fareast-theme-font: minor-fareast;">[1]</span></span></span></span></a> är
det trots allt en lisa att läsa en så här uppsluppet och nästan anarkistisk
bok. Det går alltid att ha skilda åsikter om kvalitet och nivå – verkshöjd –
men det är svårare att förneka kraften i Sosa Villadas färgstarka bildspråk.
Det är originellt och uppiggande, som när hon skriver om sällsynt gynnade
flickvänner: ”Man möter dem på gatan där de rör sig som ingenting i sällskap av
en kille som är så het att till och med övergångsställen drar efter andan.” Det
är ju en variant av Sapfos berömda rader: ”I mine øyne er han som en gud, den
mand / hvem han end er som sidder over for dig / og lytter helt henført til /
din søde stemme” (för en svensk är Sapfo bäst på danska). </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det Sosa Villada gör så bra är att hon skildrar friheten som
finns i ett visst förhållningssätt. Det kan bli tröttsamt käckt med alla
skildringar av bögar som är så <i style="mso-bidi-font-style: normal;">gay</i>
att det blir löjligt (ofta synliga i Jonas Gardells romaner eller i tv-program
som Fab 5 (Queer eye for the straight guy)). Hos Sosa Villada finns svärtan
alltid inom räckhåll, och ofta anländer den plötsligt – ja, våldsamt – i form
av en reaktion hos någon med bögskräck som måste ge utlopp för sin ilska över
de känslor han som homofob inte vill kännas vid. Hur sådant bemöts? Tja, ibland
måste hårt sättas mot hårt: ibland räcker inte orden till, och ett sårat djur
likväl som en sårad människa biter tillbaka.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det här blir utfört i noveller som aktivt bekämpar fördomar. Du
frågar vad de handlar om? Ja men, tänk dig en alternativ värld, en värld där
vanliga – låt säga <i style="mso-bidi-font-style: normal;">normala</i> – fysiska
regler inte längre gäller. Sosa Villada kallar sina transpersoner för
travestis, med en utsökt blinkning till överdriften, sminket och perukerna och läppstiftet
som med Sara Stridsbergs ord återigen låter det bli en politisk handling att
måla sig utanför läpparna, i en gurlesk lek med identiteter och roller.
Omslagets svarta läppstift är betecknande för innehållet i novellerna. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">I mer konkret mening skjutsas en av dessa transvetsis av ett
rugbylag för att mot betalning bli påsatt, knullad, etc. I en annan fungerar en
transvesti också mot betalning som alibi-flickvän åt bögar som inte kommit ut
inför familj och vänner. Och i en annan kastas en son ut av sina föräldrar
(läs: pappan) för att han klistrat in bilder av en halvnaken Antonio Banderas i
en av sina skolböcker. Men det handlar i djupare mening om (skit i det
konkreta, du kan läsa själv vad de handlar om) skammen som ligger i att korsa
gränser som är sexuellt och kulturellt betingade, och skammen som genereras av
kroppsdelar och känslor, och över hur andra (oskrivna) regler råder nattetid. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Men skammen agerar parallellt med det uppsluppna, vilda och
kaotiska. Sosa Villada lär dig att tänka i nya banor, ett tänkande som också
korsar gränser. Det är inte konstigt att just novellen om Billie Holiday
excellerar i det svårfångat rytmiska, i en krängande och jazzig stilart eller
tonart. Det är droger och dekadens. På en toalett vid ett vägstopp träffar en
liten flicka en av dessa travestis, som blir ett emblem för författaren själv:
”människor som Flor de Ceibo ska man lita på, även när de inte talar sanning.” Det
är i tillfällen som dessa Sosa Villada briljerar i att förena det bästa från
disciplinerna reportage och skönlitteratur, i politiskt syftande noveller. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Jag är själaglad över att få läsa pärlor som Camila Sosa
Villadas<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>böcker – den här novellsamlingen
fyller mig med starka känslor, och jag är orimligt stolt över min text om den.
För så enkelt är det: en bra bok är det lätt att skriva en bra text om (ursäkta
mitt skryt här). Jag har bara en invändning, som gäller de lite väl frekventa
korrfelen, men å andra sidan stör dessa enbart för att boken annars är så infernaliskt
bra stilistiskt och omsorgsfullt översatt – i en mindre lyckad bok hade dessa
grodor inte kväkt så högt. </span></p>
<div style="mso-element: footnote-list;"><br clear="all" />
<hr align="left" size="1" width="33%" />
<div id="ftn1" style="mso-element: footnote;">
<p class="MsoFootnoteText"><a href="#_ftnref1" name="_ftn1" style="mso-footnote-id: ftn1;" title=""><span class="MsoFootnoteReference"><span style="mso-special-character: footnote;"><span class="MsoFootnoteReference"><span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 10.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">[1]</span></span></span></span></a> Godkända av
Socialstyrelsen. </p>
</div>
</div>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}p.MsoFootnoteText, li.MsoFootnoteText, div.MsoFootnoteText
{mso-style-unhide:no;
mso-style-link:"Fotnotstext Char";
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:14.15pt;
margin-bottom:.0001pt;
text-indent:-14.15pt;
mso-pagination:no-line-numbers;
mso-hyphenate:none;
font-size:10.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"Times New Roman";}span.MsoFootnoteReference
{mso-style-unhide:no;
mso-style-parent:"";
vertical-align:super;}span.FotnotstextChar
{mso-style-name:"Fotnotstext Char";
mso-style-unhide:no;
mso-style-locked:yes;
mso-style-link:Fotnotstext;
mso-ansi-font-size:10.0pt;
mso-bidi-font-size:10.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"Times New Roman";
mso-hansi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-language:SV;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-1327640102901383902024-03-15T00:15:00.001+01:002024-03-15T00:15:00.134+01:00Härskarens verktyg kommer aldrig att montera ned härskarens hus, Audre Lorde; Tala i tungor, Gloria Anzaldúa; Inga som vi, Stephen Best, översättning Arazo Arif, Marcel Mangold, Burcu Sahin, Viola Bao, Modernista<p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Få saker har varit så efterlängtade som översättningar av Audre
Lorde. Det visades inte minst när Ellerströms häromåret äntligen gav ut Athena
Farrokhzads översättningar <a href="http://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2022/08/den-svarta-enhorningen-vara-doda-bakom.html" target="_blank">av två diktsamlingar</a> av författaren som föredrog att
presentera sig som ”svart, lesbisk, mamma, krigare, poet”. Nu följs dessa två
svarta pärlor upp av Modernistas utgåva <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Härskarens
verktyg kommer aldrig att montera ned härskarens hus</i>, en bok som utgör flaggskeppet
i en serie med tre essäböcker, som också inkluderar Gloria Anzaldúa och Stephen
Best. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Felicia Mulinari har skrivit förordet till Lorde-boken, ett
kärleksbrev till förord, som betonar aktivismen och gemenskapen, de pågående
kamperna, och lärdomarna om ”det på samma gång komplicerade och enkla, att
radikalitet precis som kärlek är ett ständigt arbete av att lyssna, göra och
bråka tillsammans.” Sedan har Marcel Mangold översatt titelessän (ursprungligen
publicerad i en svåråtkomlig antologi om postkolonial feminism 2011), och
poeten Arazo Arif har i sin tur översatt ytterligare två essäer. </span></p>
<p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFGQaHpT-K1M3KRZXJryOvH6kCtCjHuCVEt1HT0jYkMVlfzDE3AYb_VZqHLdUveIonXzmv1_BtYHL2e72Cdbb7y9zjJGT3F5YHLO5u71EjR0yf7Q0Yr7JiOTx3jOBy57pUP1f8loQZtuI6YyZFsRYy_Tw8UczsDwtMu9aWwsZA-PfeL_O4fW3Chb3EKaTZ/s2244/lorde_harskarens_verktyg_omslag_mb.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2244" data-original-width="1476" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFGQaHpT-K1M3KRZXJryOvH6kCtCjHuCVEt1HT0jYkMVlfzDE3AYb_VZqHLdUveIonXzmv1_BtYHL2e72Cdbb7y9zjJGT3F5YHLO5u71EjR0yf7Q0Yr7JiOTx3jOBy57pUP1f8loQZtuI6YyZFsRYy_Tw8UczsDwtMu9aWwsZA-PfeL_O4fW3Chb3EKaTZ/w263-h400/lorde_harskarens_verktyg_omslag_mb.jpg" width="263" /></a></div><br /><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"><br /><span style="font-size: medium;">
Men låt oss dröja vid den sublima titeln: <a href="https://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2018/06/the-masters-tools-will-never-dismantle.html" target="_blank"><i>Härskarens
verktyg kommer aldrig att montera ned härskarens hus</i></a>. Lorde är som bekant
suverän på titlar, där en annan lyder <i><a href="http://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2021/08/your-silence-will-not-protect-you-audre.html" target="_blank">Your Silence Will Not Protect You</a></i> – det är ingen tillfällighet att mina två
engelska utgåvor bär dessa två uttrycksfulla och slagkraftiga titlar. Vad är
härskarens hus? På engelska lyder ordet ”master”, ett ord som onekligen ger
konnotationer till slaveriet. </span></span><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det är förstås en truism att kalla någon författare för
”politisk”: är inte i någon mening alla som uttrycker sig i det offentliga
politiska? Det är trots allt viktigt att beakta och poängtera den krigaraspekt
som Lorde utlöste. Hon återkommer till det mod som krävs för att du ska våga
yppa dina innersta tankar, och hon vänder sig till en hoppfullhet som bestrider
all stelnad pessimism. Hon skriver också om hur kategoriseringar och etiketter
begränsar och förminskar din självständighet. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">”Din tystnad kommer inte att skydda dig”, som hon skriver i
essän ”Omvandlingen av tystnad till språk och handling”. Det finns
samhällskrafter som tjänar på vår tystnad, men Lorde visar att vi måste arbeta
mot tidsandan, och våga tala ur den privata erfarenheten. Det är inte fråga om <i style="mso-bidi-font-style: normal;">oversharing</i> eller <i style="mso-bidi-font-style: normal;">TMI</i>, bara det självklara i att talar om det som smärtar mest av
allt – i hennes fall cancerbehandling. Utifrån sina personliga erfarenheter
skriver Lorde sin uppviglande essäistik: ”För dem av oss som skriver är det nödvändighet
att inte enbart granska sanningen i det vi säger, utan också sanningen i det
språk med vilket vi säger det.” </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Även om vi får finna oss i att bli inbjuden med armbågen går det
att utnyttja tillfället att gå emot fiendens språk och anspråk. Det går inte
att vinna om du imiterar det redan existerade språket (och tankesättet). Om du
är ute efter djupgående och varaktiga förändringar är det nödvändigt att
uppfinna nya verktyg när du ska montera ned maktens (patriarkatets) skrytbygge.
</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhe0xyAb2MYLT3h3yK9frt29VG5_HwZNXDR34ySczYHWRFSsfhqkXzeultkBA_A3CO1Z8XCYilA5Ev2YElQIM6-EotRA_ggaoWSmFesIJUC68Z5lP2v2Y69Pg5EwWQuy0AkECmFScTPLeHe8jR68kXxc3RfPM987TjrNYB73PgpIWKoq-KScOaIIXpBW4PB/s2244/anzaldua_tala_i_tungor_omslag_mb.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2244" data-original-width="1476" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhe0xyAb2MYLT3h3yK9frt29VG5_HwZNXDR34ySczYHWRFSsfhqkXzeultkBA_A3CO1Z8XCYilA5Ev2YElQIM6-EotRA_ggaoWSmFesIJUC68Z5lP2v2Y69Pg5EwWQuy0AkECmFScTPLeHe8jR68kXxc3RfPM987TjrNYB73PgpIWKoq-KScOaIIXpBW4PB/w263-h400/anzaldua_tala_i_tungor_omslag_mb.jpg" width="263" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Ja, Audre Lorde må vara flaggskeppet i den lilla flotta som
Modernista lanserar med sina tre enhetligt formgivna små böcker.
Mexikanskamerikanska Gloria Anzaldúa var åtta år yngre än Lorde, men det finns
åtskilligt som förenar dem. Dels generositeten mot andra röster, och dels ivern
att bryta den tystnadsnorm som präglar underläget och det osynliggörande som
blir dess yttersta konsekvens. Det finns ett internaliserat mindervärdeskomplex
som det finns anledning att slå i spillror. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Tala
i tungor</i> har översatts av poeten Burcu Sahin, och hon har också skrivit ett
upplysande förord. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">För ärligt, har du koll på Anzaldúa? Tyvärr måste jag erkänna
att jag inte hade det. Hon föddes i USA, och växte upp i gränsområdena mot
Mexiko, och är ansvarig för ett författarskap som blivit allt mer aktuellt i
takt med att människor tvingats korsa geografiska gränser. Hennes skrivande
blir till i mellanrummen mellan olika identiteter, mellan den spanska som var
förbjuden när hon gick i skolan och den engelska som hon skriver på under tyst
protest.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Men civil olydnad är en bra utgångspunkt för en poet och en
kulturteoretiker. Det är ingen vild gissning att hennes egna bakgrund gjorde
henne mer mottaglig för den typ av essäistik hon föredrog: ett skrivande som
förespråkar blandformen (i essän blandas brevet med dikten, med frikostiga
citat från andra författare). Sahin visar i förordet att Anzaldúa agerade som
en medlare mellan olika kulturer, där hon uppfann ordet ”nepantla”, som betyder
mellanrum. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Även Anzaldúa skriver från en queer erfarenhet – hon definierade
sig som flata – och i essän från 1981 blir det hemliga livet en nyckel in till
ett tänkande på tvären mot det normativa. Den som skriver måste lära sig stjäla
sina stunder i de klandestina mellanrum som uppstår mellan de dagliga sysslorna.
Det är något den stressade nutidsmänniskan borde lära sig något av, hen som
ständigt klagar på att det aldrig finns tid att läsa: de här tre korta
essäböckerna borde fungera som återställare till en bättre och mer läsanpassad
tillvaro (läs dem i kollektivtrafiken eller medan du väntar på att riset ska
koka, för livet är smockfullt av sådana kryphål).<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Ja, att skriva och att läsa är en glädje i sig, och den som
saknar argument kan hämta några från Gloria Anzaldúa: ”Jag skriver för att
dokumentera det andra raderar när jag talar […] För att övertyga mig själv om
att jag är värdig och att det jag har att säga inte är en hög med skit. […]
Slutligen skriver jag för att jag är rädd för att skriva, men ännu mer rädd för
att inte skriva.” </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUnAcvvI8K38WBczBuRWdgzpVgXGW0JtWDh8ABE46nRUwjv7YfBe-qf9Vih0KTDnP00YqO4H2Guke2s8q3k4TVlnbSbv5-Fb7lK8NVb6b1pmbINyjRIOMzjX0MGxUV_8kX0StDLDskOJvAlOQBULAqmyD8vlCDbHP1s4lRMKXJgqBdSq6-m6NJVIogPcuF/s2244/best_inga_som_vi_omslag_mb.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2244" data-original-width="1476" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUnAcvvI8K38WBczBuRWdgzpVgXGW0JtWDh8ABE46nRUwjv7YfBe-qf9Vih0KTDnP00YqO4H2Guke2s8q3k4TVlnbSbv5-Fb7lK8NVb6b1pmbINyjRIOMzjX0MGxUV_8kX0StDLDskOJvAlOQBULAqmyD8vlCDbHP1s4lRMKXJgqBdSq6-m6NJVIogPcuF/w263-h400/best_inga_som_vi_omslag_mb.jpg" width="263" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Stephen Best är sist på tur i detta goda initiativ med sin egna
introduktion till boken <i style="mso-bidi-font-style: normal;">None Like Us:
Blackness, Belonging, Aesthetic Life</i> från 2018. Den har kritikern Viola Bao
översatt, och hon har också skrivit ett förord, som presenterar
kulturteoretikern Best (ej tidigare översatt till svenska). Bao presenterar en
oväntad ingång till detta tänkande, med liknelsen i att göra slut: i stället
för att se det som ett misslyckande blir det ett sätt att uppnå en större
frihet. I stället för att stagnera i negativitet och trauma vill Best arbeta i
mer konstruktiv riktning.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det här är den välvilliga tolkningen – i själva verket är hans
skrivande akademiskt, abstrakt och teoretiskt, och Baos förord ger inga
rekorderliga nycklar. Essäns tanke om ”melankolisk historicism” är delvis
hämtad från Freud: ”Melankolisk historicism är ett slags
brottsplatsundersökning där den forensiska föreställningsförmågan riktas <i style="mso-bidi-font-style: normal;">mot återskapandet av ett ’vi’ vid platsen
för ’vårt’ våldsamma ursprung</i>” [kursiv i originalet].</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Som jag uppfattar det vill Best frigöra sig från destruktiva
eller bara problematiska efterdyningar av slaveriet, KKK och Jim Crow-lagarna.
Att vara queer och svart är en dubbel form av utestängdhet, en erfarenhet som
den hör författaren delar med Lorde och Anzaldúa. Att den queera identiteten
förstärker outsiderpositionen är självklart, på ett mer riskabelt sätt än när
heteros och normisar lajvar outsider (ja, jag tittar på dig, Gunnar Ekelöf). </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Best går i dialog med James Baldwin och skriver om alienation,
om negativitet, och att läsa honom direkt efter Lorde och Anzaldúa är
beklämmande, då deras visionära syn på gemenskap ter sig utopisk i jämförelse, när
han skriver om distansen mellan honom och fadern: ”mina akademiska prestationer
göder det avstånd som håller oss i relation till varandra. […] den här
distansen är vår framtida belägenhet, den är inte ett tillstånd som kan
övervinnas utan en förutsättning vi rör oss vidare med.” </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Nu ska vare sig Best eller översättaren Bao belastas för att jag
ibland går vilse i de snåriga trådar som läggs ut i hans text. Jag gör många
markeringar i marginalen för att påminna mig om att det är en text att
återkomma till, en text som likväl som de två andra essäerna i serien blir
nödvändiga för den som vill orientera sig i svart och queer kulturhistoria och –nutid.
Det här är böcker som inte i första hand ska läsas och refereras i korta texter
som denna: de ska fungera som riktmärken för en återkommande diskussion. </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-80082656777560369012024-03-14T00:30:00.002+01:002024-03-14T00:30:00.141+01:00Stegar, Elin Willows, Natur & Kultur<p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Hur ska verkligheten gestaltas skönlitterärt? Många författare
löser problemet med en realism som tar fasta på undantagstillstånden,
avvikelserna och de ögonblick som ger vardagen lyster. Nog kan det i slutändan
bli en bra roman, men lika gärna kan det bli sökt och ansträngt. Det svåra
ligger i att skildra en tillvaro som saknar pulshöjande dramatik och färgstarka
inslag, eftersom livet till största del består av tröghet och monotoni. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Med tre romaner har Elin Willows nu hållit till i de markerna
som kunde kallas ”vardagsrealism”. Debuten <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Inlandet</i>
var en frisk bris med sitt ovanliga tilltal i skildringen av ett slitstarkt
hemvändartema, och uppföljaren <a href="http://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2021/09/nya-namn-elin-willows-natur-kultur.html" target="_blank"><i style="mso-bidi-font-style: normal;">Nya namn</i></a>
vidareutvecklade och finslipade tekniken att skriva relationellt. Hennes tredje
roman <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Stegar</i> innebär ingen
kursändring, utan fortsätter ett konsekvent undersökande av en kvinnas försök
att göra sitt liv meningsfullt. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyBu6fqGDuN6bewBG_IVkkIHfiERetUDjEsmLbQ6IaHQUrxkfCnborC5FRX458wvTKQPJvZWMlPcdkIwSJU7qnw6sYA6jFrx45NKh3igYGXP9Ow7W0dLFPmzsHyekJ-dV1NYhDcvqsfaEp6XEu0ypRIvxmENRySvy8kkwyLpVIWRDEXkvjQ19Wvt0335Tz/s2894/Stegar%209789127184176.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="2894" data-original-width="1830" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyBu6fqGDuN6bewBG_IVkkIHfiERetUDjEsmLbQ6IaHQUrxkfCnborC5FRX458wvTKQPJvZWMlPcdkIwSJU7qnw6sYA6jFrx45NKh3igYGXP9Ow7W0dLFPmzsHyekJ-dV1NYhDcvqsfaEp6XEu0ypRIvxmENRySvy8kkwyLpVIWRDEXkvjQ19Wvt0335Tz/w253-h400/Stegar%209789127184176.png" width="253" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Den namnlösa huvudpersonen är frånskild med två barn som hon
träffar varannan vecka. Hon dejtar en man, men deras förhållande är
ospecificerat. De har – typ – gjort slut, men ses ändå på hennes barnfria
veckor. Nu när hon försöker nå honom upplever hon sig <i style="mso-bidi-font-style: normal;">ghostad</i>. Det ska visa sig att problemet är värre än så, eller kanske
enbart mer bokstavligt än så: han har dött. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Ja, du kanske invänder: det är väl dramatiskt så det förslår?
Fast, för kvinnan i romanen blir problemet mer praktiskt än existentiellt. För
hur ska hon förhålla sig till den döde, och hur långt ska hon gå in i ett
sörjande? I början var deras förhållande idealiskt, en kravlös relation där det
gick att både äta kakan och ha den kvar: ”Det är ett drömtillstånd som de
girigt tar stora bitar av”, reflekterar kvinnan. Just ”girigt” är nyckelordet,
där de kunde ha avhjälpts av repliken som Peter Coyotes karaktär Oscar yttrar
till sin Mimi i Polanskis film ”Bitter Moon”: ”We were too greedy, baby.” </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det här är en roman som på ett distinkt vis markerar vad döden
gör med oss, hur den behandlar oss med det definitiva som slutmål. Därmed
tvingar den oss att förhålla oss till orden ”aldrig” och ”alltid” på ett sätt
som laddar orden med ny mening. Det vill säga, förflyttar dem från hyperboler
till konkret och rå verklighet. Sorgen kan se ut också så här, verkar Willows
mena. Det är en sorg som på flera plan måste tigas ned, för relationen var inte
helt uttalad. Hon har heller ingen att dela sorgen med, utan måste röra sig i
samhället som en helt isolerad entitet. Ensamheten blir det värsta tillståndet,
och romanen visar också att det alltid är för sent när vi når den insikten, att
ingenting är värre än den ensamhet kvinnan hamnar i. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Smärtan blir lika fysisk som metafysisk, och det tillstånd
kvinnan befinner sig i kan likna den exakta metafor Sylvia Plath skapade åt sin
karaktär Esther Greenwood i <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Glaskupan</i>.
Att var inkapslad i sin sorg – det är en träffande bild för depressionen. Men
varför ska vi sätta en etikett på allt? Willows lyckas verkligen ta sig in i
kvinnans inre kaos, och visa hur sorgen också kan vara en explosion. Hon
selekterar minnena av mannen, där de ljusa stunderna ges företräde. Är det en
försvarsmekanism? Behöver vi dessa etiketter? </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Även utan sådana psykologiska förenklingar växer kvinnan, drar
lärdom av också denna bittra erfarenhet. Det förvandlar det här till en högst
okonventionell kärleksroman. Där sorgen finns skapas också möjligheter att ge
den en form, och då kan det se ut så här: ”Det finns en sorg i allt, ibland
tänker hon att sorgen är alltings botten, andra dagar är det mer som ett
strössel ovanpå, men inte färgglatt.” </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Willows roman är skriven i korta kapitel med mycket luft mellan
sidorna. Det gör läsningen förrädiskt snabb, och jag märker att jag tvingar mig
själv att pausa (därför tog det också oproportionerligt lång tid att läsa
romanen). Hon vet hur man sätter punkt. Scenerna klingar inte av: de bryts. En
annan sak är att berättelsen lägger sig så nära den kvinnliga huvudpersonen att
det dröjer länge innan jag ens upptäcker att den är skriven i tredje person,
och inte i första person. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Men sådana iakttagelser är sekundära. Willows har en
träffsäkerhet i språket som är en klar tillgång. Därmed lyckades hon med <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Inlandet</i> ge sig ut i de gamla
upptrampade stigarna men sätta egna spår. Jag har tidigare imponerats av hur
smidigt hon lyckas hitta en helt egen röst, och det är en uppfattning som
förstärks med den här romanen (som ibland smyger in dialektala ord som ”oledsen”).
Det här gör hon också med hjälp av en människogestaltningen som skapar
oförglömliga intryck. Jag vet inte om jag kommer att bära med mig kvinnan i <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Stegar</i> lika länge som huvudpersonen i
debuten, men just nu tänker jag mycket på henne, ömkar för henne och vill henne
bara allt gott. </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-70712997921599716062024-03-13T00:30:00.002+01:002024-03-13T06:49:02.023+01:00I det gula rummet, Charlotte Qvandt, Aska<p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Är Charlotte Qvandt den felande länken mellan Karin Boye och Eva
Ribich? Det motto som inleder <i style="mso-bidi-font-style: normal;">I det gula
rummet</i>, Qvandts elfte bok, använder Ribichs ord om att växa inåt och neråt
och där möta det som växer uppåt – en tanke som konsekvent undersöks i Boyes
poesi likväl som i drömmen om det grönare djupet i <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Kallocain</i>. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Qvandts rum är gult. Vad står det gula för? Min initiala tanke
löper obetingat till Charlotte Perkins Gilmans novell ”Den gula tapeten”. Medan
den handlar om ett mentalt sammanbrott – mer än delvis påskyndat av
patriarkatet – är den här diktsamlingen mer inriktad på en dubbelexponerad
nedsänkning i kropp och natur. Att ta den nedåtgående rörelsen i anspråk. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXkyZZgfMWTozLMGZUdTywJNXuZGH8g4gtKpVteKMO0DHqJmUq0MylpgewQZ3V0hjnNEKM7Uc38-JXW6eUfJAwDVBhEzVY5PnmnYyeCoCJ9Aph2IBjepf65ACahwphA4S33fXwxYJWhyNVtYA5J5ryd00Ed6zAuHeiPCRhy9EWzINAJkU4ZN0xGCmjmvNb/s2516/gula%20rummet.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="2516" data-original-width="1713" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXkyZZgfMWTozLMGZUdTywJNXuZGH8g4gtKpVteKMO0DHqJmUq0MylpgewQZ3V0hjnNEKM7Uc38-JXW6eUfJAwDVBhEzVY5PnmnYyeCoCJ9Aph2IBjepf65ACahwphA4S33fXwxYJWhyNVtYA5J5ryd00Ed6zAuHeiPCRhy9EWzINAJkU4ZN0xGCmjmvNb/w273-h400/gula%20rummet.jpg" width="273" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">I fyra avsnitt skildras denna rörelse: ”Ingångar”, ”Den
siamesiska känslan”, ”Det gula rummet”, ”Marianergravar”. Avgjort längst är den
del som fått ge samlingen dess titel. Det är ett arbete som gått att följa
sedan <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Epikris </i>(2016), en oförglömligt
fysisk diktsamling: ”Lyft ur hjärtat och håll det i handen / låt det rinna av /
Lyssna till tystnaden / upphör sedan att höra, / väg hjärtat i din hand /
upphör sedan att ha en hand”. I sin nya bok är Qvandt dock mindre angelägen om
att skapa sådana chockerande bilder. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Men vi fortsätter vistas i människans inre:</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Svårigheten ligger i att</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">förstå glädjen i en enkel anatomi:</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Ett bröstparti utan anmärkning</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Ett frivilligt rörelsemönster</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">En höft av ordinarie mått</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Ändå saknas inte de stunder när ett våld åsamkar kroppen skador,
i penetrationer, i handlingar som sticker sönder, tränger igenom och ut och
bort. Trasigheten, helt enkelt. De känslor som diktsamlingen frammanar både repellerar
och attraherar, men det som lämnas kvar är en trasighet, effekten av ett
fördärvligt inflytande. Här finns också ett resonemang kring förövare och offer
– ”Smärtan är skedliknande / Skulden är en kniv” – där Qvandt tydligt tar parti
för de utsatta. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det gula rummet kallas ”en logg” och ”en frukt”. Det kan ses
vara något som isolerar individen från gemenskapen. De rum inom oss, kanske de
ska ses som just gula, utifrån de konnotationer färgen bär. Kanske det inte var
en tillfällighet att Perkins Gilman valde färgen gul till sin tapet, eftersom
det var en färg som under den viktorianska epoken representerade klokhet, och att
hon med bitter ironi lät sin protagonist stängas in i denna manligt kodade
klokhet. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Men det här är utflykter, och Qvandt stänger in oss i sin bok,
där vi inte lämnas något annat val än att följa med på nedstigningen. De
enskilda raderna skjuts också in med något som kunde kallas <i style="mso-bidi-font-style: normal;">våldets poetik</i>, om än det sker med
blygsamma metoder. Dikterna är varken porösa eller hållfasta, som om Qvandt har
uppfunnit ett mellanting mellan det abstrakta och det konkreta. Återigen, ett
sätt att skriva poesi som närmar sig både Ribich och Boye. Det är en poesi som
inte helt infriar sina löften. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Jag hade en diskussion häromdagen med några elever om hur Boyes
roman <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Kris</i> slutar. Blir Malin kvitt
sina bekymmer på slutet, och är det i så fall ett lyckligt slut: är det bättre
att vara lycklig och okunnig, eller går det att balansera sitt grubblande och
sin olycka så att det går att skapa ett fungerande liv av det? Hur ska en kunna
leva med det som gör ont inom en? Med orden från Jeanette Wintersons styvmamma:
”Varför vara lycklig när du kan vara normal?” Kanske priset för att läsa författare
som Qvandt är att du får överge alla tankar på normalitet, för vad som än kan
sägas om poesin, särskilt normal är den inte. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det stämmer inte heller att här saknas öppningar, att det är en
hermetiskt tillsluten bok:</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">En reva</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det hörs tydligt i rummet</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">En klar öppning släpper in</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Inte ljuset utifrån</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Men en möjlighet</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Ja: ”en möjlighet” är en vacker summering av poesin. Charlotte
Qvandt skriver en försynt slags poesi som ändå når ut med sitt budskap om
värdet i att växa i olika riktningar: ”Jag blir inte vuxen förrän jag / bär mig
själv” är en sådan slutsats som ger dikten mer en riktning än styrfart. Det är
också i det avslutande partiet, som handlar om djupen och om de täta skogar
inom oss där vi går vilse, som hennes poesi mest kommer till sin rätt. </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-24628936269643775802024-03-10T00:30:00.001+01:002024-03-10T00:30:00.123+01:00Lyrikvännen Nr. 1/2024; Vagant 3-4 2023<p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Årets första litteraturdebatt initierades av Lyrikvännen. Till
sitt första nummer i år återupplivar de den gamla favoriten ”enkäten”, och
låter åtta poeter, kritiker och förläggare ta tempen på och kommentera
samtidspoesin, utifrån hur den skrivs och hur den skrivs om i recensioner.
Eftersom jag av Camilla Hammarström får ingå i den utvalda skara som står för
kvalificerad poesikritik är jag kanske jävig, så jag skriver bara helt kort i
ämnet.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Men ursäkta, ”i viss mån Bernur”? Förra året recenserade jag
drygt 100 poesiböcker, det är ändå fler än de flesta redaktioner klarar av.
Finge jag bara en mecenat kunde nog kvaliteten på mina recensioner förbättras,
då jag tvingas skriva texterna mellan de sysslor en fulltidsanställd
gymnasielärare åläggs ägna sig åt. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiU81WeUvc7Xot1rdGH9cbI5GXJWvyJPC2ulNOzpz15cimUTJtwHRhe0N-4W8OoFq_w4UTl0HP9JZrMVu7HLzuOtifzPE0_r2RmWMd_xFNusC7Jm9yqYfU4qAKabt0yAdhr9YQmsNkOzTqhjhb2LmfMoQ5sq6rcKcz-eT660TFikw0hbQbRuVkf-ajGBYLQ/s573/Screenshot%202024-03-08%20at%2017-01-53%20Aktuella%20nummer%20%E2%80%93%20Lyrikva%CC%88nnen.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="573" data-original-width="402" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiU81WeUvc7Xot1rdGH9cbI5GXJWvyJPC2ulNOzpz15cimUTJtwHRhe0N-4W8OoFq_w4UTl0HP9JZrMVu7HLzuOtifzPE0_r2RmWMd_xFNusC7Jm9yqYfU4qAKabt0yAdhr9YQmsNkOzTqhjhb2LmfMoQ5sq6rcKcz-eT660TFikw0hbQbRuVkf-ajGBYLQ/w281-h400/Screenshot%202024-03-08%20at%2017-01-53%20Aktuella%20nummer%20%E2%80%93%20Lyrikva%CC%88nnen.png" width="281" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Nåväl. Debatten har fyllt sitt syfte – det vill säga, provocerat
fram en reaktion, och för tillfället diskuteras den så kallat ironiska poesin
som växt fram i Elis Monteverde Burraus skugga (som faller också över detta
tidskriftsnummer, där han medverkar med en av sina patenterade dikter). </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Jag lovar att återkomma i detta ärende, försöker för tillfället
smälta det fullmatade innehållet i det aktuella numret. Där inleder de med
Bengt Holmqvists krönika från tidskriftens allra första nummer 1954, där han
slår fast att vi läser poesi på samma sätt som vi andas: det vill säga, att vi
gör det utan att tänka på att vi gör det, men att vi gör det också för att vi
måste. Det är lätt att hålla med. Hur var det Baudelaire sa: ”man kan leva i
tre dagar utan bröd – utan poesi, aldrig”. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Varför läser jag poesi? Ja, kanske helt enkelt för att då och då
stöta på det oförglömliga, som i denna korta snutt ur det samskrivna appendixet
till Tidöavtalsdikten Burcu Sahin, Athena Farrokhzad och Merima Dizdarevic
(”BAM”): ”Medan ni räknar på hur mycket invandringen kostar Sverige, glömt inte
att räkna era dagar.” </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Men en människa kan inte leva av poesi allena, så därför läser
jag den skandinaviska tidskriften Vagant så fort jag kommer åt. Deras utgivning
ligger inte helt i fas med almanackan, så det senaste numret heter 3-4 2023 och
kom häromveckan. De har som huvudsakliga tema ungdom, där jag bland annat läser
en text om Vigdis Hjorths senaste roman ”Gjentakelsen”, som kom på norska i
fjol (varför har jag inte läst om den boken på svenska kultursidor?). </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3njPKKoBEjkUjxgg0LBisBZnsHuV1dWmmwjQOhgtFY-d5rDxOE7J7H7eTmNF0ckHvLbPc4X1gMi1iPWbLPdGvG13O6MrGGW05LhQfR1Co7BTKEb6T6OwQQ-lwKJoLg8IZTKQypYlKPgJcJ6jesSZPNaWejaTVjv1QJr1zZxJb-LxxGM0WgNgyudIuZB6n/s300/Screenshot%202024-03-08%20at%2017-03-27%203-4_2023.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="233" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3njPKKoBEjkUjxgg0LBisBZnsHuV1dWmmwjQOhgtFY-d5rDxOE7J7H7eTmNF0ckHvLbPc4X1gMi1iPWbLPdGvG13O6MrGGW05LhQfR1Co7BTKEb6T6OwQQ-lwKJoLg8IZTKQypYlKPgJcJ6jesSZPNaWejaTVjv1QJr1zZxJb-LxxGM0WgNgyudIuZB6n/w311-h400/Screenshot%202024-03-08%20at%2017-03-27%203-4_2023.png" width="311" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Tidskriften tar ungdomen på allvar, dels med initierade texter
om musik, där exemplen rör sig mellan Pat Benatar till Helmet, och dels med den
– ja, provocerande frågan: ”vad vill de unga i dag?” En redaktör som uttalar
sig har jobbat en tid i norska videregående skole (gymnasiet), och hans
erfarenhet är att de inte vill mycket alls. De är flitigare och ivriga att lära
sig, men de opponerar sig aldrig och de gör som de blir tillsagda. En kunde
tillägga: de vill prestera, få höga betyg. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Men givetvis finns där åtskilligt annat, såsom en brännande kort
text om Virginia Woolf, essäer om monstruösa mödrar, essäer om filosofen
Federico Campagna, utredningar om skillnaderna mellan Generation X,
Millennials, Generation Z och Generation Alfa (de som är födda efter 2014). Jag
läser också med glupsk aptit om Theis Ørntofts nya Nordiska rådet-nominerade
roman på danska (<i style="mso-bidi-font-style: normal;">Jordisk</i>), likväl om
Olga Ravns senaste (<i style="mso-bidi-font-style: normal;">Voksbarnet</i>) (varför
har jag inte läst om de böckerna på svenska kultursidor?). <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Svenska kultursidor har den senaste tiden i hög utsträckning
avhandlat någon som tycker andra är avundsjuka på att han är snygg, någon som
tagit rekord i tyngdlyftning, någon som intervjuat någon om Only fans, någon
som intervjuat en porrstjärna, någon som tycker att det är dålig musik (eller
var det dåliga texter?) i melodifestivalen, någon som budat på Darcys (eller var
det Colin Firths?) blöta skjorta … </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Vad är en bra kulturtidskrift? En där du tycker att läsningen
påminner om att kliva in i en föreläsningssal, men där den ordinarie
föreläsaren – som säkert hade varit en tråkmåns – har ersatts av en entusiast,
en amatör, men någon som är besjälad av sitt ämne, och som aldrig tråkar ut
dig, utan delger sitt kunnande med entusiasm och hänförelse. Du bara tar emot
och tänker på hur synd det är om de människor som intresserar sig för andra
saker. Som priset på Darcy-skjortan. </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-50782094534730026922024-03-09T00:30:00.002+01:002024-03-09T08:01:11.473+01:00Sonetter, William Shakespeare, tolkning av Tova Gerge, Nirstedt/Litteratur<p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Hur skiljer sig en översättning från en tolkning? Jag fick för
länge sedan lära mig att en tolkning är en ny version av ett verk, och att den
förhåller sig friare till originalet än en renodlad översättning. Men blir inte
all översättning nödvändigtvis en tolkning, en bearbetning, en egen version och
en text i egen rätt? Mer eller mindre så, givetvis, liksom med allt annat. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det slår mig att den senaste översättningen av William
Shakespeares <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Sonetter</i> kallas just för
”tolkning”, och att det verkar vara kutym för många av de olika svenska
versioner som nått oss under 2000-talet. Medan Paul Celans dikter, som
häromåret kom på svenska i fem vackra böcker med olika översättare, kallades
översättning. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRrGWRUudr8YsFbFmCYzWO9Ruwvszum7wMY5HQUp2GWX0WWWJ99ZhNRc8dSoy5rgSa4SnphcZaTNH0ZrpGroIvGY9bADZb8fwnu0X2qM7jAf1eQ6IVU6MwmIqlGqn5UmegM3adkSebwssE6mWjpQ5NPhjuD3QOgZs-gdtkAK_wnz25dpUqQPcivHQm30mE/s2327/William-Shakespeare-Sonetter.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="2327" data-original-width="1476" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRrGWRUudr8YsFbFmCYzWO9Ruwvszum7wMY5HQUp2GWX0WWWJ99ZhNRc8dSoy5rgSa4SnphcZaTNH0ZrpGroIvGY9bADZb8fwnu0X2qM7jAf1eQ6IVU6MwmIqlGqn5UmegM3adkSebwssE6mWjpQ5NPhjuD3QOgZs-gdtkAK_wnz25dpUqQPcivHQm30mE/w254-h400/William-Shakespeare-Sonetter.jpg" width="254" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Den här gången är det Tova Gerge som har tagit sig an de 154
sonetter som bär Shakespeares namn. Det finns otroligt mycket att säga om den
här boken. Till att börja med: Shakespeares mästerverk! Vilhelm Ekelund skrev:
”Sonetterna är Shakespeares innersta bekännelse, hans egentliga historia.” Här
finns så kärlekshistorien mellan den gamle poeten – inte ens 30 fyllda när han
började skriva – och den unga, vackra, ljusa pojken, och den äldre, mörka, onda
kvinnan. Om Shakespeare var gay? ”Definitely maybe”, som Oasis skulle ha sagt. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det är förstås omöjligt att översätta (att tolka) sonetterna, som
är ett av få litterära verk som bär perfektionens stämpel. (För hållpunkter:
Clarice Lispectors <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Levande vatten</i>,
George Eliots <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Middlemarch</i>, Saphos
alla defekt-perfekta rader.) Ändå har vi sett en boom under främst de senaste
20 åren med åtskilliga mer eller mindre (miss)lyckade försök: Eva Ström, Lena
R. Nilsson, Martin Tegen, Walter Dan Axelsson. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Vad är det då som ger Gerge modet att kasta sig över det
omöjliga? Svaret: kärleken. Hon formligen öser sin hetlevrade kärlek över
sonetterna i ett febrilt och mycket läsvärt efterord, som blir en god
vägledning i hur hon har tänkt när hon har arbetat fram sina tolkningar. Hon
rör sig nära ursprunget, och presenterar något som liknar en formel för den
genuina närläsning som en översättning måste resultera i: ”Du kan inte läsa
hans tankar. Men du kan känna dem röra sig inuti dig.” </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Och det ska betonas att hon verkligen sätter sin egen prägel på
samlingens fjortonradingar (plus en tolvrading). Här får Shakespeare ett uppdaterat
idiom som klingar så modernt att allt damm blåser bort – men det sker aldrig på
bekostnad av trolöshet mot originalet, som sannerligen kostar på sig en och
annan språklig grovhet. Gerges tolkning replikerar på det som är fräckt och
otyglat i originalet, och orsakar en tolkning som lever och andas och svettas,
larmar och har för sig. Ibland snuskigt, ibland insinuerande. Ofta fyndigt och
subtilt, men lika gärna tydligt och plumpt. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Hon vill också betona den sexuella ambivalensen i dikterna, dess
queera potential (läckage). Detta kopplas till tematiken kring tidens gång,
kärlekens (o)möjlighet, svartsjukans plågor, konstens eviga värde, raseriet mot
allt som är falskt, fult och klyschigt, och den bittersta avunden. En avund som
riktas mot den unge mannen; poeten inser under skapandets gång att han kommer
att förbli vacker för evigt – i drygt 400 år hittills – medan poeten skrumpnar:
”Men gör du gamla tid din grymma plikt, / är han, min kära, jämt ung i min dikt.”
Det är inte konstigt att Oscar Wilde blev förtjust i sonetterna, som agerade
förmedlare åt den tematik han släppte lös i sitt mästerverk, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">The Picture of Dorian Gray</i>.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Glädjen och smolket fördelas i väl avvägda doser i sonetterna,
och jag kan inte tillräckligt många gånger rekommendera en kronologisk läsning,
att helheten utgör ett fulländat kärleksdrama. Det är en kärleksroman på vers,
oavsett att den här tolkningen just nu spelas som ungdomsteater – <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Så nätterna</i> – i Skärholmen. Kort sagt:
det går att läsa det här som en berättelse. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Eva Ström talade i sina kommentarer när hon tolkade sonetterna
2010 om en ”sonettvind”, som då och då griper tag i dikten och sveper med både
översättaren och läsaren. Hos Gerge har nog den vinden förvandlats till en stöt
– en slags elchock som försätter läsaren i ett alert tillstånd. Till detta
bidrar Shakespeares flitiga bruk av antiteser, samt parenteserna (som Gerge
glädjande nog behållit: de flesta andra tolkningar till svenska lämnar dem
övergivna i originalet, vilket kan göra den svenska versen smidigare och
mjukare, något som inte alltid är avsikten). Den språkkänsla Shakespeare
demonstrerar i sonetterna är så oerhörd, med så många olika lager av innebörd
och dolda anspelningar, att en översättning förstås tvingas offra åtskilligt. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Här kastas vi rätt in i den elektriska storm som sonetterna blir
på Gerges svenska. Som ett exempel på hur modern Shakespeare låter på svenska
2024 kan vi ta några ord från den 23:e sonetten: ”skådisen … tillitsrädd …
talkapacitet”. Och vad sägs om de stressymptom diktjaget uppvisar i den något
senare sonetten (nr 27): </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Slut av allt slit, jag skyndar mig i säng,</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">en chans att vila ut för restrött kropp:</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Men huvudet får inte nog av fläng,</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">det far iväg, fast benen har sagt stopp.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Jag är övertygad om att den kärlek Gerge känner för sonetterna
inte gör henne blind, utan att den är en förutsättning för att hon ska våga
behandla dem med viss respektlöshet. Jag betonar ordet ”viss”, för hon
upprättar en balans mellan att hylla uppåt och klanka neråt. Det finns ju också
i sonettcykeln en kärlekshyllning som inte saknar svärta. Svårigheter uppstår
ändå, och då tvingas hon offra några prepositioner och artiklar för rytmens
skull, och då blir innebörden en smula ansträngd. Ibland måste jag också krita
ned ett frågetecken i marginalen: ”idag har hungern dämpats ganska bra, /
imorgon skär den med sitt forna bit”? </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det finns några enstaka bitar som är svårare att svälja för en
läsare, men de glöms bort när jag ställs inför det majestätiska i hur
Shakespeare presenterar sina känslor. En av sonetterna – den 87:e – är så stark
att jag önskar att jag finge citera den i sin helhet, men ett smakprov visar
hur skickligt Gerge ger känslorna kontur och form, i dikten om hur diktjaget
förbereder sig för att ta avsked av den unge älsklingen:</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">För mot din vilja, hur ska jag få till det?</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Förtjänar jag din skatt, som jag har betett
mig?</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Allt skönt blir inte mitt för att jag vill
det,</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">så dra du in den ensamrätt du gett mig.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Du gav dig själv, men missförstod ditt
värde,</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">om inte jag, som fick, blev missuppfattad.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Du gav för mycket, och då innebär det</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">att gåvan hävs, nu mindre uppskattad. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Sällan har väl också en personlig favorit, nr 116, den som i sin
inledning turnerar prästens bröllopsförmaning (”Let me not to the marriage of
true minds / Admit impediments”), låtit så bra på svenska. Och den svarta
damen, som hon kallas, hon som introduceras i sonett nr 127, får verkligen ha
”korpsvart” blick, precis som det står i originalet, men sällan återgett på
svenska. När Shakespeare skriver ”bastard” väljer Gerge ”horunge” – onekligen
ett starkare ordval än ”oäkting” (Nilsson) eller ”snedsprång” (Ström). Jag är
också helt ense med valet av ”vår skitvärld” som översättning av den 140:e sonettens
”this ill-wresting world”. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det är inte svårt att ta till sig innehållet, och kanske den som
tidigare avskräckts får en enklare ingång med Gerges följsamma men inte
förenklade språkbruk. En av få referenser i originalet, krigsguden Mars, har
hon också till skillnad från de flesta andra översättarna faktiskt behållit. Så
på ett sätt är hennes tolkning besynnerligt texttrogen, men också kuriöst nog
väldigt fristående. Jag delar hennes förtjusning i de två avslutande raderna,
de som utgör en slags kuplett. Ofta resulterar de i en summering av dikten, och
påfallande ofta på ett slagkraftigt koncist sätt. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Shakesperes tvårading, ”But thou art all my art, and dost
advance / As high as learning my rude ignorance”, kan då se ut så här hos Gerge
(sonett 78):</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Men du är all min konst; mig har du lyft</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">till kunskap från att knappt förstå ett
dyft.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Jämför Eva Ström:</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Men du är all min konst och vet</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">att lyfta mig ur rå okunnighet.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Och Lena R. Nilsson:</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Ty du är all min konst – du ensam vet</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">att ge åt mig, en olärd, värdighet.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Den lite äldre översättningen hos Sven Christer Swahn:</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Men du är allt jag är och ger nobless</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">åt vårt förbund; åt allt jag skrev sen
dess. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Vill man gå riktigt långt tillbaka i tiden finns Carl Rupert
Nybloms översättning från 1871 tillgängliga på Litteraturbanken: </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Men du är all min konst och kan mig lyfta,</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">okunnige, så högt, som lärde kan syfta.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Men vi ska inte stirra oss blinda på detaljerna: varje ny
tolkning äger sina förtjänster och sina brister. Den allvarligaste bristen är
också den största fördelen. Shakespeares engelska har inte åldrats
tillnärmelsevis mycket, så det går att läsa för alla med något mer än
rudimentära kunskaper i engelska. Därför blir min reaktion varje gång jag har
läst en ny svensk version av sonetterna att jag läser om de engelska
originalen. Till just den här tolkningens stora förtjänster hör att jag rodnar
nästan lika ofta som när jag läser Shakespeare på engelska. Med andra ord: Tova
Gerge har gjort ett gott arbete, och det här är minsann en bra bok. Men inget
kan förbättra det perfekta originalet. </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-65775996277791544192024-03-08T16:22:00.001+01:002024-03-08T16:22:20.079+01:00Röd galla, Donia Saleh, Bonniers<p>
</p><p class="MsoNormal"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">I sin
andra roman utvecklar Donia Saleh sin förmåga att skriva om vänskap. Hon
arbetar med palettens starkaste färger, och övertygar med sin förmåga att skapa
komplexa och levande gestalter. </span></i></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Om böcker har en färg, då var Donia Salehs debut <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Ya Leila </i>en glittrande och kaxigt röd energikick.
Glädjande nog har hon förvaltat sitt förhållande till färgen, då uppföljaren –
här blir ordet ”efterlängtad” otillräckligt – heter <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Röd galla</i>. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDx2exsV9EqOdd-UQCvgz2PDzeTTP767XmnqLWikxT-KFnJgiGf6zQrKoBVctot1fDK-B3NOgtgCdAYRjma5P5igdcy6e7l_3Cj6utJPPSYxdU19JPHmHlMX76Ub6FtaRVioSKihAwemV8g8X-YwGctex89QmZ-1ogR0R65OODpaDBlWe8Y4YPL2iMSUyt/s1772/9789100800758.tiff" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1772" data-original-width="1090" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDx2exsV9EqOdd-UQCvgz2PDzeTTP767XmnqLWikxT-KFnJgiGf6zQrKoBVctot1fDK-B3NOgtgCdAYRjma5P5igdcy6e7l_3Cj6utJPPSYxdU19JPHmHlMX76Ub6FtaRVioSKihAwemV8g8X-YwGctex89QmZ-1ogR0R65OODpaDBlWe8Y4YPL2iMSUyt/w246-h400/9789100800758.tiff" width="246" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Fokus ligger på Aya, vars föräldrar finns ”norrut”. Hon arbetar
i hemtjänsten, och besöker mer än gärna sin moster Golan, som får elchocker som
ska lindra erfarenheter som länge hålls dolda för läsaren. Golans dotter Helin
tar avstånd från mamman, och vänskapen mellan Aya och Helin prövas genom
romanen. Tids nog får vi veta att också Aya är traumatiserad – även hennes
dåliga mående är något som förmedlas indirekt. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Golan tyngs av sina minnen, och kanske Salehs val av tecken till
kapitelrubriker ska förstås som en kommentar till detta. Nollan står för
nutiden, som kan fyllas med innehåll, och den liggande åttan – evighetssymbolen
– står för just dessa minnen, som är eviga och saknar början och slut. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Saleh visar genom Aya förståelse för de villkor som råder inom
hemtjänsten, med medicineringen som ersätter mänsklig omvårdnad och de
tidsbundna villkorade mötena mellan den som arbetar och den som är i behov av
tjänsten. I botten ligger den existentiella ensamheten, som inga arbetsinsatser
kan lösa. För den som är bortom tröst och nåd är tillsynen det enda som finns
kvar. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Porträttet av Golan gör starkt och bestående intryck: hon är en
omedgörlig figur på tvären, någon som yppar obekväma sanningar i en misshaglig
men välkommen hatmonolog om Sverige. Saleh bekräftar människans komplexitet,
visar att vi är sammansatta av många olika egenskaper. I hennes romaner saknas
änglar, men godhet finns det plats för, åtminstone för den som orkar göra sig
förtjänt av den. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Genom sitt skrivande håller Donia Saleh på att skapa nya förhållningssätt
till den politiska romanen, bortom den bekvämlighetsinrättning som
samtidslitteraturen håller på att bli. Det innebär att hon utmanar med sitt
ämnesval och sin stilkonst, som vågar anlita ett djärvt och färgstarkt
bildspråk, mittemellan elchocker och omsorg. Hon vågar också förlita sig på att
läsaren kan intressera sig också för karaktärer som inte är några
godhetsapostlar, så länge berättartekniken är tillräckligt inkännande och
förtroendeingivande. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Liksom debuten var en vacker skildring av vänskap mellan
tonårstjejerna Leila och Amila, växer en allt starkare gemenskap fram mellan
Aya och Golan. På samma sätt som Golan är en omedgörlig karaktär finns det
något osofistikerat över Salehs romankonst. Det här är en roman som inte smeker
någon medhårs – men som visar obegränsad förståelse för de individer som
skildras. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Då blir också Aya och Golan två fullbordade människor. Deras
minnen dränks inte i nostalgi eller sentimentalitet, utan befinner sig i ett
bultande och levande just nu. De ges liv av Salehs konsekvent genomförda
tilltal, både talspråkligt frodigt och stramt behärskat av litterär finmekanik.
</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">(Också publicerad i Jönköpings-Posten 8/3 2024) </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-54187887185656395192024-03-08T00:30:00.001+01:002024-03-08T00:30:00.141+01:00Antarctica, Claire Keegan, Faber & Faber<p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Efter att irländska Claire Keegan med sina senaste böcker väckt
allt mer uppmärksamhet – på svenska har tre av hennes korta böcker samlats i
två volymer – väcktes min nyfikenhet på debuten, som kom redan 1999. Sedan dess
har hon erövrat läsare på drygt 40 språk, och fått så många priser att
innerfliken till hennes böcker snart inte förslår. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Antarctica</i> har nyligen kommit i nyutgåva, och är en bok som innehåller
femton noveller, och redan här är hon anslående bra. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det skulle räcka med endast titelnovellen, som lyckas förmedla
ett händelseförlopp som svårligen kan glömmas. En gift kvinna har under en
period funderat på hur det skulle vara att ligga med en främling. En helg gör
hon slag i saken, när hon åker tåg till storstaden med julklappsinköp som
förevändning. På en pub spelas Marianne Faithfulls ”The Ballad of Lucy Jordan”,
och det är en utsökt ljudsättning, med sången om <i style="mso-bidi-font-style: normal;">the original desperate housewife</i>. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9e57xd6GTLpY69pUFTq5FlB-Kap99ObY40vnEElG1Cb8YY2qb0LhYLpcY0UDKAxIfzbm9ubzUek2eiJHfYcMlkFGOXDuBnuo90uif4cmM5Z9fpcRI-TNMsMejFp0lfXvmGC6ZbOSfwGxiMy4X6oFUb2arWMdI-7XibrXlXRlq3kdm6CRq1Y1AIHnZxN3O/s1200/antarctica.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="783" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9e57xd6GTLpY69pUFTq5FlB-Kap99ObY40vnEElG1Cb8YY2qb0LhYLpcY0UDKAxIfzbm9ubzUek2eiJHfYcMlkFGOXDuBnuo90uif4cmM5Z9fpcRI-TNMsMejFp0lfXvmGC6ZbOSfwGxiMy4X6oFUb2arWMdI-7XibrXlXRlq3kdm6CRq1Y1AIHnZxN3O/w261-h400/antarctica.jpg" width="261" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Hon träffar en man, de umgås i någon dag och någon natt, de
dricker en massa, de knullar en massa, de pratar om helvetet en massa (det här
är förstås Keegans diskreta sätt att visa att vi befinner oss i Irland). Som
läsare både vill du att hon ska stanna och att hon ska åka tillbaka till sin
familj. Om det ens finns ett ”tillbaka” efter den här erfarenheten. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Ja, den här novellen är så bra att det är svårt att toppa den
med de fjorton som följer, som är av mer ojämn karaktär. Keegan förser sina
karaktärer med oändlig längtan men mindre kapacitet att hantera detta begär.
Hon är som en mindre Bibelsprängd version av Flannery O’Connor – med andra ord
väjer hon inte för vare sig våld eller dråplig humor, eller den form av
bestraffning som verkar ha inspirerats av den grekiska tragedin. Skillnaden är
att hon placerar sina karaktärer i en värld som inte vet vad hybris är. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Hon är skicklig på att framställa avgörande stunder och
uppvaknanden, något som kan få en att tänka på Ibsen, och den isande känsla
hans karaktärer erfar när livslögnen rämnar eller bara livet visar sig i sin
skitfula vulgaritet. Med andra ord är det – hur ojämn den än är som komponerad
novellsamling – en fullfjädrad författare vi har att göra med, en författare
som redan förtjänar klassikerstämpling. Jag har tidigare läst henne på svenska,
och jag måste tillstå att jag gråtit varje gång, något som händer lite titt som
tätt också när jag läser de här novellerna. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">I novellerna får karaktärerna veta vem de är: de konfronteras
med detta autentiska jag, att inse att den de är också är den de kanske alltid
har varit. Liksom hos Flannery O’Connor – den som tillsammans med Katherine
Mansfield hittills aspirerat på posten som engelska språkets förträffligaste
novellist – kan karaktärerna i Keegans noveller inte undfly sitt öde. De måste
följa även de beslut som leder dem käpprätt i fördärvet. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Här finns till exempel den trettonåriga Peaches som flirtar med
katastrofen i form av den vuxne mannen Slapper Jim, som bjuder in henne till en
vuxenvärld som inleds med svordomar och slutar med övergrepp. Det finns hos
tjejen en fräckhet som balanserar det oskyldiga, och komplicerar relationen med
Slapper Jim – kanske det inte heller är någon tillfällighet att hon citerar en
dikt av William Blake, han som vigde samman oskuld och erfarenhet. Keegans tjej
kunde ha medverkat i en novell av Ingvild H. Rishøi. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">För både Rishøi och Keegan har en suverän blick för det sårbara
i oss, skavankerna och tillkortakommandena. I en annan novell skickar en
storasyster ut lillasystern på meningslösa ärenden för att hon ska hinna ligga
med brevbäraren, som förser de föräldralösa barnen med en smula mat. För så ond
kan världen vara även när vi lämnar sagorna, och vi får inte glömma det, att de
människor som befolkar en bok som denna har sitt ursprung någonstans. Människor
har alltid utnyttjat sina medmänniskor, och där nöden är som störst är också roffarandan
som störst. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Keegans bok är en provkarta på olika stilar, som också
inkluderar en surrealistisk mardrömsnovell om kackerlackor, och i några noveller
byter hon ut miljön mot en amerikansk kontext. Som sammanhängande tematik finns
snön, den som i en nyårsnovell om en familj i fritt fall kan singla ned
förrädiskt lätt liksom i James Joyces mest lyckade novell ”De döda”. Keegan
kombinerar empati med intellekt. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Ibland måste jag nästan nypa mig själv i armen och erinra mig
själv att det här är en debut, och att jag inte borde vara så sträng och kalla
den ojämn. Faktum är att det är en ypperlig bok som helhet. Keegan skriver med
ett berättigat självförtroende, men också med den ödmjukhet som den med genuin
nyfikenhet på livet och på människorna kan tillåta sig. Och nog lyckas hon nå
upp till något som är lika bra som inledningen i den avslutande avsevärt kortare
novellen ”Passport Soup”, där ett amerikanskt par försöker lappa ihop en
relation när deras nioåriga dotter är försvunnen. De sista sidorna i den
novellen innehåller något av den iskallaste prosa jag har läst sedan – tja,
novellen ”Antarctica”, får jag påminna mig. </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-3214024413308886082024-03-07T00:30:00.001+01:002024-03-07T00:30:00.243+01:00Jag tar inte farväl, Han Kang, översättning Anders Karlsson & Okkyoung Park, Natur & Kultur <p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det börjar med snö: ”Snön föll tunt”, som första raden lyder,
första meningen, första stycket. Och det fortsätter med snö. Jag läser Han
Kangs nya bok <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Jag tar inte</i> farväl på
ett tåg som tar mig genom ett helt insnöat Sverige. För varje mil blir världen
vitare. Väl framme i Stockholm möts jag av ett yrande snöfall, och jag
välkomnar varje enskilda snöflinga. Snön gör mig överlycklig, eftersom jag
precis läst ut sydkoreanska Hans snöfall till roman. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det var med dunder och brak Han slog igenom i Sverige för snart
åtta år sedan, med böcker som <i style="mso-bidi-font-style: normal;"><a href="http://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2016/11/levande-och-doda-han-kang-oversattning.html" target="_blank">Levande och döda</a></i> och <a href="http://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2017/01/vegetarianen-han-kang-natur-kultur.html" target="_blank"><i style="mso-bidi-font-style: normal;">Vegetarianen</i></a> (en av de
mest oförglömliga böcker jag har läst). Tyvärr var dessa översatta från
engelskan, men från och med <i style="mso-bidi-font-style: normal;"><a href="http://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2019/09/den-vita-boken-han-kang-oversattning.html" target="_blank">Den vita boken</a></i>, som kom för fem år sedan, har Anders Karlsson och Okkyoung Park
direktöversatt från koreanskan. Även den var förstås fylld av det vita som snön
representerar. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTFTKha4fyVfNBRhzgf4AF_YrA5WandB1LkWDLCmR1-XV_9ynrfIpWrCdI1Ih3IjzFfUO9QeLKUXGgLJHAgWZm3OkBCRBOjmgozd-rNJNGq1w9_ylCQ_9oHEBMakhEHyVTfpGrBBO9IzqDCHEAic1CjXjZmkv21DqLg2knmkV91V8x7G0b32zWqpEUwOwd/s1920/han%20kang.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1920" data-original-width="1237" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTFTKha4fyVfNBRhzgf4AF_YrA5WandB1LkWDLCmR1-XV_9ynrfIpWrCdI1Ih3IjzFfUO9QeLKUXGgLJHAgWZm3OkBCRBOjmgozd-rNJNGq1w9_ylCQ_9oHEBMakhEHyVTfpGrBBO9IzqDCHEAic1CjXjZmkv21DqLg2knmkV91V8x7G0b32zWqpEUwOwd/w258-h400/han%20kang.jpeg" width="258" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Handlingen i korthet då, i denna nya roman som inramas av tre
delar: ”Fåglar, ”Natt”, ”Flammor”. Författaren Gyeongha har hamnat i en
depression efter att ha skrivit om massakern i Kwangju. Hennes bok utkom 2014 –
händelsevis samma år Hans bok om massakern, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Levande
och döda</i>, publicerades. Nu vill Gyeongha dö, men blir uppringd av vännen
Inseon, som tappat två fingrar när hon skulle tillverka en konstinstallation, och
ber henne åka och ta hand om hennes papegoja. Gyeongha färdas genom ett allt
tätare snöfall, och där sker det oförklarliga, där döda människor kommer till
liv. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Sker det på riktigt, eller är allt en dröm? Det finns
antydningar mot det senare, men det är av sekundär vikt, för Han faller inte
för frestelsen att förklara allting. I romanen frikopplas verkligheten, och titeln
ska förstås mot den bakgrunden, ursprungligen som ett gemensamt konstprojekt av
Gyengho och Inseon, som vill demonstrera att vi inte kan klippa banden till de
döda. Hans huvudperson lider av mardrömmar efter att ha skrivit om
ohyggligheterna, och det finns hela tiden kopplingar mellan det som skrivs och
det som inbillas, och det får den här boken att likna ett eko av den tidigare, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Levande och döda</i>. Även den innehöll
övernaturliga inslag, även här av nedtonat slag. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Den smärta Inseon upplever skildras ingående, och behandlingen
hon får liknar tortyr, när sjukvården gör sitt bästa för att sy tillbaka
fingerstumparna och behålla dem utan komplikationer (hon behöver bli stucken
med nålar var tredje minut – i tre veckors tid!). Det knep Han använder för att
göra sina personer levande finns i ordvalet, som när Inseon återger vad hennes
mor sagt om sin man: ”Du må tro hur fager han var första gången jag såg honom.”
Jag studsar till inför ordvalet ”fager”, men det är förstås så en gammal
människa talar. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Hela världen kommer till liv i den här boken. Det finns hos Han
en sensibilitet i hur snön görs till ett levande väsen, som i detta oerhört
känsliga parti: </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: 1.0cm; margin-right: 42.55pt; margin-top: 0cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">När snöflingorna närmar sig den våta
asfalten verkar det som om de tvekar för en stund. Men så landar de till slut
på en svarta våta asfalten och försvinner spårlöst, som det suckande tonläget
hos de personer som har för vana att avsluta alla samtal med … ja just det … så
måste det ju vara … som ett musikstycke som när det närmar sig slutet övergår i
tystnad, som en hand som istället för att lägga sig på någons axel ångrar sig
och istället som mest snuddar vid den med sin fingertopp.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Så upprättar Han samband mellan levande och döda, människor och
andeväsen. Hon har en tilltro till romanens potential att skapa sådana
kontaktytor, och visar värdet i att söka efter en besjälad värld. Snön blir en
del av detta arbete, genom sin konsistens och sin uppbyggnad, som en uppmaning
till reflektion. Han spränger ramar – fysiska, erfarenhetsmässiga,
känslomässiga. Gyeongha företar en färd mot det okända, något som speglas i vår
läsning, i hur vi följer henne mot inte mörkrets hjärta men kanske vithetens
hjärta – alltså det som snön både gömmer och uppenbarar. Joseph Conrad avslöjade
kolonialismens drivkrafter (cynisk kapitalism), och Han Kang avslöjar
effekterna av nutida girighet. Här blir snön inte bara något som täcker och
gömmer, utan det som också pekar ut och ger emfas åt en händelse. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">De trettiotusen döda som statistiken uppvisar för den specifika
massaker Han återger kan jämföras med alla döda palestinier i det nuvarande
kriget Israel för i Gaza. Summorna överensstämmer (i skrivande stund). Det vore
förmätet att hävda att en roman som denna <i style="mso-bidi-font-style: normal;">förklarar</i>
verkligheten, men å andra sidan är det svårt att hitta andra skildringar som
erbjuder någon form av förståelse för den ofattbara grymheten som bland annat får
israeler att avrätta tiotusentals barn. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Om något utför Han en lågintensiv pacifism med sin roman, vars
språk står i samklang med författare som Ocean Vuong och Sara Stridsberg. Det är
en estetik som kan ifrågasättas, när det vackra språket ska redogöra för hemska
erfarenheter. Skapas inte därmed en onödig distansering? Snarare använder en
författare som Han Kang romanen som en kunskapskälla och ett medel för att genomlysa
och avslöja maktens strukturer, och visar eftertryckligt hur godtycket regerar
när kriget normaliseras. Exempelvis i en kuslig mening som förklarar varför
avrättningarna blev så frekventa: ”Regeringen hade tilldelat byarna kvoter som
de måste uppfylla, och för att kunna göra det skrev äldsteråden slumpmässigt
ner namn.” </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Jag är, som om det ens behöver sägas, omåttligt imponerad av hur
Han skriver romaner som tar nya vägar, romaner som inte är rädda för att väcka
förundran och tvivel. Genom att skapa intresse för individernas öden blir det
svårt att inte se de större mönstren, och det är något som sker successivt, hur
hon både zoomar in på Gyeonghas öde och på det kollektiva öde som massakern
innebar. Ledtrådar läggs ut i olika led, en av dem är smärtan som Inseon
upplever, och som ska speglas i de soldater som såras och dödas i krig. Hur ska
en sådan smärta förstås och skildras? Det finns förstås inget enkelt svar på
den frågan, men den är värd att ställa i tider där krig visat sig vara något
annat än en historisk artefakt. </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-64416911766725094332024-03-06T00:30:00.002+01:002024-03-06T00:30:00.135+01:00Greek Lessons, Han Kang, translated by Deborah Smith and E. Yaewon, Penguin<p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Hade Han Kangs roman <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Greek
Lessons</i> varit en <i style="mso-bidi-font-style: normal;">romcom</i> vore det
lätt att förutsäga vad det skulle utmynna i. En manlig lärare i grekiska som
håller på att bli blind. En kvinnlig student som är stum. De får mer och mer
anledning att umgås också utanför klassrummet. Men Han Kang är ingen
dussinförfattare som skriver manus till Netflix-serier. Hon skriver
svårkategoriserade romaner, så också denna gång.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Hennes litterära produktion är sparsmakad på svenska (i morgon
utkommer dock romanen <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Jag tar inte farväl</i>).
En frustrerad läsare får då ta omvägen via engelskan, där Deborah Smith länge
tagit hand om Hans koreanska böcker, den här gången i samarbete med E. Yawon,
som översätter både från koreanska till engelska och vice versa – bland dem
Maggie Nelson och Jessica Au (som alldeles nyss utkom på svenska med romanen <i style="mso-bidi-font-style: normal;"><a href="http://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2024/01/kallt-nog-for-sno-jessica-au.html" target="_blank">Kallt nog för snö</a></i>). </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjphl0ylUE50LPDYpU2W86IV8Wz9ZChbAjq-Sdbgo6i5hetov090KyWubFXN5uZL1ih7ejRBauFVEcbJRoZoDQrUgYjJqNS1E1OUYzFwDZkQREbIKysj1MnyvmDkjU8YRChVgR0mAB96xj_IKyVTSHIcGeQVSPyLBrGtGgG-dBiwLx1Vlcb2CRjJ5IEDQ6/s2339/hk%20greek.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="2339" data-original-width="1524" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjphl0ylUE50LPDYpU2W86IV8Wz9ZChbAjq-Sdbgo6i5hetov090KyWubFXN5uZL1ih7ejRBauFVEcbJRoZoDQrUgYjJqNS1E1OUYzFwDZkQREbIKysj1MnyvmDkjU8YRChVgR0mAB96xj_IKyVTSHIcGeQVSPyLBrGtGgG-dBiwLx1Vlcb2CRjJ5IEDQ6/w260-h400/hk%20greek.jpg" width="260" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Omslaget till Penguins utgåva visar en labyrint tecknad med
vattenfärg. Det är lämpligt på två sätt. Inte minst labyrinten är en mer eller
mindre uttalad komponent i berättelsen om de två namnlösa protagonisterna, vars
historia vi följer i vartannat kapitel. Redan i första meningen apostroferas
dessutom labyrintens domptör i litteraturhistorien, den argentinske Jorge Luis
Borges. Och vatten är en beståndsdel i Hans skrivande generellt, där så mycket
handlar om snö: ”If snow is the silence that falls from the sky, perhaps rain
is an endless sentence”, som hon skriver här. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Han skriver en taktil prosa, så också i detta hybridverk som
låter olika texttyper utgöra romanens fundament: brev, dagbok, minnestrådar, dikter,
intervjuer. Det är inte helt felaktigt att kalla den för ”21 meditationer”, eller
varför inte ”21 lektioner”. Hon skriver böcker som kompletterar varandra, där
allt tydligare mönster utvinns efter läsningen, och förbindelser mellan dem. Den
utkom 2011, mittemellan hennes två storverk, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Vegetarianen</i> och <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Levande och
döda</i>. Med den allt större uppmärksamheten som riktas mot Han även i Sverige
är det inte otänkbart att också denna översätts till svenska någon gång,
förslagsvis innan hon får det förväntade Nobelpriset.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Här handlar det mycket om språk, kommunikation, känsla, tanke,
och kärlek. Läraren tragglar grekiska glosor med sin lilla klass, där vi kan se
hur det grekiska ordet för skönhet också bär på konnotationer till det svårbemästrade.
Så gjorde, menar läraren, Sokrates en vitsig poäng av att ordet för inlärning
är nästan identiskt med ordet för lidande: inget kan läras utan att lidandet
aktiveras. Den som tror att det finns genvägar inom kunskapen kommer att bli
gravt besviken. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Så blir det också en berättelse om översättning, om vilka
villkor som styr språkinlärning, eller bara inlärning överhuvudtaget. Han ger
utrymme åt det slags unika <i style="mso-bidi-font-style: normal;">uppmärksamhet</i>
som Simone Weil i sina essäer betonade, det som hon kallade ”den ovanligaste
och renaste formen av generositet”. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Om det låter tekniskt ber jag om ursäkt. Han Kang skriver böcker
som fokuserar på det mänskliga, på relationer, på hur vi ska förhålla oss till
varandra. Hon inkluderar inte bara de levande i sin analys av det
mellanmänskliga. Och hon når häpnadsväckande slutsatser, som i den här
konklusionen:</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: 1.0cm; margin-right: 42.55pt; margin-top: 0cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Will
you forgive me?</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: 1.0cm; margin-right: 42.55pt; margin-top: 0cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>And
if you are unable to forgive me, will you at least remember that I seek it of
you?</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Tematiken upplöses – likt vattenfärg, kan tyckas. Romanen kan
därför upplevas som lite otydlig, vag, konturlös – men det är ett felslut att
tro att det beror på bristande kontroll hos författaren. Hon låter individens
öde uppgå i något som är större, och även det är något som känns igen från
hennes andra romaner, liksom ätstörningarna och drömmarna. Upplösningen blir en
medveten del av hennes process som författare. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">För när allt i livet är illusoriskt, vad återstår då? Känslorna,
menar Han Kang. Hon har skrivit en roman om dessa känslornas band. Det är en
roman om sjukdom och om död, om vänskap och om hjälpsamhet, om omsorg och om
sorg. Hjälpsamheten är det svåraste som finns; vi måste lära oss att erkänna
den som en del av vår natur, i stort som i smått. Men de döda kan vi inte lämna
bakom oss, även om vi skriver deras namn i vatten. Så finns kvinnans trauman
kvar i henne som de mörka hemligheter hon måste bära på, och orsakerna till
hennes stumhet plockas fram genom romanen, och Han får oss att förstå hur
beroende vi är av omständigheter för att klara oss någorlunda helskinnade genom
det här som kallas livet. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det här är en författare som skriver med hög insats. Hon låter som
sagt drömmar fungera som katalysator för intrigen, och det blir en roman om en
kärlek som rör sig mellan det abstrakta och konkreta, mellan dröm och
förverkligande, mellan magi och verklighet – eller bara att hon sammanför dessa
påstådda ytterligheter, och skapar ett helgjutet verk om allas vår längtan: ”I
couldn’t sleep for longing to see the you who was not you. / I yearned like
madness only for the you who was not you.” Jag längtar också på ett galet sätt
efter fler böcker av Han Kang. </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-86087644487784862752024-03-05T00:30:00.001+01:002024-03-05T00:30:00.129+01:00Livstider, John Mateer, översättning Lars Ahlström, Rámus<p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Jag önskar att jag fått en slant varje gång någon sagt att det
inte går att läsa poesi i översättning. Få saker gör mig lika förgrymmad, för
det är ju en sådan uppenbar lögn. Kan du det engelska verbet ”ululate”? Grattis
i så fall, då kan du läsa John Mateer i original (lycka till med att hitta hans
böcker i Sverige förresten). Annars kan du gott läsa honom i svensk
översättning (ordet betyder ”yla”, ”skälla” eller ”tjuta”). Ordet finns i den
av hans dikter som på svenska fått heta ”De tusen kullarnas dal” (översättaren
Lars Ahlström väljer ”tjuta”). </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Mateer föddes i Sydafrika 1971. När han var tonåring tog
föräldrarna med honom till Australien för att han skulle slippa
militärtjänstgöringen. Ett gott beslut, enligt mig (vi har redan för många
militärer i världen). <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Livstider</i> heter
det urval som nu ges ut av Rámus, en bok med ett efterord av Eva Ström, som
träffade poeten en gång i Portugal. Hon berättar att Mateer ser en översatt
dikt som en ”tvilling” till originalet, värt att beakta för alla snobbar som
bara läser i original.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMvQrIeAHpjNqVnw_aYH-xv6D-f0ZIj0j2ycLDTP31D1Y9Lt73-OwlArQOgeFEQk_OhAPAXOYvcPxwmkTsD9b8kIVGdLMWmWWp56ZjjMTNXSEvfkWU4sL_qZeVRm3IPtQOY0wnG3l91MZmDNlxnWkfVoXH2zPHO8SeLZQWRzAPepgxbpYRU2a5c8fNFWwe/s392/Screenshot%202024-02-18%20at%2020-15-49%20john%20mateer%20livstider%20%E2%80%93%20Google%20So%CC%88k.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="392" data-original-width="278" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMvQrIeAHpjNqVnw_aYH-xv6D-f0ZIj0j2ycLDTP31D1Y9Lt73-OwlArQOgeFEQk_OhAPAXOYvcPxwmkTsD9b8kIVGdLMWmWWp56ZjjMTNXSEvfkWU4sL_qZeVRm3IPtQOY0wnG3l91MZmDNlxnWkfVoXH2zPHO8SeLZQWRzAPepgxbpYRU2a5c8fNFWwe/w284-h400/Screenshot%202024-02-18%20at%2020-15-49%20john%20mateer%20livstider%20%E2%80%93%20Google%20So%CC%88k.png" width="284" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">I dikterna finns ett par plaidoyer för översättning, som nog <i style="mso-bidi-font-style: normal;">touchar</i> plattityden, eller vad sägs om
dessa: ”Översättare är änglar” och ”översättare är det epokgörande ögonblickets
trollkarlar”? Oöversatta är dock de nio kapitelrubrikerna, med namn som ”Is the
voice that calls out …”, ”… Only half our tongue, hissing like snakes ….”, ”We
are perfect nobodies …”</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">I dikterna företas resor lite kors och tvärs över kontinenterna,
ofta Japan, Portugal, Mexiko, USA. Möten och rötter utgör några teman, och
kanske det måste bli så, att den som hela tiden befinner sig i rörelse inte är
hemma någonstans. Som Ström visar i efterordet har Mateer dubbla erfarenheter
av en tvåspråkighet där han varit konsekvent utestängd från det andra: i
födelselandet från afrikaans, och i Kanada där han bodde en tid som barn från
franskan. Det han skriver om är en kosmopolitisk värld han bevakar med vaksam
blick, en värld som bär på tecken att avläsa. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Mateer skriver om det våld som följt i spåret av konkvistadorer
och andra upptäckare som rest över haven för att dra nya gränser och kolonisera
efter eget gottfinnande. Han vet att ”begäret är kaosets tvilling”, och han
väcker starka känslor till liv. Dikterna kan sägas vara både hårt koncentrerade
och lite svamliga (som när han tänker högt om vem som spelade vem i en av
Tarantinos vampyrfilmer, och man får lust att teaterviska, ”snälla, vi bryr oss
inte!”). Referenser till pornografi och porrfilm blir kanske också lite för
frekventa. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det är ett resonerande tonfall som vi känner igen från så mycket
av den överskattade amerikanska poesin. Frank O’Hara gör det här bättre, för
att inte tala om Louise Glück, om en nu nödvändigtvis vill läsa amerikanare. Mateer
använder ofta kursiveringen – jag menar, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">ofta</i>.
Det kursiva är också det ett slags våld. Lika ofta rör sig dikterna mot en
upplösning, en tomhet som gör slutsatserna stumma, som en spansk kvinna (”senorita”)
på en balkong någonstans: ”Hennes egna dikter var tysta, en inre stad renad av
snöfall, / endast märkt av fotsteg som leder ingenstans.” </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Nog anar jag att Mateer bottnar i det han skriver om: jag
ifrågasätter inte äktheten i de känslor han frammanar. Inte alla dikter är lika
starka: ”O Lissabon, / endast på dina branta kullerstensgator / skulle en
kvinna, utmattad efter en hel dags arbete, / våga gå nerför i högklackat!” Nä,
invänder jag, som har sett kvinnor gå i högklackat på olämpligare ställen än
så. </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-60393660537325868342024-03-04T00:30:00.003+01:002024-03-04T00:30:00.242+01:00Hårdare kan ingen vara. Hård rock, mjuka män och våra livs blandband, Magnus Dahlstedt & Mathias Henrysson, Verbal<p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Förra året var ett bra år för den som vill se krönikor över
80-talshårdrocken, dels med Nils Håkansons <i style="mso-bidi-font-style: normal;"><a href="http://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2023/10/tung-metall-nils-hakanson.html" target="_blank">Tung metall</a></i>, och Magnus Dahlstedt & Mathias Henryssons <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Hårdare kan ingen vara</i>. Den sistnämnda boken lånar estetik från
blandbandet, med tolv kapitel som utgår från var sin låt – från Accepts ”Fast
As A Shark” till Black Sabbatht ”Don’t Start (Too Late)”, med mycket Kiss och
Twisted Sister däremellan. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Den som väntar sig att det här inte enbart ska vara en
berättelse om hårdrocken, utan också – wait for it – om, och här infogas Jens
Linds berättarröst, ”något större och betydligt viktigare”, den blir nog besviken.
För boken består uteslutande av Magnus & Mathias dialog om sina personliga
upplevelser, vilka skivor de köpte (och när! och var!), vilka spelningar de
varit på, och så vidare. Det är pratigt så det förslår, och de privata
anekdoter kan nog bara glädja de närmast sörjande. I och för sig: en stor
publik fortsätter lyssna på 80-talshårdrocken, så jag ska inte förneka att
boken är relevant. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgftO6pbRW5ewE96WRss0sGbsfYP11s7G389DCtk3sPj6tu-pJKqqmcrfukxgMmmnW6PWA9QeXM4FInaNcpNvk1Ow7eA9yHZE72TDrjnir5cOa3j-G9xfVP17Im1uAACDucbsa-YrcoFBKAg0s6UkWRkp5wnupeoUFR0aKV7V9ve9BkTsEQcIfDMMYWpYyu/s2480/ha%CC%8Ardrock.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="2480" data-original-width="1594" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgftO6pbRW5ewE96WRss0sGbsfYP11s7G389DCtk3sPj6tu-pJKqqmcrfukxgMmmnW6PWA9QeXM4FInaNcpNvk1Ow7eA9yHZE72TDrjnir5cOa3j-G9xfVP17Im1uAACDucbsa-YrcoFBKAg0s6UkWRkp5wnupeoUFR0aKV7V9ve9BkTsEQcIfDMMYWpYyu/w258-h400/ha%CC%8Ardrock.jpg" width="258" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">I sitt nörderi kan Dahlstedt & Henrysson (en av dem är
professor i socialt arbete, en IT-företagare) få en att nästan önska att
Killinggänget skulle återuppstå med någon av sina mockumentärer. För det skapas
ofrivillig komik när de ägnar eoner av tid åt att utreda hur ett blandband ska
komponeras, eller när de ska fangirla över gitarristen i originaluppsättningen
av Kiss, Ace Frehley, och hans storartade insatser. Onekligen är det också
komiskt när Magnus häller upp ett glas Jack Daniels när han tittar på Lemmys
minnesstund, ”[ä]ven om det var arbetsdag dagen efter.” Rock and roll! </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Boken har varit på gång i flera årtionden – Magnus & Mathias
är barndomskompisar – men ger ändå intrycket av att vara ett hafsverk. Att de
inte brytt sig om att ta reda på Salme Ojas ålder, hon som var med i tv-programmet
Kvitt eller dubbelt i ämnet – wait for it … - Kiss, är väl en sak (nä, hon var
inte ”i femtonårsåldern”, hon var 17), eller att de underskattar Anders
Tengners ålder och erfarenhet av media när han debatterade mot Siewert Öholm (nä,
han var inte ”i tjugoårsåldern”, han var 23, och hade varit journalist i sex år
redan). Värre är att de inte brytt sig om att ta reda på vilken parfym Madonnas
”Like a Prayer”-skiva doftade (patchouli), eller att de kallar countrydängan ”Stand
By Your Man” för ”popballad”. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Allra värst är kanske det pliktskyldiga kapitlet om – ugh! – ”tjejerna”.
Om de nu har rätt i att kvinnorna nu intar en central position inom hårdrocken,
då borde de inte förpassas till ett eget kapitel, för det bekräftar ju bara
fördomen att de utgör ett undantag, att den ”egentliga” hårdrocken är manlig.
Visst, de visar tillbörlig uppskattning åt Joan Jett främst, men jag hade gärna
sett att resonemanget om henne hade förts i samband med de ordinarie kapitlen. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">En del roliga stunder infaller ändå, som när Yngwie Malmsteen
får en gullig introduktion: ”Nog hade han magiska krafter. Han var den hårda
rockens svar på Lucky Luke, med fingrar snabbare än alla andra”. Det påminner mig
om ett citat från en recension av en av hans första skivor: ”Yngwie Malmsteen har
så snabba fingrar att han förmodligen kommer att bli miljonär på sitt
gitarrspelande, men han hade lika gärna kunnat bli det på blåbärsplockning.” Och
Mathias illustration till vad en trummis sysslar med är också näpen: ”För mig
var trumspel ungefär som att kasta in en hög med brädor som plötsligt blir till
ett färdigt hus. Mikkey Dee var första klassens snickare bakom trummorna.” </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det här är tyvärr oftast en monotont skriven bok, i behov av
stilistisk stringens, inte bara när Mathias berättar om sitt band Chainwrecks
val att göra en cover på en Entombed-låt: ”Varför vi valde att spela in just
den kan jag inte på rak arm komma ihåg. Hur som helst. Den kom upp som ett
förslag, så vi valde att testa. Den visade sig funka ganska omgående. Vi tyckte
att vi fick till den, fast lite på vårt eget sätt.” Vänta, så ska jag spela in
det du säger på nagelbanden … Eller när Magnus undrar om en Ted Nugent-skiva
ska klara nästa utgallring. Vi får nog veta svaret i den uppföljande boken <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Ännu hårdare kan ingen vara</i> – jag kan
knappt bärga mig. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det är mycket som är ”fränt”: Twisted Sisters scenbygge, en låt
av Saxon, affischer på Iron Maidens maskot Eddie och WASP, en konsert med Kiss
på MTV … Be mig inte fortsätta. En noggrannare korrekturläsning hade förstås
avhjälpt en del av bokens fadäser, som att Thomas Quick får sitt namn felstavat
till ”Qvick”, eller att Nirvana får heta ”Nirvara”. Och lite rudimentär
forskning hade lärt Dahlstedt & Henrysson att Iron Maidens låttitel ”The
Loneliness of the Long Distance Runner” inte alls är nonsens, utan anspelar på
Alan Sillitoes klassiska roman och Tony Richardsons ännu mer klassiska
filmatiseringen (är de inte medvetna om att Iron Maiden plundrat film- och
litteraturhistorien som uppslag till sina låtar?). </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Till boken hör en spellista som är drygt 21 timmar lång. Den
visar om inget annat att Thin Lizzy nog är det enda hårdrocksbandet som ägde
äkta genialitet. Eller så här: det finns stunder när jag kan finna nöje också i
Ritchie Blackmores gitarrsolon, men både Phil Lynott och Deep Purple skyndas
förbi, och vad Rainbow anbelangar tror jag att de knappt nämns alls. </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-16024250134371291122024-03-03T00:30:00.002+01:002024-03-03T10:23:40.629+01:00Jägmästarna säger, Mariam Naraghi, Norstedts<p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Mariam Naraghi har tidigare gett ut fem böcker, de flesta på
mindre förlag tills hon plockades upp av Norstedts med förra boken, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Dikter</i>. Annars har det ju – tyvärr –
blivit vanligare att de större förlagen ger sina poeter chansen ett par gånger
innan de släpps iväg med sina manus för att pröva lyckan hos mindre etablerade
förlag. Nu utkommer Naraghis andra bok på större förlag, och <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Jägmästarna säger</i> är verkligen en bok
som gör stort intryck. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Boken innehåller 59 dikter, nästan alla lika korta. I ett BBC-program
om brittiske poeten Philip Larkin berättade Simon Armitage (nuvarande hovpoeten
i England) om Larkins märkligt talspråkliga diktion, att det var som att lyssna
på någon i en busskur. Det vore kanske att gå för långt att hävda att Naraghi
skriver som Larkin (det gör ingen), men det finns något besläktat i hur hon tar
in den typ av röster som åtminstone jag tycker är underrepresenterade i den
svenska lyriken. Det vill säga, vardagliga människor som upplever högst
ordinära epifanier. Mer Werner Aspenström än Tomas Tranströmer, med andra ord. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> <br /></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQNfWZcJ1PISGt-6fECp84wqnJie6IrEYNEC9g_LQiOmvxjiR-UXgEPrlJgmszRJ3-5dk1LBpeZBmaJK42paEjhxX9d6Zb5LQa2X8RhXN168AJq4rtDp7HF1ReY5StCpSOTprzShQE9zN55ScXrssaMGdyPH6UMHRrj6Y-NJRF5dzSRgW5kyZ7lpPDM0Rg/s2433/6528fc364c50d.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1819" data-original-width="2433" height="478" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQNfWZcJ1PISGt-6fECp84wqnJie6IrEYNEC9g_LQiOmvxjiR-UXgEPrlJgmszRJ3-5dk1LBpeZBmaJK42paEjhxX9d6Zb5LQa2X8RhXN168AJq4rtDp7HF1ReY5StCpSOTprzShQE9zN55ScXrssaMGdyPH6UMHRrj6Y-NJRF5dzSRgW5kyZ7lpPDM0Rg/w640-h478/6528fc364c50d.jpg" width="640" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Och på tal om busskuren. Omslaget till den här boken placerar ut
trafikljus i en skog, något som jag inte alls tycker känns främmande: jag minns
en av de tillfälliga konstverken i Umedalens skulpturpark vid det gamla
mentalsjukhuset i Umeå, just ett fungerande trafikljus som interagerade med
träden. Naraghis dikter låter också trafiken och naturen samverka, och accentuerar
människan i strid med materian. Bokens rektangulära form får den också att
likna antingen en konstbok eller en barnbok. Smart! Det är en bok som är svår
att förbigå, minst sagt, och kan den locka ovana poesiläsare är de bara att
gratulera.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Naraghis tonfall torde inte avskräcka, heller. Hon framkallar
uppenbarelser för människor med lågt ställda förväntningar. Hon skriver med en
underskruvad humor som tar till vara dråpliga och näpna inslag i tillvaron. Så
närmar hon sig undergången, med skarpslipad humor som med precisa snitt skär
sönder det som är taffligt och falskt i världen. Jägarna som titeln anspelar på
styr boken i en riktning mot våld och dödande. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Liksom omslagets färggranna bild indikerar, är det natur och
civilisation som tampas om utrymmet. Men är inte civilisationskritik i allmän
mening en ganska slapp hållning, som låter dig komma undan med vad som helst?
Jo, och just därför är det så befriande med Naraghis ovanliga förhållningssätt. Det
finns alltid en oväntad övergång i hennes dikter, som effektivt tar kål på all
risk att det ska bli klyschigt. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Hur det ser ut? Tackar som frågar, exakt så här, i en dikt om
stadsplanering och rondeller, avbrutna av mer världsliga spörsmål:</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"><span style="mso-tab-count: 3;"> </span>Ornäs-</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">björkarnas fartrandslöv vibrerar asp-</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">likt. De hedrar trafiken som en gång</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">fick den nu så mjuka asfalten att dåna.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Var är fordonen? Var är Lillys borttappade</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">solglasögon som alltid fanns under
bilbarnstolen?</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Naturen tar över stadsbilden, plötsligt och oväntat. Det
påminner om de harar som jag så ofta möter när jag promenerar i kvarteret på
kvällarna, skygga djur som kutar mellan trevåningshusen, och den räv som en dag
korsade vägen i den lilla parken vid Gleimviertel i centrala Berlin. Naraghi
visar hur liv växer fram även i de miljöer som har gjort sitt yttersta för att
tränga bort det, med hjälp av livlös teknologi och cynisk marknad. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det här är en bok som vårdar det levande framför det
icke-levande, i en stilart som kan påminna om det Karin Boye kallade ”det
grönare djupet”. Den längre dikten ”Familj F” tecknar en surrealistisk
familjebildning om flugor, och det liknar stommen till en novell av Kafka.
Poesin har nära till om inte galenskapen och psykosen, så åtminstone till det
sinnesutvidgande. Saker förskjuts, och objekt placeras ut där de inte hör
hemma, i något som lite tillspetsat kunde kallas ”anomalins poetik”, en
särskilt smal gren inom svensk poesi, där Naraghi delar utrymme med den
likaledes originella Marie Lundquist. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Som spegling till ”Familj F” finns ”Familj A”, en kortare dikt
om vithet och rasism, där ett Oreokex doppat i mjölk väcker konnotationer till
rasbiologi: ”Jag skriver en dikt och / hoppas tas upp bland de vitaste.” Naraghis
kritiska blick på samtiden gör att du som läser aldrig kan slå dig till ro. Hon
skriver en smart dikt, där humorn ger stadga när den vågar bemöta det som
väcker förtvivlan och avsmak. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Och vad talar för att det inte är en barnbok? Liksom barnet är
Naraghi som poet nyfiken, påhittig och lekfull, och en smula retsam. Hon leker
fram sitt alternativa förhållningssätt och en ny slags verklighetsuppfattning,
där bilarna utrustas med morrhår (en metafor för strålkastarna) och där
ståltermosarna klöser en. Hon tar till vara den potential till det
häpnadsväckande som ligger immanent i tingen; sällan har jag läst svensk poesi
som gjort mig så uppriktigt glad. </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-43204599375113031512024-03-02T00:30:00.000+01:002024-03-02T00:30:00.127+01:00Island, Peter Højrup, översättning Jonas Rasmussen, Flo<p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">En man reser brådstörtat mot Island. Hans fru har lämnat honom
och tagit deras tre barn med sig, och när han sitter på flygplanet flyger och
far också hans tankar. Han är författare, och nomineringen till Danske Banks
litteraturpris ställer till med oredan och svartsjukan. Instängd i planet rör
sig hans aningar och misstankar i riktning mot katastroftänkandet. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Danske författaren Peter Højrup introducerades på svenska för
ett par år sedan med romanen <i style="mso-bidi-font-style: normal;"><a href="http://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2023/06/till-stranden-peter-hjrup-oversattning.html" target="_blank">Till stranden</a></i>. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Island</i>, som är hans
första roman, läste jag <a href="http://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2014/04/island-peter-hjrup.html" target="_blank">på danska för tio år sedan</a> och både imponerades och
stördes av formexperimentet, där texten ges liv med små stilistiska hyss, så
som de avbrutna meningarna. Att läsa en roman på danska var inte heller det
lättaste, även om jag tycker att jag har blivit något mer kompetent sedan dess.
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYzqNEFLXrQxRjOvcIz2KtILoscRdXmdSFiKCZHLdL5l5cnX7PaMcDvsC4-4YmQbgPjh4G3w5qO7If6EgtUcpWuMH-8sJIw0Cl_TefM2AiMHZGRfmOOxU3u0wHPqOz7EVmkm1igYgowFENmcPuyLBx69f_29NKe442L59F7mnoGhkKbTDabee4kz0NOseM/s540/Hojrup_Island_Flo_540hog.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="540" data-original-width="365" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYzqNEFLXrQxRjOvcIz2KtILoscRdXmdSFiKCZHLdL5l5cnX7PaMcDvsC4-4YmQbgPjh4G3w5qO7If6EgtUcpWuMH-8sJIw0Cl_TefM2AiMHZGRfmOOxU3u0wHPqOz7EVmkm1igYgowFENmcPuyLBx69f_29NKe442L59F7mnoGhkKbTDabee4kz0NOseM/w270-h400/Hojrup_Island_Flo_540hog.jpg" width="270" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Højrup skriver om hastiga uppbrott, och hans stil är också
hastig, nyckfull, irrande. Tankebanorna bryts hela tiden av nya tankebanor,
roliga och oroliga. När jag läst honom tidigare har jag associerat till Hamsun
och Kafka, men det kanske säger mer om mig än om Højrups irrationella figurer,
som bör behandlas som singulära skapelser. Fantasin löper amok, vi kan nöja oss
med att konstatera det. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det är också ett gränslöst skrivande, där du kan vänta dig vad
som helst, och tvingas omvärdera och omtolka alla situationer som beskrivs. Vi
ställs inför en författarröst som anslutit sig till det populära skrået
”opålitliga berättare”, men vi kan vara helt säkra på att de slutsatser han
drar om kärleken och dess upphörande äger full riktighet:</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: 1.0cm; margin-right: 42.55pt; margin-top: 0cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Varför älskar du mig inte längre? Är det
för att jag förstenas och dör, eller dör och förstenas jag för att du inte
älskar mig?</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Romanens protagonist är cynisk, bitter, kverulantisk, och
egoistisk – eller är hans självupptagna sidor bara en spegling av hur fixerade
vi alla är vid våra egna krämpor och neuroser? Han är en Larry David-figur, så
som han framställs i ”Curb Your Enthusiasm”, alltså en deppig person med
osviklig förmåga att hamna i klistret, med eller utan förskyllan. Humor är inte
en fråga om timing (som självutnämnda humorister brukar säga), utan en fråga om
att uppmärksamma det oväntade, att vara följsam mot det som inte går att förutse.
Planerad humor faller bara platt, och det är därför svenska komiker är så
humorlösa. Här blir humorn effektiv genom att vara okonventionell och busig. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Den här romanens huvudperson är rolig på det oväntade sättet,
med tankar som vågar söka upp oväntade bollplank. Han är till yttermera visso smått
galen, eller bara utflippad och störd. Som Joseph Heller en gång skrev: ”Just
because you’re paranoid doesn’t mean they aren’t after you.” Højrups
protagonist är på gränsen, och där liknar han kanske de surmulna pessimister vi
lärt känna i romaner av Michel Houellebecq. Han fantiserar allt mer oroväckande
i sin flygstol på resan mot Island, bland annat om en planerad diktsamling som
skulle heta <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Ø</i> på danska – och i
översättningen till engelska skulle den därmed hela detsamma som denna roman.
Det handlar inte om den specifika ön Island, vill nog Højrup mena med det. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Men mest handlar det förstås om den avbrutna relationen med
hustrun, hon som i hans ögon flirtar så ogenerat öppet med hans kolleger. Det
är inte helt glasklart om han ska uppfattas som löjeväckande eller värdig i
sitt ihärdiga sökande efter sanningen. Liksom alla människor med ett
passionerat intresse som går över styr – vi kan kalla det besatthet – finns
båda parametrarna verksamma i hans personlighet. För besattheten är inget att
ha om den inte blir överdriven och går för långt, och den kan inte heller lära
oss något om vi lär oss hur den ska tämjas och kontrolleras. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Genom den dramaturgiska uppbyggnaden av prisutdelningen
förstärks romanens satir över den lättsmälta litteraturen som nomineras till
priser – som bekant är vinnaren av sådana pris sällan den bästa boken. Det som
förbryllar med det navelskåderi som huvudpersonen ägnar sig åt ändå leder till
sådan utblick mot världen. Det finns också något som liknar barndomstrauma, om
vi ska lita på berättaren (eller är han falsk även här?), och nog finns det i
hans sexuella fantasier något att bita i för de med sinne för Freuds teorier. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Författaren i romanen pendlar mellan storhetsvansinne och
självförakt, något alla skrivande människor kan känna igen sig i. I bakgrunden
finns också en civilisationskritik. Att vi går mot undergången är en truism,
som knappast mist sin sanningsenlighet under de tio år som gått sedan Højrup
skrev romanen, med pandemin, krigen i Ukraina och i Gaza. Frågan är väl i
vilket skick världen befinner sig i om ytterligare tio år. Min gissning är att
dessa framtida läsare kommer att känna sig ännu mer hemtama i den dystra
världsbilden från den här romanen. </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-88823478575298208232024-03-01T00:30:00.000+01:002024-03-01T00:30:00.125+01:00Underbarelseboken, Kristian Carlsson, Smockadoll<p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Kristian Carlsson har vid det här laget gett ut så många böcker
att det inte är någon överdrift att säga att han ger ut minste en handfull
böcker om året på Smockadoll, som utöver hans egna böcker också gett ut fina
böcker av bland andra Valerie Solanas, Pier Paolo Pasolini och Walt Whitman.
Ett sådant författarskap blir svårt att överblicka – detsamma gäller andra
grafomaner som Joyce Carol Oates, Johan Jönson, Thomas Bernhard, Fernando
Pessoa (listan bara fortsätter) … Ett år – 2017 om jag inte missminner mig –
gav han ut en diktsamling i månaden. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Med viss reservation kallar jag <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Underbarelseboken</i> hans senaste bok. I korthet kan den beskrivas som
en remix av Bibeln. Den består av sju avsnitt som vardera anspelar på någon av Bibelböckerna:
Genesis noll till minus ett, Alfabrexodus, Uppräkningarnas bok, Apokryfismer,
Konjunktion, Semiapokalypsen, Emojiagnostlagärningarna. Det är fyndigt för det
mesta – speciellt termerna ”Apokryfismer” och ”Emojiagnostlagärningarna” tänjer
på svenska språket med allra störst förtjusning. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYfw2Q9z9z1N17_zj-AqzMC1CQ0yiq9S5hlCk56dmlBCDjnQpSSnFFEGkTS0y5NAJOX8dSqKW0TYgUgi-CEBFhL5V8fc-FmsRcBop5Zk7_A-kly_HH9lyUmZyz56RFFv6eaW8catYfeC3uBukfo87h9xcYCicbrL3X4zi8xhloCK2GJATdK8r3SaV5AbNs/s1772/kc%20underbarelse.Jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1772" data-original-width="1246" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYfw2Q9z9z1N17_zj-AqzMC1CQ0yiq9S5hlCk56dmlBCDjnQpSSnFFEGkTS0y5NAJOX8dSqKW0TYgUgi-CEBFhL5V8fc-FmsRcBop5Zk7_A-kly_HH9lyUmZyz56RFFv6eaW8catYfeC3uBukfo87h9xcYCicbrL3X4zi8xhloCK2GJATdK8r3SaV5AbNs/w281-h400/kc%20underbarelse.Jpeg" width="281" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Du kanske undrar varför den har ett semikolon på omslaget? Tja,
helt logiskt enligt mig ersätter Carlsson Gud med semikolonet: ”Före
begynnelsen skapade Semikolon punkt och komma till sina avbilder. / Semikolon
såg inte om det var gott, och skapade därför mörker och ljus.” Carlsson rör sig
mellan det blasfemiska och det profana ned på bokstavsnivå: exempelvis nekar
bokstaven j sin versala form för att den då inte längre liknar idealet semikolonet.
Långsökt? Nä, kolla bara: ”j </span><span style="font-family: Symbol; mso-ascii-font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New"; mso-char-type: symbol; mso-hansi-font-family: "Book Antiqua"; mso-symbol-font-family: Symbol;"><span style="mso-char-type: symbol; mso-symbol-font-family: Symbol;">®</span></span><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> ;”. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Ordvitsarna kan få en att tänka på UKON, och stundtals är de två
ute i samma ärende, där det är lika lätt att ta av sig hatten i beundran som att
då och då tycka att flamsigheten ges för fria tyglar. Eller så här: ordvitsen
är en okuvad häst som kastat av sig många <s>ryttare</s> poeter. Men jag hade
säkert älskat den här boken ännu mer när jag var barn (jag var aldrig barn). Dikten
”Statusnerdatering” är värd att leta reda på för den som fann behag i Tage
Danielssons original ”Livet är kort” och UKON:s cover från boken <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Jag är ingen mördare</i>. Carlssons
behandling av ämnet är inte mindre originellt. En mer uttalad inspiratör är Erik
Beckman. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det är kanske inte alltid lika kul eller lika givande att följa
varje ordlek in i minsta skrymsle i denna vuxenversion av ”Fem myror är fler än
fyra analfabeter”. Ibland blir jag bortkollrad, ibland vimmelkantig, något som
alla vet inte är helt obehagligt. Det finns böcker som varit uppenbart roliga
för författaren att skriva, och <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Underbarelseboken</i>
hör definitivt dit, och som läsare känner jag mig ändå tillräckligt ofta
inbjuden till språkkalaset. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Ta den här korta dikten, ”Disjunktivt”, till exempel:</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1.0cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">I skrift eller med tecken</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1.0cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">För inandning eller utandning</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1.0cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Judastvärvetenskapligt semikolon</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1.0cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Barabbastvärvetenskapligt semikolon</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1.0cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">För villospår eller villrådighet</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 1.0cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">För tvära kast, tvärvändningar, otvär
tvärsäkerhet</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Sedan löper boken allt mer amok, i synnerhet i sista kapitlets
utredning av emojis och skärmdumpar och teckningar, och då blir boken kanske
mer underlig än underbar. Fast det är väl i den riktningen språket rör sig, mot
det allt mindre substantiella. Då blir Carlssons vision apokalyptisk på
riktigt: ”emojimowgli-hallabaloo / emojijujutsi / emojipunkt<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>emojikolon / semiemojikolon /
kolonemojisemi / emojijihad / aldusäppleemojiaversion / semialdusemojimojs”. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Eftersom Smockadoll är ett förlag i marginalen kommer troligen
den här boken inte att få så många läsare och ännu färre recensioner. Det är
synd, för det här är en bok som tilltalar den del inom oss som vissa har
försummat eller rentav förlagt – det vill säga, vår förmåga att häpna inför
språkets allra mest intuitiva lekfullheter. </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-69725138603310936822024-02-29T00:30:00.001+01:002024-02-29T00:30:00.126+01:00För lite, Karin Boye, Bakhåll<p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det tar nästan emot att säga att Karin Boye hör till de
underskattade författarna. De flesta har nog endast stött på henne i den
obligatoriska svenskundervisningen på gymnasiet, med dikterna ”I rörelse” och
”Ja visst gör det ont”. Fortfarande är det för få som hyllar hennes dystopiska
mästerverk <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Kallocain</i>, och ännu färre
hyllar hennes oslagbara <i style="mso-bidi-font-style: normal;">coming of age</i>-roman
<i style="mso-bidi-font-style: normal;">Kris</i>, kanske 1900-talets bästa
svenska roman. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Boye var mer än gymnasial poet, med andra ord. Hon var en
oerhört produktiv författare, som publicerade fyra diktsamlingar, tre
novellsamlingar och fem romaner under sin korta levnad. Till romanerna hör även
<i style="mso-bidi-font-style: normal;">Astarte</i> – en djupt oroande bok som
förebådar AI och upphävandet av gränsen mellan reklam och konst. Men jag har nu
läst <i style="mso-bidi-font-style: normal;">För lite</i>, hennes näst sista
roman (den utkom 1936), återutgiven av Bakhåll som låtit Johan Svedjedal skriva
ett informativt efterord. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguNzfrcwGtpbmWD4AF_kbqn-AuHb1dieh7dpss-Ka8vhoNA6LqaFUHDPAsaC4kZZI_ZcFxD3W48I_Xw50H_KfcUBNsblX_MX_EH5n9Ga7-pNlYEdZn819DUDmfs4EBVMbyKuB_ZNVM_J6TXYs68dsz0yxaevY6fIp2BiTL6frHYXO4HicBRGFOp38rbmbT/s616/forliteC.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="616" data-original-width="407" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguNzfrcwGtpbmWD4AF_kbqn-AuHb1dieh7dpss-Ka8vhoNA6LqaFUHDPAsaC4kZZI_ZcFxD3W48I_Xw50H_KfcUBNsblX_MX_EH5n9Ga7-pNlYEdZn819DUDmfs4EBVMbyKuB_ZNVM_J6TXYs68dsz0yxaevY6fIp2BiTL6frHYXO4HicBRGFOp38rbmbT/w264-h400/forliteC.jpg" width="264" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Eftersom Svedjedal i första hand är litteratursociolog
uppehåller han sig vid upplagesiffror, och kan meddela att Boye långt ifrån var
någon storsäljare. Även om <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Kallocain</i>
fick stor uppmärksamhet när den publicerades hade den bara hälften så stor
upplaga – cirka 4000 exemplar – som romandebuten <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Astarte</i>, som ingick i en nordisk romantävling (Boye erhöll andra
pris). </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Romanen <i style="mso-bidi-font-style: normal;">För lite</i>
handlar om författaren Harald Måhrman. Som ung var han talangfull poet, men har
gift sig och med två odrägliga söner på halsen tvingas han till brödskriveri,
noveller som han själv föraktar. Hustrun Gertrud är en tarvlig nidbild av en
ragata, som föraktar hans skrivande men inte tackar nej till de gunster det
skänker henne. Tillbaka från utlandet anländer Haralds gamla flamma, konstnären
Thea Werring. Nu ställs Harald inför ett dilemma: ska han välja konsten eller
äktenskapet? </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Att hustrun heter Gertrud kan inte vara någon tillfällighet, då
Boye verkar ha inspirerats av Hjalmar Söderbergs eponyma pjäs <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Gertrud</i>. Där slits huvudpersonen mellan
sin make, nollan Kanning, den unge älskaren Erland (författaren), samt sin
gamle älskare Gabriel Lidman, som också han anländer från en sejour utomlands.
På något sätt låter Boye – inte utan viss ironi – Harald bli en
Gertrud-gestalt. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">För att ytterligare skruva till intrigen upprättar Boye ett
tredje alternativ, den avdankade poeten Hannes Ährle, som helt gett upp det
konstnärliga för en trygg inkomst på kontor. Vi hålls länge på halster i denna
raffinerade roman. Alltså består hans alternativ av: a) konsten; b)
äktenskapet; c) att ge upp alltihopa och satsa på en borgerlig karriär, bli
bracka, helt enkelt. Samtidigt tampas han med vad som i vår tid kommit att
kallas <i style="mso-bidi-font-style: normal;">imposter syndrome</i>, alltså att
han upplever sig själv som en bluff i väntan på att bli avslöjad. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Ärligheten mot en själv är det stora temat för Boyes roman. Det
blir också tydligt att hon knappast kan ha gillat barn, för porträttet av de
små pojkarna i familjen Måhrman är inte till deras fördel. Allt det här leder
till att Harald börjar bli allt bittrare, och inbillar sig vara passé. Camus
har sagt att konstnärens största och motstridigaste faror heter bitterhet och
belåtenhet, och det är mellan dessa Skylla och Karybdis Harald navigerar. Det
är en roman som känns allt mer aktuell ju mer dagarna går – exempelvis håller
ju Tidö-regeringen just nu på att montera ned alla förutsättningar för kulturarbetare
att utöva sitt yrke. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Jag hade gärna sett den här romanen dramatiserad. Förra året såg
jag en fin uppsättning som byggde på <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Kris</i>
i Vällingby, och även här finns dramatiska scener och konfrontationer som vore
något för skickliga skådespelare att sätta tänderna i. Boye var otroligt
mångsidig som författare med så mycket mer på sin repertoar än de fåtaliga
dikter som blir många människors enda möten med henne. Hon är bra i kraft av
sitt psykologiska skarpsinne, sin osentimentala och kompromisslösa blick på
människans tillkortakommanden, men också på hennes dolda talanger och oinfriade
potential. Det är en grov underskattning att stämpla henne som pessimist, bara
för att hon ägde modet att närma sig svåra filosofiska frågor om viljans
beskaffenhet och vad som utgör ett äkta liv. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det är inte svårt att avtäcka likheter mellan romanens Harald
och verklighetens Boye, en författare som var som mest produktiv i mitten av
30-talet. Som av en händelse – med tanke på att Harald inledde sin bana som
poet – hade Boye året innan återvänt med sin starkaste diktsamling <i style="mso-bidi-font-style: normal;">För trädets skull</i>. Haralds diktsamling
hette <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Tecken i rymden</i>, en klart
boyesk titel. Hon hade också strax innan avslutat sitt korta äktenskap, så det
är uppenbart vilket val hon själv gjorde. Ändå, visar Svedjedal, gnagde
försörjningsplikten hos henne, då hon i relationen med Margot Hanel var tvungen
att stå för alla fioler – Margot kunde inte arbeta då hon var flykting från
nazisterna i sitt hemland. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det är förstås en välgärning att fler av Boyes romaner
tillgängliggörs. Jag är medveten att Modernista häromåret samlade de fem
romanerna i en tjock omnibus-version, men den som tränat <i style="mso-bidi-font-style: normal;">för lite</i> tyngdlyftning kan med fördel läsa den här mjuka pocketen
från Bakhåll, då den också har ett snyggt omslag signerat konstnären Theo van
Doesburg. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">För lite</i> har sedan
1940-talet annars endast utkommit i en gräsligt ful volym från det obskyra
förlaget The Sublunar Society 2018. </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-57430883125482127172024-02-28T00:30:00.001+01:002024-02-28T00:30:00.134+01:00Motsägelsernas museum, Antoine Wauters, översättning Cecilia Franklin, Flo <p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">På 80-talet läste jag och blev road av ett knippe underhållande
korta romaner skrivna av den belgiske författaren Jean-Philippe Touissant.
Eller blev jag verkligen det? Jag nämnde hans namn i en diskussion med mina
kolleger, som såg på mig med en mer oroad blick än vanligt. ”Det där namnet
hittar du ju bara på!” som en av de mer påstridiga sa. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Kanske det säger mer om mina kolleger än jag vill veta. Jag
befarar att namnet Antoine Wauters skulle säga dem lika lite, men nu har jag
det synliga beviset i form av den bok i det lika korta formatet som nu ges ut
på svenska: <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Motsägelsernas museum</i>
heter den, och den väcker liknande känslor som landsmannen Touissant väckte där
i skarven mellan 80-tal och 90-tal. Den utkommer på flo förlag, som inriktar
sig på författare från länderna kring Nordsjön (med andra ord: en del danskt,
en del norskt, en del belgiskt, en del isländskt, och lite nederländskt därpå).
</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEij3S_0N5Mvi6O46XH3oDMe8FlCtE4xhx0x3U4zN3UThHTcQkXbUY9xSuA9aqg-sPqtiS03_iWf8HHzEndKErlgeBUlPKJSq1KN-FlCf3keyTJYkC_ikcIOiupUc8y1QcjWPbZodeLfln8x2o8JWqqT32OhnDGLsn_rFQDdjiuIVY_ttULF6xUWs-baxGbr/s1292/Wauters_omslag_870.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1292" data-original-width="870" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEij3S_0N5Mvi6O46XH3oDMe8FlCtE4xhx0x3U4zN3UThHTcQkXbUY9xSuA9aqg-sPqtiS03_iWf8HHzEndKErlgeBUlPKJSq1KN-FlCf3keyTJYkC_ikcIOiupUc8y1QcjWPbZodeLfln8x2o8JWqqT32OhnDGLsn_rFQDdjiuIVY_ttULF6xUWs-baxGbr/w269-h400/Wauters_omslag_870.jpg" width="269" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Wauters har gett ut ett tiotal böcker, men var knappt född när
Touissant firade sina triumfer. Kanske det korta formatet förtjänar en revival?
Somliga böcker – likväl som mer än somliga filmer – tjänar inte på att vara så långa
som möjligt. Här ställs vi inför något som kallas ”tolv texter”, men de kan
också kallas ”tolv tal” eller liknande, ett kollektivt röstspel där
inledningsordet ”Vi” knyter ihop den säck som boken kan sägas efterlikna. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">De olika texterna behandlar olika teman, eller företeelser om du
så vill, rubricerade efter en mall som inleds med ”Ord …”. Ibland kan det låta
som ett försvarstal, och väcker orosanfrätta frågor, av typen ”vem har anklagat
oss?” Som läsare är det inte svårt att känna sig delaktig, tack vare det
inkluderande men inte inställsamma bruket av tredje person. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Rubrikerna känns också helt aktuella, och inte enbart knutna
till en belgisk kontext: ”Ord om ett trångsynt land … Ord från andra sidan
muren … Ord om en namnlös smärta … Ord om ett slott i aska …” Det som inte
känns igen från en svensk kontext är ambitionsnivån. Varför ska det vara så
förbannat svårt för (många) svenska författare att utmana uppfattningen om vad
en roman är, vad den ska innehålla och hur den ska uppföra sig? Vad än
konsensustänkandet som svenska författare sysslar med, sådana här slutsatser
utmynnar det sällan i, som om det funnes en internaliserad normalitet som de
måste förhålla sig till (infoga teaterviskning: ”Det finns ingen normalitet i
att skriva bra romaner!”). </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Wauters arbetar med absurda medel men låter inte knasigheterna
få övertaget. Det finns en utsökt balans mellan det uppsluppna och det dystra,
där det konstiga uppvaktas men med stram inbjudan. Här finns till exempel en
grupp rymlingar från ett äldreboende, och stämningsläget rör sig försiktigt men
markant mellan dräpande ironi och ömsint medkänsla. Om du likt mig har tröttnat
på världsförbättrare kan du här glädjas åt att deras hyckleri får en rejäl
avhyvling. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Eller vad sägs om ett museum för förlorade tankar? Eller fem
mödrar som ångrar att de satt barn till världen, och hur kan det motiveras att
skänka liv med tanke på att världen håller på att gå mot sin förstörelse? Borde
inte vuxna människor veta bättre? Wauters utnyttjar en karnevalisk teknik, som
låter olika texttyper samspela, såsom drama, poesi och prosa. Han uppfinner
inte ett nytt språk, men hans sätt att skriva roman uppfattar jag som unikt.
Han har helt klart hittat något här! Oklart vad, men pandemin är något som förenar
flera av texterna. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det är en roman med flertalet olika uttryckssätt på sin
repertoar. Lekfullt och allvarligt i lyckad kombination. Men det är tack och
lov inte skrivet med den enerverande typen av <i style="mso-bidi-font-style: normal;">klurighet</i> som många oskickligare författare gärna använder sig av. Så
kan en lite lagom bitsk kritik mot det litterära fältet för tillfället också
låta sig infångas: ”Vi hade förstått att man måste leverera tydliga budskap och
göra sig till megafon för sådant andra kan känna igen sig i om man vill bli
älskad.” Med andra ord: jag utmanar redaktionen på tv-programmet Babel att
formulera en hanterbar presentation av den här texten – jag lovar, det låter
sig inte göras! </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Är inte alla bra romaner ett experiment? Det borde vara så, och jag
kan inte säga att jag konstant förstår vad det är Wauters gör, eller alltid
håller med om hans slutsatser, men jag är beredd att gå i döden (åtminstone
symboliskt) för hans rätt att skriva romaner på det här sättet. Kort sagt: fler
borde våga mer. Våga göra något skamlöst och respektlöst. Det kanske inte blir
helt briljant – men det blir i alla fall inte ointressant eller mediokert. </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-68487407010902063012024-02-27T00:30:00.002+01:002024-02-27T06:58:48.985+01:00Om humor: Essäer om dom som är roliga och det som är kul, Stina Bäckström, Glänta <p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Vad kul med en bok om humor! Inte minst för att jag därmed ges
tillfälle att använda utropstecknet, som jag misstänker är mitt mest försummade
skiljetecken! Stina Bäckström, docent i filosofi och lektor på Södertörns
högskola, har skrivit <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Om humor: Essäer om
dom som är roliga och det som är kul</i>, som ingår i serien Glänta hardcore. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Ja, fast är det verkligen ”kul” att teoretisera om humor? Det råder
nog delade meningar om det. Ändå är jag glad att Bäckström gör ett försök, och
det är ambitiöst nog indelat i sju olika essäer, där jag har mest behållning
kanske av resonemanget där hon plockar in Sara Ahmeds begrepp ”den feministiska
glädjedödaren” för att visa funktionen av Hemulens tystnad hos Tove Jansson. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihGD9lwt-vr9wWAN2xT453SF7yRFbEQN9Ra3YlACKvuqZzSNHIEsYaEgvvnY8XswswexNHYxOcdIGFckoVpU_5FVP7TRy9sZ-3Q50saRTnMr0_hv0_hBj3BU2j9xyySqB4KD7e1b3uxcTiwm0t8x1YQ19-W0yNn_rgqouOgaK9M5YnmFxK78Svy_DDrljX/s1671/hc12_omslag.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1671" data-original-width="1200" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihGD9lwt-vr9wWAN2xT453SF7yRFbEQN9Ra3YlACKvuqZzSNHIEsYaEgvvnY8XswswexNHYxOcdIGFckoVpU_5FVP7TRy9sZ-3Q50saRTnMr0_hv0_hBj3BU2j9xyySqB4KD7e1b3uxcTiwm0t8x1YQ19-W0yNn_rgqouOgaK9M5YnmFxK78Svy_DDrljX/w288-h400/hc12_omslag.jpg" width="288" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">”Världen är ful, vi behöver ha kul!” Så skulle hisspitchen till
den här boken lyda. I och för sig skulle den hissen inte gå ända upp, men än
sen! Behovet av humor är om inte konstant, så i någon form av behovsprövning, och
vi lever i tider som är prövande. Bäckström diskuterar en del kring vad man får
skämta om. Ganska mycket ändå! Hon menar att frågan är felställd, och monterar
ned frågeställningen. Hon menar att skämt måste få vara mångtydiga. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det här är inte så mycket en historik över humorn som en
lägesbeskrivning, där Bäckström också tar upp <i style="mso-bidi-font-style: normal;">cancelkulturen</i>, som ju drabbat en del komiker. Där har det mest
handlat om komiker som begått övertramp i privatlivet, och det är ju en
berättigad åtgärd: vi behöver inte lyssna till de som själva har svårt att
skilja på vad som är roligt på scen och vad som är tråkigt utanför densamma. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">En vanlig uppfattning om humor är att den ska sparka nedåt.
Varför måste den göra det, åtminstone alltid? Blir inte sådan humor av
nödvändighet väldigt förutsägbar? Humor bygger på det som inte kan förutsägas. Det
borde inte finnas någon färdig mall. Tajming, visst, för all del, men det
roliga är situationsbunden och uppstår inte på beställning. Det är bland annat
därför jag är så trött på alla svenska stand up-typer: deras skämt har passerat
för många redaktionsmöten (inte bokstavligt, men ni som fattar, ni fattar). </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Bra humor måste våga närma sig det otillåtna. Bäckström vill
vidga vår syn på humor som något mer än skämtet, och det är ett givande
ingångsvärde. Bra humor är inget att skratta åt! Hon använder begreppen ”tilltal
och samspel” som en formel för detta, och det är en bra poäng, att det måste
finnas någon form av ömsesidighet, en reciprocitet. Humorn uppstår i mötet. Om
du är i skogen och säger något roligt och ingen skrattar, har du då sagt något
roligt? </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Intressant nog upplyser Bäckström oss (mig i vart fall) att
ordet för humor etymologiskt har med ”fukt” att göra, och i synnerhet
(kropps)vätskor. Det förklarar varför en del humor kallas ”torr”. Det här är
synnerligen intressant, eftersom fukten sedan antiken har kopplats till
kvinnor, utifrån gråten, menstruationen, och det erotiska begäret. Män? De är
torra. Betyder det att kvinnor trots att motsatsen så ofta hävdas är roligare
än män? Tja, att döma av det jag har hört av svenska stand up-typer: mycket
sämre kan de inte vara! <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">I boken lutar sig Bäckström lite mot Kant, lite mer mot
Kierkegaard, en del mot Platon. </span><span style="font-family: "Book Antiqua";">Exempel plockas från några väntade källor, som tv-serien The
Office. Lite mer oväntad är en genomgång av hur bröllopsbilden har förändrats,
från de gamla där brudparet ställdes upp med allvarliga miner till dagens där
brudparet förväntas leka och stoja – ha kul, helt enkelt. För vi har fått ett
samhälle där det är en dödssynd att vara tråkig och humorlös. Det finns ju
arbetsplatser där personalen inte bara uppmanas utan tvingas att vara delaktiga
i det gemytliga, trivsamma och muntra, där de går från rekommenderad till </span><i style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-style: normal;">kommenderad</i><span style="font-family: "Book Antiqua";"> god stämning. Välj glädjen!</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">En av de slutsatser Bäckström hamnar i kan jag lätt instämma i: ”Om
vi fullt ut förstod vad humor är och gör, skulle den inte kunna överraska oss
så som den måste göra för att vara riktigt förlösande och rolig.” Det här blir
något mer än en ursäkt varför bokens syfte förfelas – det blir faktiskt en
fullgod definition av humor. Vi ska inte analysera sönder vad som är roligt,
men inte heller missta vare sig att vi måste skratta åt det roliga eller att
allt som vi skrattar åt är roligt. </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style> <br /></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-7299486382437679322024-02-24T17:00:00.002+01:002024-02-24T17:00:00.244+01:00På engelska förstår jag ungefär. Om anglifieringen av svensk högre utbildning, Ola Håkansson & Peter Svensson, Morfem<p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Ingen annan text jag har skrivit har fyllt mig med lika stor
vånda som den krönika jag skrev om hur skolelever allt mer överger böcker på
svenska för att välja att läsa dem på engelska (<a href="http://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2023/09/svenska-sprakets-dom.html" target="_blank">JP 27/9 2023</a>). Snart når vi en
brytpunkt (i historieskrivningen kommer den att kallas ”the tipping point”),
där svenskfödda elever med tretton år i svensk skola behärskar engelskan bättre
än svenskan.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Problemet med detta är att den engelska som används ändå inte
blir tillräckligt bra. Det här är en av de bärande teserna i den nyutkomna
boken <i style="mso-bidi-font-style: normal;">På engelska förstår jag ungefär</i>,
skriven av förläggaren Ola Håkansson och forskaren och läraren Peter Svensson.
De diskuterar utifrån hur universitetens grundkurser har kidnappats av den
engelskspråkiga litteraturen, och att snart sagt all forskning genomförs på
engelska, samt vilka konsekvenser det får på innehållets kvalitet. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjA8ZS98sciso8Izh7tZmi4WKfLIDvJsYI3ljOG26J6XDH1Cnj244u6-8mzm0LF08PsldfD5TQ_KG_CqIQjddYjIpZ1WD6rrhSuiSkIHGfHm41yBay-3FnE7Lp0jbD2IB9xe-7OEPNeLMIg5_qAK6gYNMY3Mp4QZbv31qJfrvjn13vHo2u8Wg0jdQ0MGmXm/s564/pa_engelska_smaller_width_450.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="564" data-original-width="450" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjA8ZS98sciso8Izh7tZmi4WKfLIDvJsYI3ljOG26J6XDH1Cnj244u6-8mzm0LF08PsldfD5TQ_KG_CqIQjddYjIpZ1WD6rrhSuiSkIHGfHm41yBay-3FnE7Lp0jbD2IB9xe-7OEPNeLMIg5_qAK6gYNMY3Mp4QZbv31qJfrvjn13vHo2u8Wg0jdQ0MGmXm/w319-h400/pa_engelska_smaller_width_450.png" width="319" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Kort sagt: vi blir dummare på engelska. Det blir svårare att
hålla spirituella och intelligenta samtal. Kunskapsinlärningen blir ytligare.
När studenterna blir tystare på seminarierna bidrar de inte till en höjning av
nivån. Det är en vanlig uppfattning att vi har blivit bättre på engelska under
2000-talet. Min beprövade erfarenhet svarar att det här stämmer om vi avser det
talade språket, även om jag vill lägga in brasklappen att bättre uttal inte
alltid medföljs av ett rikt ordförråd. Jag är inte heller alls lika säker på
att en genomsnittlig gymnasieelev nu är lika vass i grammatik och läsförståelse
som hen var för tjugotalet år sedan. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">För fullständig transparens arbetar jag själv som engelsklärare
på ett gymnasieprogram där undervisningen sker på engelska (International Baccalaureate).
Är det inte hyckleri att som jag måla fan på väggen samtidigt som jag tar honom
i båten? I någon mån kompenseras ändå eleverna på IB-programmet genom att
tilldelas fler timmar i svenskämnet än om de läser på ett nationellt program,
och min erfarenhet är att svenskan därmed inte nödvändigtvis blir lidande för
att du läser Matematik, Biologi och Historia med flera ämnen på engelska. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Håkansson och Svensson värjer sig mot svenska universitets
extrema hållning, där det räcker med en utbytesstudent för att all
kurslitteratur och alla diskussioner ska föras på engelska. Författarnas förslag
är att erbjuda grundutbildningarna – de första tre åren – på svenska, inte
minst med tanke på att de flesta av studenterna kommer att få anställning i
Sverige. Det är också en ekonomisk fråga, eftersom universiteten till 80% är
finansierade av skattemedel; det är med andra ord vi som medborgare som
bekostar utbildningarna. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">I ett ofta omtalat intervjusvar förmedlade den rysk-amerikanske
författaren Vladimir Nabokov – som ersatte ryskan med engelskan som sitt
skriftspråk i fyrtioårsåldern – att han på engelska tänker som ett geni,
skriver som en vuxen man, och talar som ett barn. Med handen på hjärtat borde
nog fler svenskar inta den ödmjuka inställningen (Nabokov själv var dessutom
exceptionellt språkbegåvad, och lärde sig engelska redan som barn). I stället visar
en Novus-undersökning att 90% tycker att de förmodligen är bättre än
genomsnittet på engelska. Den siffran kan ju statistiskt inte bli högre än
51%.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Så, varför är det då så farligt om vi byter ut den
svenskspråkiga undervisningen på universiteten? Håkansson och Svensson visar
att det i förlängningen leder till det som med en språkterm kallas
domänförlust, alltså att det kommer att saknas inhemska begrepp för företeelser
som vi använder i vår vardag. Därmed kommer det att finnas saker vi inte kan
prata om på svenska, utan att tillgripa de engelska glosorna. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det kan låta alarmistiskt, men ponera att vi i framtiden har en
generation som bedrivit all sin universitetsutbildning på engelska, att de
sedan ska fungera i arbetslivet utan djupgående kunskap som är specifik för
deras arbetsområde. De hamnar i situationer där de lär upptäcka att de inte
alls är så tvåspråkiga som de tror, utan mer eller mindre halvspråkiga –
halvknackiga på svenska, halvt oförmögna på engelska. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">(Också publicerad i Jönköpings-Posten 24/2 2024)</span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-26656843751887118612024-02-23T00:30:00.001+01:002024-02-23T00:30:00.130+01:00The Woman Who Killed the Fish, Clarice Lispector, translated by Benjamin Moser, New Directions <p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Långt ifrån alla böcker av den brasilianska författaren Clarice
Lispector finns översatta till svenska, även om Tranans ambitiösa arbete under 2000-talet
har kommit en bra bit på vägen. Av de 9 romanerna saknas 3, och av de 84
novellerna saknas drygt hälften. Mest saknar jag nog krönikorna, som häromåret
kom i samlad form på engelska. Först nu har också hennes fyra barnböcker
samlats i en engelsk volym – given läsning för komplettister. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">The Woman
Who Killed the Fish</span></i><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> är alltså en bok med fyra separata
berättelser för barn, som hon skrev mestadels för sina söner från åren 1966 och
framåt. Därmed sällar sig Lispector till den illustra skaran ”vuxenförfattare”
som skrev för barn – några bland dem förstås Oscar Wildes <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Sagor</i>, Sylvia Plaths <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Sängboken</i>,
T.S.Eliots kattbok. Sagorna i Lispectors bok är kort hållna, så här kan inga
barn komma undan med att de hinner bli rastlösa under högläsningen. Tilltalet
är rätt likt det hon anlägger i sina krönikor: halvt retsam, halvt ironisk –
men alltid lägger hon sig på barnets nivå, och talar rätt in i deras
existentiella undringar. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihtdMECgELp0fnJ9VIXYQtc7N7jjLqoKHN_5Q8vo1r3AKX3Z6VkhTjW0sBIn91_w0tOPffVhYvaA9X9EaxeWrXYTSkjVO79mDQx6LYcF9Ta5UlQ_LzQS9ktqO50ubJrI1epjbA2JvfpPyEb_rRJ2orbyUJ4HVzF3nepdH-XOck0OUH_vpWYZehGiJNFBXb/s2775/lispector_storybook%20rgb.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2775" data-original-width="1849" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihtdMECgELp0fnJ9VIXYQtc7N7jjLqoKHN_5Q8vo1r3AKX3Z6VkhTjW0sBIn91_w0tOPffVhYvaA9X9EaxeWrXYTSkjVO79mDQx6LYcF9Ta5UlQ_LzQS9ktqO50ubJrI1epjbA2JvfpPyEb_rRJ2orbyUJ4HVzF3nepdH-XOck0OUH_vpWYZehGiJNFBXb/w266-h400/lispector_storybook%20rgb.jpg" width="266" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Titelberättelsen handlar också om döden, ett inte helt ovanligt
tema för barnböcker (tänk Barbro Lindgren och Eva Erikssons <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Titta Max Grav</i> från 1991). Berättaren
tar på sig skulden för akvariefiskarnas död, och berättelsen kan läsas som ett
försvarstal där hon ber om ursäkt för försummelsen, men måste få förklara hur
mycket djur betyder för henne och hur mycket hon älskar dem – men det finns
faktiskt stunder som är viktigare än att sköta ett akvarium. Vad kan vara
viktigare? frågar du. Tja, läs berättelsen, säger jag bara – här står jag nog –
med facit i hand – på Lispectors sida. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Översättaren Benjamin Moser – som också skrivit en lysande
biografi över Lispector – har mer eller mindre tagit över översättningen av
henne, efter att den under lång period varit i vanrykte (de engelska
översättningarna, alltså). Nu har han gett de engelskspråkiga läsarna en mer korrekt
uppfattning om hennes idiom. Det är lätt att känna igen ”den vuxne” Lispector
här – fast, slår det mig, är hon ens någonsin vuxen som författare? Är hon inte
även i sina andra böcker – de halsbrytande romanerna och de våghalsiga
novellerna – alltid barnet som leker vuxen? En författare som helt går sina
egna vägar och inte lyder några regler. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Som bekant (jag har citerat det oftare än något annat) längtade
Lispector efter att få vara ett djur, och hon tar med sig den inställningen i
sina barnsagor: ”besides being people, we’re also animals.” Hon skriver också
som ett djur: intuitivt, utan en tanke på konsekvenser eller konvenans eller
vad som är rimlighet. Det blir också tydligt var hon har sina sympatier: hos
barnen, förstås. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Så, titelberättelsen handlar om döden? Ja, men i mycket högre
grad blir det en berättelse som förespråkar uppmärksamhet i allt som lever,
inlevelsen i varelser av alla slag. Storyn är sekundär, som om berättaren
glömmer bort den och måste bli påmind. Hon skriver på barnets nivå, och utgår
från deras logik: ”Lizards don’t talk, don’t sing, don’t dance, don’t like
people because they’re afraid of people. Lizards would be dangerous for us if
they were as big as alligators.” </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Finns det lärdomar? Ja, men de är också sekundära. Djurvärlden
är grym, och Lispector väjer inte för svåra frågor. Döden hör till vardagen,
det är lika bra att vänja sig vid det vid ung ålder. Underförstått blir hennes
meddelande till barnen att de inte ska blunda för lidandet utan söka hjälp hos
någon de kan lita på, någon som förstår vad det innebär att lida. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">De andra sagorna handlar så om en fet kanin som rymmer från sin
bur, en hund som berättar för sin ägare ”Clarice”, och en höna som avslöjar
intima saker. De fyra djuren i novellerna kan knytas till de fyra elementen och
temperamenten, kända från antikens medicinska vetenskap. Kanske så här:
fiskarna är vatten (flegmatiker); kaninen är eld (sangviniker (de förökar sig i
rasande fart)); hunden är jord (melankoliker); hönan är luft (koleriker). Hm,
kanske det, fast hönan är också trög (flegmatiker). </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Hur kunde så kaninen rymma, när den var för fet för att tränga
sig mellan gallret och för svag för att lyfta det tunga locket? Kanske det är
en allegori över berättandet, som också är kapabel att lyfta de tyngsta av
lock. Hunden Ulisses förhalar sin historia i det längsta, en teknik Lispector
själv anlitar i sin berättelse om fiskarna, och hönan är mest rädd. Men
Lispector visste något om hur djur måste göra sig rädda för människor, där den
stora rädslan förstås är att bli uppäten av dem. Och hon visste även att det
ibland inte är så stor skillnad mellan djur och människa: ”She thinks that she
thinks”, som det står om hönan, något som ju gäller för en stor del av
mänskligheten. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Strikt talat går det att läsa Lispectors berättelser här som
instruktionsböcker i hur noveller ska skrivas. Vi berömmer oss ofta i Sverige –
med viss rätta – om vår unika tradition av högklassiga barnböcker, och jag vill
definitivt inte <i style="mso-bidi-font-style: normal;">basha</i> här eller
trampa någon på foten, men det kanske också orsakar ett underskott på
översättningar. Finge jag bestämma något vore det att de här berättelserna
genast översattes också till svenska, så att även svenska barn fick i sig så
här kvalitativa sagor. Vi vuxna kan också ta del av dem – inte för att upptäcka
nya sidor av Lispectors författarskap, men bara få somliga av dem bekräftade
(som att hon är det mest ovärderliga 1900-talet skänkte litteraturen). </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-18349271332360421392024-02-22T16:30:00.003+01:002024-02-22T16:30:00.155+01:00Latinamerikas mörka realism <p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Att varken Argentina eller Brasilien har tilldelats något
Nobelpris i litteratur tillhör en av Svenska Akademiens mest markanta
pinsamheter. De kan i viss mån ursäktas av att Brasiliens klarast lysande
stjärna Clarice Lispectors anseende stigit efter döden, men inget kan förlåta
att Argentinas Jorge Luis Borges under åtskilliga år ratades till förmån för
namn som nu är helt bortglömda. Både Lispector och Borges har utövat ett
massivt inflytande på oerhört många verksamma författare under 2000-talet. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det finns med andra ord anledning att korrigera gångna misstag,
och med tanke på den formidabla urladdningen av spännande litteratur från Latinamerika
just nu borde det inte dröja allt för länge heller. Just nu finns det så många kandidater
att ledamöterna skulle kunna kasta på en piltavla med åtta namn och inte behöva
gå därifrån missnöjda med beslutet. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRBF2yfX7cQK1428-7WLikRmmgKUiaWKDU8fYS4LQuR4osdysjf1EPIh86KnSr7vp8ctpbZYar21LmI_ClGKp6z0DgwcJnGbBMpI5bBGlKD94Ui2co4gJgVBttvVmrkrOB-nRd19C0ytqut03NgvE5LgU3znV9FcknXJKE0wQP4yQOO07YhUTlPdr8VuN_/s4032/IMG_1599.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRBF2yfX7cQK1428-7WLikRmmgKUiaWKDU8fYS4LQuR4osdysjf1EPIh86KnSr7vp8ctpbZYar21LmI_ClGKp6z0DgwcJnGbBMpI5bBGlKD94Ui2co4gJgVBttvVmrkrOB-nRd19C0ytqut03NgvE5LgU3znV9FcknXJKE0wQP4yQOO07YhUTlPdr8VuN_/w300-h400/IMG_1599.jpeg" width="300" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">I januari i år utkom till exempel den chilenska författaren Alia
Trabucco Zeráns <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Rent hus</i>, om en
hushållerska som anklagas för att ha mördat sina anställdas barn. Många har
redan utnämnt den till årets bästa roman, och den är verkligen fantastisk –
både genom sin raffinerade stilkonst och hur engagerat den tar sig an klassfrågor
och över- och underläge. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Och om Argentina någon gång blir aktuellt för ett Nobelpris
håller jag mina tummar för Samanta Schweblin, som har fått tre av sina böcker
översatta till svenska, senast novellsamlingen <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Sju tomma hus</i>. Bäst av dem är dock romanen <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Räddningsavstånd</i>, en kuslig spökhistoria om giftutsläpp på
landsbygden och dess rysliga konsekvenser. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Mexikos starkaste bidrag skulle jag säga heter Fernanda Melchor,
med tre formsäkert formidabla romaner i svensk översättning, senast <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Falsk hare</i> från december 2023.
Mästerverket heter <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Orkansäsong</i>, om en
död kvinna och de skumraskaffärer som föranledde dödsfallet. Hon skriver i ett
slags infernaliskt flöde med långa meningar och stycken som sprids över
boksidorna och tillåter inga andningspauser för läsaren, som blir instängd
tillsammans med hennes olustiga karaktärer. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Som synes: tematiken är ofta mörk, ofta våldsam, ofta med dödlig
utgång. Zerán, Schweblin och Melchor lägger sig nära samtidens händelseförlopp
och visar vilka mekanismer som styr våldshandlingarna. Det kan bero på toxisk
maskulinitet eller avund, eller bara en förträngd del av den mänskliga naturen.
Det kan också bero på, som i <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Räddningsavstånd</i>,
en desperat mammas försök att besitta fullständig kontroll över sin dotters
liv.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Gemensamt för just dessa tre är att Hanna Nordenhök har varit
inblandad i översättningarna. Nordenhök är själv författare – hennes senaste
roman <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Underlandet</i> är så bra att en
kan ana att arbetet som översättare har haft en gynnsam effekt på hennes egna
skrivande. Översättningarna av den latinamerikansk litteratur har också ökat
lavinartat de senaste sju-åtta åren. En del av förklaringen är att det
litterära fältet har blivit mer globalt, och att det i viss mån spelar in att
prisnominerade engelska översättningar av exempelvis Schweblin och Melchor har
banat väg för resten. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Från Mexiko kommer också Valeria Luiselli, som med sina senaste
böcker har övergett spanskan och skriver på engelska. Hon skriver hybridböcker,
delvis roman och delvis essä, och ofta handlar det om migrationsfrågor kring
gränsen mellan Mexiko och USA. Liksom hos de tre ovannämnda behandlas
samhällsfrågor, och hon skriver indignerat och anklagande om orättvisorna. Allra
bäst av de hittills fyra översatta håller jag nog <i style="mso-bidi-font-style: normal;">De förlorade barnen</i>, ett mastodontverk som kopplar ihop en familj i
upplösning där barnen försvinner från föräldrarnas bil med rapporter i radion
om flyktingbarn som försvinner på sin resa till USA. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det vore oförlåtligt att skriva om latinamerikansk litteratur
utan att nämna magisk realism, som är så starkt förknippat med dess tradition.
Men i stället för att slaviskt följa den som en doktrin utnyttjar de samtida
författarna den magiska realismen som något de kan forma utifrån eget behag. Då
blir den något uttjatade tropen ett spännande inslag i gränsområdet mellan det
tänkbara och det omöjliga. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Några andra nyutkomna titlar från det för tillfället så
livaktiga Latinamerika är Uruguays Fernanda Trias, vars <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Rosa slajm</i> skildrar en kvinnas sammanbrott vars intensitet ökar i
takt med det omgivna samhällets sammanbrott under en pandemi. Från Argentina
kommer María Sonia Cristoff. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Slöseri</i>
är en rasande protest mot rivaliteten och tävlingsnormen i samhället. Och
Colombias senaste stjärnskott Pilar Quintanas senaste bok på svenska, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Avgrunderna</i>, skildrar ett barns
upplevelse av en likgiltig och ogästvänlig omvärld. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Colombia fick faktiskt ett Nobelpris, med Gabriel Gárcia Márquez
1982. Ett mycket välförtjänt sådant – han har utövat stort inflytande inte
enbart på Latinamerikas författare utan även på författare från vår horisont. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Hundra år av ensamhet</i> hör till
1900-talets bästa romaner, och den kom häromåret i nyöversättning av Lina
Wolff. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">I april utkommer också en tidigare outgiven kortroman av García
Márquez, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Vi ses i augusti</i>, på
tioårsdagen av författarens död. Vem som har översatt? Hanna Nordenhök,
givetvis. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">(Också publicerad i Jönköpings-Posten 22/2 2024) </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-40391105041846000692024-02-22T00:30:00.005+01:002024-02-22T11:53:42.484+01:00Utanför revet, Veronika Malmgren, Forum<p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">En kvinna simmar i den skotska kustens iskalla hav.
Där finns tång, ett rev, och sälar. Hon har våtdräkt för att skydda kroppen
från kylan i vattnet, och hon tänker på att hon eventuellt liknar Catherine
Zeta-Jones, som hade en sådan dräkt när hon klev upp ur havet i en film där
också Sean Connery medverkade. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Den här scenen ramar in händelseförloppet i <a href="http://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2022/02/elise-och-allting-darefter-veronika.html" target="_blank">Veronika Malmgrens</a>
tredje roman <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Utanför revet</i>. Kvinnan –
Claire – är gift med marinbiologen Paul, de har tre barn och en polsk
hushållerska, eller nanny som det heter med den engelska terminologin. Nu ska
de tillbringa en tid i det skotska landskapet. De hyr huset av en konstnär –
Claire är själv mammaledig curator, och ska söka bidrag till en utställning. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJ1dI7MFNoxgqCc6WybYEXAoEroVrhlTG_t1jMW5Xkn82CGVq9EoG14X7LYTT40_tt_2iU0vPXu3BNX_Z4i8K8ajRS2wIRHWTl-AkzOd2br3-OUaEpQ7gzwKwOSKlfB8lmqtFRW7vzXItr13DcNRNPbKEQegCoh3AZtiIYU9VRThBdYyuCQGzJlK7VbDpl/s3045/9789137508337.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3045" data-original-width="1929" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJ1dI7MFNoxgqCc6WybYEXAoEroVrhlTG_t1jMW5Xkn82CGVq9EoG14X7LYTT40_tt_2iU0vPXu3BNX_Z4i8K8ajRS2wIRHWTl-AkzOd2br3-OUaEpQ7gzwKwOSKlfB8lmqtFRW7vzXItr13DcNRNPbKEQegCoh3AZtiIYU9VRThBdYyuCQGzJlK7VbDpl/w254-h400/9789137508337.jpg" width="254" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det är bäddat för idyll. Hon är nöjd med sitt familjeliv, älskar
sin man, ammar fortfarande sitt yngsta barn. De ger sig ut på vandringar,
paddlar kajak, dricker vin, ligger med varandra. Ett moln på hennes himmel är
att hon lider av förmaksflimmer och har opererats för det och äter medicin.
Hjärtat rusar ändå ibland. Och parallellt med att hon frustreras över sin
sysslolöshet på gården och börjar plantera tankar att livet är över, att det nu
tillhör barnen – då blir hon gradvis allt mer förälskad i en av grannarna, den
något yngre Niall, som hjälper till med fårskötseln. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Ja, fast är hon verkligen förälskad? Är hon bara attraherad? Som
om det vore någon skillnad. De lär känna varandra allt mer, och att han pluggat
konst är ingen nackdel, samt att de hittar på olika förevändningar för att
tillbringa tid på tu man hand. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Den klassiska 40-årskrisen presenteras omsorgsfullt av Malmgren.
Det är som att hon har anpassat sin roman till det sävligare tempot på
landsbygden. Som kontrast finns Claires kompis Maddie, som vill locka tillbaka
henne till London. Och givetvis brorsan Samuel, en slarver som hamnar i
farofyllda situationer på grund av sin alkoholism. Hon borde tänka på honom. Hon
borde tänka på att söka pengar till utställningen. Hon tänker bara på Niall. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Det makliga tempo som Malmgren anlitar är både en belastning och
till romanens fördel. Det tar sin orimliga tid innan det ens blir något av
mellan Claire och Niall – och det här är ingen spoiler eftersom det sker på ett
ganska oväntat sätt – men å andra sidan kan det efterlikna verkligheten, då det
kan ta avsevärd tid innan det leder till något avgörande. Malmgren skriver i
den stilart som blivit gängse under 2000-talet, en stil som kritikern Stephen
Marche i en famös debattartikel från 2021 hånade som underlägsen den gamla
litterära stilen som hittades hos författare som Martin Amis, Cormac McCarthy
och Thomas Pynchon. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Hans metod går ut på att slå upp sidan 149 och ta första
meningen där. I de gamla romanerna var denna mening originell, fyndig, elegant,
och så vidare, och i de färskare exemplen – däribland Sally Rooney och Ottessa
Moshfegh – var meningen slö, ordinär, generisk, och så vidare. I <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Utanför revet</i> blir första meningen
på sidan 149 denna: ”Och det här är ju såklart mycket bättre.” </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">I rättvisans namn insåg Marche det ovetenskapliga i hans lek, och
jag ska inte förneka att han har en poäng, även om det öppnar för ett godtycke.
Dessutom är inte stil hela poängen med en roman, även om jag tycker att den
äger företräde – inget kan för den delen får mig att tycka något annat än att Rooney och Moshfegh är lysande stilister. Vad menar
jag då med detta? Jo, kanske bara att Malmgren inte ägnar sig åt den typen av
stilistiska experiment som exempelvis Martin Amis excellerade i. Tre slumpvisa exempel
på sidan 149-metoden tillämpade på honom:</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm; margin-left: 1.0cm; margin-right: 42.55pt; margin-top: 0cm; margin: 0cm 42.55pt 0cm 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">July too hot, smelly and boring to merit much
comment from me.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm; margin-left: 1.0cm; margin-right: 42.55pt; margin-top: 0cm; margin: 0cm 42.55pt 0cm 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm; margin-left: 1.0cm; margin-right: 42.55pt; margin-top: 0cm; margin: 0cm 42.55pt 0cm 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">The moment I set eyes on him I thought
Keith Talent was an anachronistic kind of character.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm; margin-left: 1.0cm; margin-right: 42.55pt; margin-top: 0cm; margin: 0cm 42.55pt 0cm 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm; margin-left: 1.0cm; margin-right: 42.55pt; margin-top: 0cm; margin: 0cm 42.55pt 0cm 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Her presence was somehow infinitely
self-sufficient and self-determining.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm; margin-left: 1.0cm; margin-right: 42.55pt; margin-top: 0cm; margin: 0cm 42.55pt 0cm 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 0cm; margin-left: 1.0cm; margin-right: 42.55pt; margin-top: 0cm; margin: 0cm 42.55pt 0cm 1cm;"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">(ur <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Success</i>,
<i style="mso-bidi-font-style: normal;">London Fields</i>, och <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Experience</i>)</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">I Malmgrens roman närmar sig Claire och Niall det oundvikliga.
Hon har verkligen lagt möda på att göra porträtten av dessa till levande
karaktärer. Claires man däremot verkar mest vara en obetydlig figur i
marginalen, något som kan uppfattas som att det är så hon ser honom – hon tar
honom för given, och då blir allt han gör och säger oviktigt. Att hans
gestaltning då är en halvmesyr är nog för att Malmgren vill poängtera att
Claire i sitt inre har ersatt honom med Niall. I synnerhet när Paul lägger sin
hand på hennes kropp när de har gäster och hon inte kan bärga sig förrän han
avlägsnar den. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Så ja, det finns onekligen inslag som är originella i den här
romanen som på ytan kan likna en konventionellt ritad kärlekstriangel.
Exempelvis när Niall såras av taggtråd och Claire hjälper honom med bandageringen.
Hur många filmer har vi inte sett när det här används som en förevändning för
att visa hur kvinnans omvårdande sidor ska visas och allt avslutas med kyssar
och hångel. Här tar han som omväxling själv hand om sin skada. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Utan att det blir storvulen romantik – det är inte Emily Brontë
som har skrivit den här romanen – finns ändå öppningar mot något som kunde vara
en himlastormande passionshistoria. Malmgrens väderskildringar dryper också av
det skotska regnet. Men allra mest imponeras jag av att hon skapat en
huvudperson som väcker ens intresse och empati, trots att hon är långt ifrån
sympatisk. Ja, hon är självisk, vill jag säga, men är det inte exakt det en
förälskelse gör med oss – förvandlar oss till egoistiska monster? <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3051804628101451309.post-1121195630153294442024-02-21T00:30:00.001+01:002024-02-21T00:30:00.148+01:00Brödtexten Nr. 1/2024 <p>
</p><p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">I Jönköping finns det ett livaktigt litteraturhus, som bland
annat ordnar en skrivarhubb på höstarna. De senaste två åren har jag själv
deltagit som moderator, och samtalat med flera Augustpristagare, som Lina
Wolff, Lena Andersson, Patrik Svensson och Andrev Walden, men också med Carina
Rydberg, Ida Linde, Elise Karlsson och danske Rasmus Daugbjerg. Jag informerar
om detta i transparensens namn, då en av texterna i den tidskrift som de
lanserade under Smålit tidigare i månaden har ett reportage om den senaste
skrivarhubben.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Annars består det här första numret – tidskriften har tidigare
funnits som medlemstidning – av nyskrivet material från lokala författare.
Något jag länge har saknat är just en sådan arena för det lokalt skrivna, att
det verkar vara svårare att nå ut som författare i just Jönköping, i jämförelse
med andra städer. Den här tidskriften kan vara ett tecken på att någonting
håller på att hända. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> <br /></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEha5HQNNco86z4UNhXWbXmqswpkQpDqcmSB7vxyo0yMwgHFkbT6urbtHv1rtocluroWuPuaYX8DdQTj-cGeVqJCL1Xw437GguJHgvZthddthTxGVT5Iz7sfaxabYheboxAvE4yqefnMA5QRLFIv3QNQ3umOlxL-_rEED5uOm_J-MWQfQHmm3CE8pQs9nGFb/s3142/IMG_1597.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3142" data-original-width="2054" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEha5HQNNco86z4UNhXWbXmqswpkQpDqcmSB7vxyo0yMwgHFkbT6urbtHv1rtocluroWuPuaYX8DdQTj-cGeVqJCL1Xw437GguJHgvZthddthTxGVT5Iz7sfaxabYheboxAvE4yqefnMA5QRLFIv3QNQ3umOlxL-_rEED5uOm_J-MWQfQHmm3CE8pQs9nGFb/w261-h400/IMG_1597.jpeg" width="261" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Dan Nilsson har varit redaktör för numret, och han samlar en
skara aspirerande författare som skriver poesi eller prosa. Så småningom verkar
ambitionen vara att utöka med reportage och recensioner. Det bådar gott. En del
av namnen är bekanta sedan tidigare för den som i någon mån följt den litterära
scenen i trakten.</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Främst Magnus Grehn, då, som ju driver eget förlag och ofta syns
i olika uppläsande sammanhang. Hans dikter ställer sig gärna i ödmjukhetens
tjänst: som vore han en sensor för stora krafter i naturen. Även Linus Lekander
är bekant, med ett par barnböcker på sitt samvete. Hans tre dikter rör sig från
vardagens diskbänksrealism till visionära syner med anstrykning av Dante, med
fin känsla för rytm och kadens. </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Även Colm Ó Ciernán, Joakim Becker och Richard Thörn skriver
dikter, där kanske Thörn gör störst intryck med ordvitsigheter med filosofisk
finess. Mittemellan lyriken och prosan befinner sig Sofia Thrane, i en längre
berättande diktliknande text om ett lågintensivt familjedrama. <br style="mso-special-character: line-break;" />
<br style="mso-special-character: line-break;" />
</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Book Antiqua"; mso-bidi-font-family: "Courier New";">Prosan representeras av Nina Frydenlunds norska bidrag ”Der
endene møtes”, av Mia Suntilas ”Vit sparris” (inklusive ett recept på rätten), Dante
Fredriksens ”En vanlig morgon”, samt Johanna Sernelins rysliga ”Blodtext”, om
en författare som refuseras och vilka idéer detta kan orsaka. </span></p>
<p><style>@font-face
{font-family:"Courier New";
panose-1:2 7 3 9 2 2 5 2 4 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536859905 -1073711037 9 0 511 0;}@font-face
{font-family:"MS 明朝";
mso-font-charset:128;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1791491579 134217746 0 131231 0;}@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073743103 0 0 415 0;}@font-face
{font-family:"Book Antiqua";
panose-1:2 4 6 2 5 3 5 3 3 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:647 0 0 0 159 0;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;}.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:Cambria;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-fareast-font-family:"MS 明朝";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-bidi-font-family:"Book Antiqua";
mso-fareast-language:JA;}div.WordSection1
{page:WordSection1;}</style></p>Bernurhttp://www.blogger.com/profile/16929821784410588962noreply@blogger.com0