Ungefär samtidigt som Morrissey lät rader från den kanadensiska poeten Elizabeth Smart ingå i sina låttexter – tretton gånger om man endast räknar låtar med the Smiths – lanserades hon på svenska. Vid Grand Central Station där satt jag och grät är en av 1900-talets stora kärleksromaner. Ursprungligen är den från 1945, men översattes först 1987 av Heidi von Born, och har kommit i många nyutgåvor sedan dess.
Romanen skildrar Smarts förälskelse i den brittiske poeten George Barker. Tillsammans fick de fyra barn, som växte upp i stor fattigdom på Irland och på landsbygden i England, medan Barker störtade vidare mot nya kärleksförbindelser (han fick med olika kvinnor totalt femton barn). Den som vill veta mer om detta öde hänvisar jag till sonen Christopher Barkers läsvärda men lite ojämna biografi The Arms of the Infinite. Elizabeth Smart and George Barker.
Beklagligt nog har dikterna förblivit okänd mark för svenska läsare fram till nu, då Jonas Ellerström och Elisabeth Mansén tillsammans översatt ett urval till den fina boken Kärlek i krigstid. Dikter & dagbokstexter. Det stilfulla omslaget avbildar författaren i Kalifornien 1940, ungefär när hon först träffade Barker. Där ingår några dagbokstexter från dels en resa till Sverige 1933, när hon var i tjugoårsåldern, dels från några av de sista åren hon hade i livet, 1984. Samt i mitten tre korta prosa-avsnitt ur The Assumption of the Rogues & Rascals, som i original är en längre roman än den kända Vid Grand Central …
Ellerström jämför i ett efterord Smarts dagboksskrivande med Anaïs Nin, Kerstin Söderholm och Virginia Woolf: det är skrivet av någon som inte skiljer mellan livet och skrivandet. Ellerström: ”hon är mest originell i sin prosa, mest personlig i dikterna.” Synd att urvalet ur … Rogues & Rascals är så snålt – det är en roman som effektivt tar kål på fördomen att Smart var ett one hit wonder. Men dikterna är i sig ett bra korrektiv. Ändå hade jag gärna sett mer av prosatexter som denna:
Ibland störtar en stråle av smärta ner från ett träd utan någon orsak. Skarp, diagonal, plötsligt sprungen ur ett landskap, hittar den ett sårbart ställe att tränga in i.
Lyckan är inte geometrisk utan flödar in från alla håll vart du än tittar.
I dagboken befinner sig Smart i ”Göteburg”, där hon läser ”Selma Lagerloft”. Indirekt och direkt ställer sig Smart frågan: Hur skriver jag sanningen? I den tidiga dagboken håller hon på att lära sig – tolv år senare var hon fullärd. Den stil hon skulle anamma var den överspända hyperbolens retorik. Endast den som är immun mot Goethes legendariska lidande – gestaltat i karaktären Werther – kan motstå Smarts prosa.
Eller dikterna, för den delen, utgivna på små förlag i obefintliga upplagor. Dessa dikter är ibland mer skrivna i ambivalensens poetik. Visst känns ändå tonfallet igen från romanen i en strof som denna, där andra världskriget bildar fond till diktjagets sensationella passion:
När brandbomberna lyste upp himlen
log ett ansikte sin gudomliga kalligrafi:
Det var Helena krönt med Trojas spillror.
Det Smart söker är det ärliga uttrycket: ”hatad och naken / kan jag stå upp och säga / Dra åt helvete! eller: Bli min slav!” I några av dikterna umgås hon med de döda: Byron, Swift, Proust. De döda har en brist: de kan inte lyssna. Det gör de levande å andra sidan knappt heller, konstaterar Smart i en av de bittraste dikterna. Hellre vända sig till de döda poeternas sällskap, för då behöver man inte förbanna en tyst telefon.
I dikterna kan Smart också vända blicken utåt, bortom det egna, bort från de privata vedemödorna. Det må så vara att dikterna inte ger ett lika omedelbart omvälvande intryck som den mästerliga romanen. Å andra sidan: vad gör väl ens det i denna värld? Det går att räkna på ena handens fingra vilka 1900-talsromaner som är omistliga, och Vid Grand Central Station … är definitivt en av dem. I dikterna skriver Smart ändå med precision om fåglar och träd, och i dagboken bevarar hon teman som hon skulle behandla litterärt. Mot slutet citerar hon rentav Shelagh Delaney, som Morrissey citerar och anspelar på i nitton låtar med the Smiths.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.