Sommaren 2018
präglades av skogsbränder, och Fredrik Nyberg omtalar detta i sin nya bok, som
ändå färdigställdes långt innan skogarna brann. Men riktiga poeter är som bekant
visionärer: ”Slarva inte med elden / Det kan brinna i skogen miljontals gånger
/ Detta fält saknar gräs”. I hans dikter betonas det som försvinner, genom
omnämnanden av slukhål, en natur som upphör, offer, och en ofta versalt skriven
ORO. Nog finns det fog för den oron.
I några avseenden
liknar Nybergs poetik skrivövningar, blir en skissbok full av oredigerade
anteckningar. Resultatet blir en spontanitet som också släpper fram
variationsrikedom. Ibland bryter en oväntad skönhet fram, som solsken en molnig
dag. Här finns också en skev, underfundig humor, som jag tycker mycket om, och
givna referenser till föregångare som Inger Christensen och Friederike
Mayröcker. Om jag tidigare ibland tyckt att Nyberg varit lite introvert är
denna bok klart mer inriktad på öppen kommunikation, och det är en inriktning
jag välkomnar.
(Också publicerad i
Jönköpings-Posten 28/9 2018)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar