"What is thy name?' He said, 'My name is Love.'
Then straight the first did turn himself to me
And cried, 'He lieth, for his name is Shame,
But I am Love, and I was wont to be
Alone in this fair garden, till he came
Unasked by night; I am true Love, I fill
The hearts of boy and girl with mutual flame.'
Then sighing, said the other, 'Have thy will,
I am the Love that dare not speak its name.'"
Then straight the first did turn himself to me
And cried, 'He lieth, for his name is Shame,
But I am Love, and I was wont to be
Alone in this fair garden, till he came
Unasked by night; I am true Love, I fill
The hearts of boy and girl with mutual flame.'
Then sighing, said the other, 'Have thy will,
I am the Love that dare not speak its name.'"
Pride-folket har haft svårt att annektera Oscar Wilde, och det ska de ha, tycker jag. Ännu svårare att få över Shakespeare, som är berömd för att driva gäck med alla sina exegeter.
Vilhelm Ekelund skrev 1913: "För att veta hvem Wilde är behöfver man icke läsa honom. Man behöfver bara se på hans publikum." Det var djupt orättvist redan då. I dag verkar det orättvisare än nånsin.
SvaraRaderaLars
Unni Drougge har skrivit en novell för Novellix som handlar om Oscar Wilde och Bosie, och faktiskt var den bästa i den kvartett som förlaget presenterades. Den gav mig ökad respekt för Drougge,
SvaraRaderaVad gäller sonetten är det just nr 144 som börjar:
Two loves I have, of comfort and despair,
Visst. Men Ekelund sa så mycket annat som var så rätt ...
SvaraRaderaJa, Unni Drougge är på något sätt underskattad. Jag såg henne på bokmässan för några år sedan, hon såg så ensam ut. Jag skulle gärna läsa hennes novell om Wilde/Bosie, men av de där Novellix-böckerna har jag bara hittat Jonas Karlsson (som är lika överskattad som UD är underskattad).
Av de fyra novellix-novellerna var Drougges klart bäst. Hon är som du säger underskattad.
SvaraRadera