Olagliga bilder

Genusfotografens (Tomas Gunnarsson) kritik av fotoreportaget kring årets kock var högst befogad, och skadeståndet var horribelt. Han visade vad elementär bildanalys och kritisk granskning kan utföra, och hade reportaget stått i en papperstidning hade inga skadeståndskrav rests.

Men det är just det som är problemet: varför stod det inte i en dagstidning? Jag vet inte hur många gånger jag har läst representanter för dagspressen - senast i gårdagens långa reportage i DN där Georg Cederskog talade med brittiska journalister - att så länge tidningarna presenterar texter av hög kvalitet kommer de att överleva. Jodå, men det är också lika lätt och ibland lättare att hitta hög kvalitet på internet, som Genusfotografens granskning av något som är väldigt vanligt i reklambranschen, men som sällan debatteras i dagstidningarna. Nu däremot har tidningarna vaknat, men deras försvar känns lite pliktskyldigt.

Bilderna har raderats på det ursprungliga inlägget - jag såg dem för några veckor sedan, innan de täcktes över av rödfärg. Vana internetanvändare måste reagera med bestörtning inför det orimliga skadeståndet, eftersom det är ytterst vanligt att använda bilder som man hittar någonstans. Oftast försöker jag namnge fotografen, men det är inte alltid möjligt, men jag vet att när jag har gjort det har fotografen ibland hört av sig med ett tack. För mig har det känts självklart att det jag gör har ett journalistiskt värde, och då borde samma regler gälla.

När Lotta Lotass gav ut Den vita jorden tyckte jag så mycket om hur den var formgiven att jag ville visa en bild av lådan, och tog ett foto till min text om boken. Senare under året blev jag lite förvånad när jag bildgooglade och upptäckte att bokformgivningen - av Nina Ulmaja - vunnit ett designpris, och på hemsidan visades mitt foto, utan att mitt namn angavs. Jag blev lite sur, men inte fan tyckte jag att det var värt att kräva skadestånd. Senare har jag förstått att detta foto använts lite här och var, innan folk började ta egna bilder av lådan.

Kontentan blir ändå att det Gunnarsson har gjort är viktigt och bra, och ju fler som läser hans text desto bättre, även om bilderna alltså inte tilläts finnas kvar. Orden består dock!