Hon skämdes för sanningen. Lögnen var så mycket anständigare.

We begin to live when we have conceived life as tragedy

27 juli 2012

21-30


21. Hiroshima mon amour, 1959, Resnais
22. Dränkta i nummerordning, 1988, Greenaway
23. Alien, 1979, Scott
24. Breaking the Waves, 1996, Trier
25. Les Amants du Pont-Neuf, 1991, Carax
26. In a Lonely Place, 1950, Ray
27. Jesus från Montreal, 1988, Arcand
28. Match Point, 2005, Allen
29. The Reflecting Skin, 1990, Ridley
30. Chinatown, 1974, Polanski

10 kommentarer:

  1. Jag följer din lista med intresse och håller med om många val. Kanske att listan är lite väl garderad. Är det någon av filmerna, så här långt, där du kände att du rörde dig utanför "den goda smaken"?

    SvaraRadera
  2. När kommer Fucking Åmol???

    SvaraRadera
  3. Ha, som svar på båda: svenska filmer är jag ingen större fan av, jag har förutom några få av Ingmar Bergman bara med en film av Hasse Ekman, och hade tänkt ha med en av Bo Widerberg, men så blev det inte. Fucking Åmål är väl rätt bra, för att vara svensk, men inte mer.

    Jag har nog lite väl konventionell smak, även om det finns några få mindre etablerade filmer på listan, typ skräck. Jag vet inte om det är så mycket "den goda smaken", jag gillar ju rätt mycket amerikansk och fransk film noir från 40 och 50-tal, och de filmerna brukar inte komma så högt på topplistor, tror jag.

    Men skulle listan ha varit något mindre garderad, då hade det nog varit ännu fler filmer av Polanski och von Trier.

    SvaraRadera
  4. Bland de allvarsamma: Gökboet, Milos Forman
    Och sen humor i största allmänhet; Charlie Chaplin, Buster Keaton, Helan & Halvan, Jacques Tati, Peter Sellers, Louis de Funes...

    SvaraRadera
  5. Falskt som vatten, kom jag på, som svensk film. Inte tekniskt helt lyckad.

    Chaplin har jag ju med på listan, & jag gillar både Buster Keaton, Helan & Halvan, Harold Lloyd - men det är ju i sekvenser oftast, kortare utsnitt. Och en Monty Python-film finns med på listan.

    Gökboet tycker jag inte om.

    SvaraRadera
  6. Jag läste filmvetenskap i skiftet mellan 80 och 90-tal. Då gillade jag Luc Besson väldigt mycket och skrev en uppsats om hans Le Derniere Combat. Det var lite som att svära i kyrkan och min handledare visade öppet sitt förakt, he he. Det är intressant med det som inte är rumsrent.
    Synd att det inte blev någon Bo Widerberg på din lista.

    SvaraRadera
  7. Fransk film var rätt bra på 80-talet, men jag vet inte om filmerna håller nu, typ Betty Blue? Men jag gillade Carax Ont blod, som kom några år före Pont Neuf. Jag skulle gärna ha haft med Bigelows Blue Steel på listan - inte för att den är fransk, det är den ju inte ... men inte så värst rumsren, kanske, men bra ...
    Ja, jag borde väl ha haft med Kvarteret Korpen eller Barnvagnen, men det är så länge sen jag såg dem ...

    SvaraRadera
  8. Ja, Jean-Jacques Beineix var het, hans film Diva som kom före Betty Blue blev kult i ordets riktiga bemärkelse och fick nog en del ungar att börja lyssna på opera. Men de har fallit ur tiden, tyvärr. Inga borden finns väl på en filmlista som bygger på lust (och fägring stor).

    SvaraRadera
  9. Diva såg jag, ja, på den tiden såg man ju allt ... Men det var ju också lite mer belönande då, inte så strömlinjeformat som det är nu, oftast, med filmer som inte tar några risker, utan sneglar på minsta gemensamma nämnaren hos publiken.

    SvaraRadera
  10. Ja, så är det. Idag får man vända sig till Rumänien (Cristian Mungiu), Iran och Afrika för att hitta de filmberättelser som ger mer än så.

    SvaraRadera