att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

5 juli 2012

Madonnas påstådda haveri



Efter DN-artikeln igår om hur kvinnliga artister bedöms strängare än manliga diton, var det kanske inte så förvånande att många av recensionerna av Madonnas konsert skulle bli mer ängsliga, formade av ödmjuka försök att verkligen förstå storheten i showen. Alltså flera stycken inställsamt ansträngda positiva recensioner (bland annat i Svenska Dagbladet och Aftonbladet), förutom de obligatoriska sågningarna. Jag vet inte vad som är värst.

Madonna tillåts inte vara sexsymbol som gammal, något som är förborgat männen. Men då undrar jag vilka män i hennes ålder som ”kommer undan” med det. Att jämföra med Iggy Pop (11 år äldre) är lite väl desperat. Eller Neil Young (13 år äldre). Eller Mick Jagger (15 år äldre). Var finns alla dessa jämnåriga manliga sexsymboler inom rockmusiken: hängs det upp bilder på Prince (jämnårig med Madonna) jämte Justin B & Justin T?

När den ett år yngre Morrissey visar lika mycket hud som Madonna möts han enbart av förakt, kallas tjock och ful. Eller när han för tre år sedan klädde av sig naken för att lansera singeln ”I'm Throwing My Arms Around Paris”, vilket blev nyhet på Expressens kultursida först i våras. Likaså den sju år äldre Pluras riksberömda mage: att mena att publiken enbart älskar att se den i tv är inte sant, att döma av reaktionerna i de kommentatorsfält som skribenterna själva gärna håller sig ifrån.

Att Madonna borde beundras för att trots begränsade färdigheter ha lyckats hålla sig kvar som artist – en av ytterst få som har en karriär i behåll efter 80-talet – föresvävar inte tyckarna, utan de fläskar på med rutinmässiga argument om utseendet. Men här kommer en objektiv bedömning: Madonna är fortfarande snyggare än Iggy Pop, Neil Young och Mick Jagger.

När kvinnliga artister stämplas som trasiga vrak – senast Rihanna i Borlänge – betyder det inte obligatoriskt att manliga artister ”kommer undan” med det. För några år sedan var Robbie Williams i exakt samma position, med liknande excesser. Det är möjligt att han inte kallades ”porrig”, men han läxades upp av media med moraliska omdömen och diverse diagnoser ställdes av amatörpsykologer till popskribenter. Jag har svårt att se att Pete Doherty kom lindrigare undan än Amy Winehouse, i egenskap av man.

Tro inte heller att dessa tyckare kommer att hålla igen i vinter när ”Så mycket bättre” sänds med Olle Ljungström som en av artisterna. Då kommer spekulationer kring hans mentala status att föras av journalister som borde ha bättre saker för sig.

Om Madonna ska läxas upp för något är det enbart för att hon på Ullevi avstod från att spela sin bästa låt från nya skivan, ”Love Spent”, skriven av Morrisseys gitarrist Alain Whyte.

7 kommentarer:

  1. Jag tycker det är trevligt även med lite äldre artister inom musikbranschen. Musiken blir väl inte sämre oavsett om det är en 20-åring eller +50-åring som framför den?

    Sen är det ju inte så konstigt att en del konsertbesökare kanske reagerar på att artisterna är "porriga" och möjligen visar lite hud för att trigga igång publiken/journalisterna. Vi är ju alla olika. En del går igång ordentligt på bar hud, andra tycker det är spännande när skatterna är lite dolda och fantasin får arbeta lite medan en del tycker det är extremt vulgärt om man ens anar konturer av kroppen. Musikrescensioner är dessutom ingen absolut sanning utan en beskrivning av verkligheten utifrån just den konsertbesökarens referensramar och bakgrund/erfarenheter. Om en taliban och en porraktör skulle ge en åsikt om t.ex. Madonnas uppträdande så skulle nog rescensionerna vara rätt annorlunda misstänker jag. Hur skulle publiken/pressen förresten reagera om Madonna gjorde en konsert/video i heltäckande burka? Det om något skulle ju bryta mot de förväntade normerna.

    Det väl heller ingen hemlighet att artistlivet skapar sina egna normer och trender då det i sin natur kan vara rätt hetsigt, kringflackande och frestar deltagarna med både det ena och det andra som medelsvensson inte så ofta stöter på i sin vardag. Klart det kan bli normförskjutnigar/kulturkrockar då.

    Frågan är dessutom om medelsvensson ens ska bry sig om vad andra (även kändisar) gör med sina kroppar? Vi kan ju t.ex. strunta i att någon uppenbarligen missbrukar droger (av fri vilja) men får droganvändare då den respons och det stöd som krävs för att de ska reflektera över och ev. ändra sitt beteende? Genom att kritisera ett beteende så försöker vi ju "normalisera" den andre individen till en norm och en livsstil som vi själva är bekväma med. Om den andre däremot inte tar till sig kritiken och vill ändra sig så kommer kritiken och detta "normaliseringsprojekt" bara att vara slöseri med tid. Människor reflekterar f.ö. knappast över kritik från okända och/eller självutnämnda auktoriteter på samma sätt som när kritiken kommer från deras närmsta bekantskapskrets - från personer de känner och/eller respekterar. Din och min åsikt om Madonnas ålder, utseende, scenframträdande, klädelval och livsstil är med stor sannolikhet bara ett resultatlöst tidsfördriv. Inte kommer hon eller ens någon i hennes närhet att bry sig, men möjligen kommer en del extra konsertbesökare gå dit för att se spektaklet "alla pratar om".

    SvaraRadera
  2. För många som bryr sig, och mest journalister som ska ha en åsikt. Sedan är det väl en annan sak att Madonnas musik kanske inte kommer till sin rätt på stora idrottsarenor, och det är nog till hennes fördel (jämför de som brukar få höga betyg när de spelar på idrottsarenor: U2, Coldplay, Springsteen, Stones ... avskyvärt tråkig musik!).

    SvaraRadera
  3. Madonna är en tveeggad förebild. Hon tar för sig, är extremt driftig och följer sina ingivelser. Men hennes fysiska självdisciplin där asketism, oavbruten fysisk träning och skönhetsoperationer ingår är direkt skrämmande. Hennes varumärke skymmer musiken. Hennes skönhet blev ointressant samma ögonblick som hon började plocka ögonbrynen.

    SvaraRadera
  4. Jo, tveeggad, & man kan tycka att det är sorgligt att hon inte tillåts (tillåter sig?) åldras på samma villkor som manliga kolleger.

    SvaraRadera
  5. Om den sorts försvarstal och jämförelser av typen "män i 50-årsåldern blir inte sågade när de visar en naken bringa eller svänger ändan, men det blir hon", "Rihanna beskrivs som en full slampa" etc - om de verkligen var fotade på *principer* och av kritiker och betalda tyckare genomfördes med nån sorts konsekvens mellan olika tillfällen så skulle jag kunna köpa dem, i alla fall diskutera med dem. Men så är det inte: samma krönikörer och kritiker skriver utan att blinka andra dagar att, tja, Kate Bush eller Natacha Atlas är osexiga och för gamla för det de gör, att de inte har förmått hålla jämna steg med tiden. Eller att Morrissey, Ola Salo och Kirk Hammett är trötta has-beens och (naturligtvis) osexia. Samtliga de nämnda är långt mer musikaliska än Madonna eller Rihanna, långt mer innovativa och (än idag) mer sexiga - men det är inte kreddigt att gilla dem. Och den här sortens skriverier handlar ju till 80-90 procent om cred, både hos artisten och journalisten. Sedan timrar man upp resonemang om patriarkatets härskarteknik på det men i grunden fotas det hela tiden på anspråk på kredd. Och att digga Madonna anses däremot fortfarande kreddigt i Sverige är 2012 - eller är det att _ha* gillat henne tidigare och fortfarande vara ett troget fan som anses snyggt. Anyway, den där sortesn tyckande är uppenbart inte konsekvent och att gråta över att Madonna skulle drabbas av nån påstådd sexism när hela hennes karriär handlat om bildsatta runkfantasier, ofta av den typ som främst underhålls av män, är bara larvigt.

    Det är också idiotiskt att svensk media vill framställa det som, förbjudet och snuskigt att låta artisten Madonna och privatpersonen/affärskvinnan Madonna belysa varandra - särskilt när man gör den sortens korsbelysningar med alla andra. I England t ex sätter man inte den sortens gränser och för ett par år sedan fick hon hård och uttalad men relevant kritik för sitt manipulativa uppträdande på besök i Malawi för att adoptera barn. Den familj hon "köpte" ett barn av förstod tydligen inte riktigt att de gav upp rätten till umgänge med sitt barn på några andra villkor än de Madonna skulle kunna sätta upp och ändra fritt i framtiden - och det lär ju inte handla om några generösa villkor. Det var tydligt att Madonna försökte kasta pengar på allt trassel i samband med sina adoptioner, och troligen också köpa tystnad, det är så hon är van att jobba. Även kritiken mot arrangemangen i samband med hennes spekningar i England 2008 lunde vra skoningslös - dåligt ljud, val av arenor med usla buss- och tågförbindelser, dåligt behandlade dansare och roadies, en oengagerad och trött stjärna. I Sverige vidarefördes inget av det där. för svenska tidningar är det en dogm att hon alltid ska framställas som störst och evigt ung.

    SvaraRadera
  6. PS of sorts. Jo, naturligtvis finns det sexistiska attityder i musiklivet. Men Madonna och Rihanna är verkligen inga välvalda exempel för att diskutera eller definiera denna sexism. De gör helt enkelt oprofessionella, skitslarviga uppträdanden och ointressanta skivor. Och kommer ibland undan med det i media.

    SvaraRadera
  7. I stort sett håller jag med dig: det finns ju många andra artister som är mycket mer intressanta, men media är populistiskt. Ex kunde de skriva mer om Anna von Hausswolff, om de vill ha en artist som försöker säga nåt vettigt om vår tid, men de är fullt upptagna med att kommentera jag vet inte vad, Diggiloo-artister, helt enkelt.

    SvaraRadera