Vi har de senaste
åren fått ta del av åtskilliga poetiska vittnesmål om migrationen, och flera av
de landsflyktiga poeterna hamnar i USA. Förra året utkom på Modernista
vietnames-amerikanska Ocean Vuong med en skarp och originell diktsamling, och
nu har de valt Zubair Ahmeds Floders stad
från 2012.
Ahmed flyttade som
tonåring från Bangladesh till Texas, och hans barndomsminnen parerar bussresor,
skollektioner och en längtan efter pappan. Det är dikter som beskriver en
verklighet som många delar: exilens rotlöshet, viljan att passa in och
samtidigt bevara sina traditioner.
Mycket förblir
outsagt, och möjligen kunde jag önska att tonfallet vore mindre avmätt;
samtidigt bärs känslorna av den dubbla tillhörigheten, och balansgången mellan
att vara en hel eller halv människa är pricksäkert infångad. Ur de kaotiska
spillrorna försöker en identitet växa fram och formas. Under resans gång finns
vackra bilder: ”Järnvägen kommer sjunga / min andedräkt / bli till snö / och
falla över / familjegraven.”
(Också publicerad i
Jönköpings-Posten 14/12 2018)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar