att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

24 jan. 2014

Varia, Lotta Lotass


En samling essäer av Lotta Lotass innebär tankebyten av hisnande slag, när hon med nyfikenheten som karta ger sig iväg mot obekant mark. Det är intelligent och välbalanserat skrivet, med lika mycket entusiastisk hetta som distanserad kyla.

Bra litteratur har en förmåga att utmana dina fördomar och förändra din världsbild. Risken är annars att man stagnerar med sina föråldrade ideal, av bekvämlighet och trygghet – för det är smärtsamt att överge åsikter och tankar som man har bott in sig med.

Lotta Lotass debuterade 2000, och denna produktiva romanförfattare och dramatiker ger nu redan ut sin tjugonde bok, en samling essäer från 1998-2010, under den smått arkaiska titeln Varia. Låt dig inte luras av dess oansenliga yttre, som kamouflerar ett omvälvande innehåll.

För här får vi verkligen tillfälle att ompröva ståndpunkter när de invanda värderingarna provoceras. Hon skriver upplysande om vikten att hålla två tankar i huvudet samtidigt, att du kan släppa in både den analytiska förståelsen och det förvirrade kaoset. Det låter paradoxalt, men tolkningsarbetet handlar om att skapa synteser, förena motsatser. Du ska vara både dum och klok. Då bevaras en tvetydighet, som kan vara fruktbar och leda till nya insikter.

Lotass är något så sällsamt som en lättillgänglig nörd. Texterna här spänner från relativt traditionell litteraturkritik som avhandlar författare som Faulkner, Pynchon och McCarthy – till naturvetenskapliga undersökningar, över kartbetraktelser, upptäcktsfärder, rymdresor, fiktionsfragment, och rentav ett minidrama.

Det är en litteraturvetare som skriver, men hon verkar vara obekväm med sin roll, och söker sig mot andra discipliner. Förutsättningen för dessa texter är främst tidskriften, där de längre texterna tillåts utrymme. En del av uppdragsgivaren är nedlagda. Andra texter kommer från internetsidan ”Ett lysande namn”, likväl som telefonkatalogstjocka ”OEI”, 00-talets teoritidskrift nummer ett, som kanske av framtiden blir lika omsusat som 80-talets ”KRIS”.

Att läsa Lotass innebär alltså att du får lära dig att tänka om - att tänka nytt. Det är ingen liten prestation som utförs på de här sidorna. Efter de någorlunda traditionella essäerna kommer det korta diktavsnittet ”Gränsen mellan fakta och fiktion”, och därefter sker en glidning in mot det fiktiva, där idéerna från essäerna gestaltas och får liv.

Det är en spretig bok. I de tidiga texterna är Lotass mån om att ta ställning. Att positionera sig, som det heter. Senare blir åsikterna mer nyanserade, mindre kategoriska. Det sammanhållande elementen är den barnsliga förtjusningen, nyfikenheten. Hon förefaller inte på förhand veta vad det ska leda till.

Därför är det här i bästa mening just essäer, som ordet ska förstås bokstavligt översatt från franskans ”essai”, alltså försök. Det går också att läsa boken som en karta som förevisar landskapet i Lotass sällsamma romaner, där hon utnyttjar tematik och stil som hon introducerar i de här speglande texterna. Hon skriver företrädelsevis om äventyr. Det är också ett äventyr att läsa henne.

(Också publicerad i Jönköpings-Posten 24/1 2014)

2 kommentarer:

  1. En liten sak: texten med gräsen heter ”Gräsen mellan fakta och fiktion”, inte ”Gränsen”.

    SvaraRadera
  2. Uj, dåligt läst av mig! Där ser man ... Tack för påpekandet.

    SvaraRadera