att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

att ta språnget in i mörkret och tugga i sig skuggorna

17 jan. 2014

Fria serien: 2013


I det besvärligaste av format, minipocketen, med minimal skrift, presenterar förlaget BCNVT (Bläck Charm Nostalgi Vassa Tänder) sin antologi med nio texter som utgavs under förra året. Uppdraget gick till nio olika skribenter, som själva fick styra över innehållet. Dessa nio separata böcker har nu samlats i volymen Fria serien: 2013. Då varje bok hade inledningsbokstaven i själva titeln: F R I A  S E R I E, utgör följaktligen denna tionde bok(staven) ”N”. Lite fyndigt är det allt!

”Vad du vill” har resulterat i nio ganska olika böcker. Det är poesi, essä, resebrev, konst. Petter Eklund har rentav gjort ett popalbum i textform, efter att först ha inventerat artefakter. Ur en textsamling från sitt 80-tal har han vaskat fram åtta texter/låtar till sitt album. Elias Hillström skriver också om musik, mestadels om hur vi lyssnar, och hur lyssnandet har förändrats över tid. Här blir nostalgifaktorn hög.

Han gör en intressant jämförelse kring cd-skivans shufflefunktion, ett sätt att lyssna som nog har blivit ännu mer vanlig med mp3-lyssnandet. Viljan att låta slumpen styra vad du ska lyssna på härnäst. Det påminner om hur det var på 90-talet, när jag ägnade dygn åt att titta på MTV. Ständigt med förhoppningen: den här låten må vara usel, men nästa låt kanske … eller nästa … näst-nästa … etc …

Vidare bland annat Albin Werles drömjournal. Det är en myt att det tråkigaste som finns är att lyssna på någon som återger sina drömmar, men det beror ju bara på att alla är så tjatigt långrandiga när de ska berätta allt. När beskrivningen skalar bort onödiga detaljer kan det bli fruktbart ur en estetisk synpunkt, en fragmentarisk poesi. Man måste inte heller tyda, förklara. Det är spännande när olika världar möts, när fantasin intar en självklar plats i verkligheten; till exempel utspelar sig mina drömmar ofta i barndomsmiljöer, medan jag själv är vuxen. Det är något som är fel, platsen eller människan.

Till boken (böckernas) höjdpunkter hör också Anna-Karin Brus märkliga encyklopedi, som innebär felhörningar av konstnärligt slag. Så här borde orden låta i stället, med Brus ”Flersägningar”: Doppfunt, Gravidifet, Klimaxterium, Äcklivok … Det är kreativt, fantasifullt, och man kan nog föreställa sig att det kunde roa den som roas av James Joyces ordvitsande. Brus behåller delvis modifierade definitioner från Nordisk Familjebok från 1904-1926, vilket skapar en märklig effekt där det officiella och auktoritära invaderas av b(r)us …

Sedan vill jag förstås påminna om att här finns en chans att läsa Jonas Ellerströms resebrev från Amerika. Han skriver som vanligt stiligt, klokt, och följer mest i Edgar Allan Poes fotspår, men hinner också genomkorsa indianreservat – och elegiskt konstatera att barndomens pojkboksfascination övergetts av desillusionerad avsky för en machokultur som glorifierar våld – samt en period i ett New York som är lite luggslitet och mindre inbjudande än man tar del av andras resereportage. Är man i Amerika eller i en(s) bild av Amerika, undrar Ellerström, som delvis är duperad av Amerika och delvis sakligt kritisk.

Som antologi betraktad är det ojämnt och spretigt, men det är inte underligt med dessa förutsättningar. Att göra vad man vill är inte alltid det bästa – någon gång kunde en hårdare redigering ha varit att föredra. En del av dikterna ger ett lite oklart intryck. Å andra sidan finns det gott om charm i de andra texterna, en omedelbar närhet som är svår att uppnå när så många intressen ska tillgodoses.

1 kommentar:

  1. Hej, din nya twitterbild ser ut som Voldemort. (Googla gärna) Hälsningar från hemlis.

    SvaraRadera